lördag 30 juni 2007

Torkel bättre

Fredagens fikastund hölls igår utan Torkels närvaro och fikabröd eftersom det var hans tur att inhandla det den här veckan. Han har lyckligtvis återhämtat sig från infarkten men måste ligga kvar på sjukhuset för observation. Torkel ligger fortfarande kvar på sjukhuseti Örebro eftersom hans önskemål om att bli flyttad till Umeå avvisades.

Under fikastunden så pratade vi mest om veckan som har gått och om Byalagets eventuella hämnder som verkar dröja. Elende följdes av skratt och glädje ute i vår trädgård när solen sken. Vi pratade också om skattesystem och vi beslutade att införa höga skatter för att finansera välfärd och gratis sjukvård. Det är märkligt att världens mäktigaste land, USA inte har gratis sjukvård när Sverige har råd med det.

Den lediga helgen som jg brukar ha är den här veckan en helg med jobb då jag ersätter Torkel just nu. Det är ännu oklart när Torkel återvänder hem från sjukhuset.

torsdag 28 juni 2007

Torkel har hjärtinfarkt

Då har dagen blivit kväll för att vi sedan ska möta en ny dag imorgon. Gårdagen passerade förbi i ett rasande tempo efter att Torkel läste min rapport här på bloggen. Han satt vid datorn inne på sitt luftiga men röriga kontor som är den f.d. rektorsexpiditionen och fick en hjärtinfarkt av mitt inlägg. Han krälade ut i korridoren och hade mycket ont och kved av smärta i bröstet. Jag som var den enda som hade sans och balans kvar på kontoret ringde ambulansen som körde honom till vårdcentralen här i Ståhlingrad. Där konstaterade man att Torkel hade fått en hjärtinfarkt och han fraktades så snabbt som möjligt till Örebros lassarett som tydligen ska vara ett stort sjukhus.

Torkel mår bra och har överlevt pärsen eftersom han uppenbarligen har begärt att bli förflyttad till Umeå istället för Örebro. Han är inte missnöjd med vården utan snarare tvärtom, han vill helt enkelt komma långt bort ifrån Skåne och Umeå var det längsta möjliga för att han ska kunna återhämta sig. Huruvida han kommer att stanna i Örebro eller inte vet jag inte men han är kvar där just nu. Han kommer åtminstone frånvara på fikastunden på Fredag.

Jag vet inte vad det var som utlöste infarkten men Jan Dunke påstår sig ha hört Torkel gnälla om sin dyra och märkvärdiga telefon, som inte ens gick att använda, mitt i allt gårmande över bröstsmärtorna. Torkel var nog sur över att jag inte hann ta några bilder då jag slängde in telefonen genom fönstret på bystugan med en gång.

Sven-Gunde Abrahamsson har efter vår korta påhälsning gett falska uppgifter till journalisten Roger Walderman. Vi har ej sett uppgifterna än eller vad de rör sig om men vi utgår från att de är falska. Allan Stendum är Sven-Gunde också sur över fortfarande och har tydligen svårt att glömma att han en gång fanns i livet.

tisdag 26 juni 2007

Raport om gårdagens operation

Jaha då mina vänner... Igår genomfördes den omtalade operationen mot Byalagets bystuga ute i skogen, och efter ett misslyckat antändningsförsök så kan jag säga att allting blev otroligt lyckat. Torkel var som sagt var inte med igår. Tyvärr var jag lite tankspridd och glömde kanonerna hemma som Jan Dunke hade ägnat hela förmiddagen åt att smörja och rusta upp för bataljen, UD visste tyvärr inte om att kanonerna skulle med så därför påminde de mig inte.

När vi kom fram till bystugan, skrålandes och vrålandes på militärsånger så började Geten(han som lärde mig hur telefonen fungerade) med att kasta sten. Efter det krossade jag rutan på stugan genom att slänga Torkels mobiltelefon på den. Telefonen gled genom rutan med ett krasch följt av kraftiga hundskall. Efter det vacklade Sven-Gunde ut genom den bruna trädörren med rufsigt hår, han hade alltså sin sovplats i bystugan och var nu mycket förnärmad efter det bryska uppvaknandet. Besöket av oss gjorde honom inte gladare och inte heller av upptäckten att några UD-medlemar var i full färd med att tända eld på lite trasor indränkta i linolja intill husväggen.

Stick härifrån! röt Sven-Gunde med allt som han förmådde och som straff för ogästvänligheten blev han bakbunden och kastad ner i en bäck.

Idag har det även varit bastukongress och den eventuella reformen om medlemskap har disskuterats. Slutsatsen är att vem som helst ska kunna bli medlem om man uppfyller vissa kriterier. Werner Wagner är satt som ansvarig för att strukturera upp ett register för medlemarna och trycka upp reklam osv. Jan Dunke kommer att bli mer sysselsatt i arkivet med alla register och papper som detta medför.

måndag 25 juni 2007

En lektion i elektronik

Efter en välförtjänt vilodag återvände jag för några få minuter sedan till partikontoret efter en varm, solig dag på stranden för att bli mött av en rasande Stefan Ståhl som i sitt vrede dunkar min toppmoderna 3G-telefon i skrivbordet efter att desperat försökt få igång kameran. Jag ropade genast på Jan Dunke som fick springa efter Ståhls lugnande piller som han har inlåsta i en byrålåda för att undvika överdoserande eller eventuella försök till stöld av Werner Wagner.

Efter att Stefan Ståhl lugnat ner sig informerar han mig om den kupp mot Byalaget som skall utföras ikväll. Jag tänker själv inte ta del av operationen eftersom jag har ett mycket svagt hjärta som inte klarar av höga grader av spänning. I stället har jag bett en UD-medlem vars namn jag inte hann uppfatta, men som bland hans vänner kallas för Geten (huruvida detta är ett smek- eller öknamn kan diskuteras, men det kommer jag inte att göra), att lära Ståhl hur min mobila telefon används. Ungdomar är ju födda med de där kunskaperna nu för tiden.

Fortsatta detaljer om kuppen kommer att ges av Stefan Ståhl när den är genomförd. Jag önskar dem verkligen lycka till, men nu måste jag sova för klockan är redan 19:15 och jag lägger mig alltid vid den här tiden på måndagar. Mina traditioner får inte rubbas!

Tekniken krånglar

Idag har UD blivit samlade och alla står upptällda utanför partihögkvarteret nu. Den enda som är frånvarande av okänd anledning är Torkel Skoog fast hans lyxiga mobiltelefon med "tre-je" eller vad det nu heter ligger kvar på hans kontor. Den har också en kamera som vi behöver ikväll när vi ska bryta oss in hos byalaget och filma hemliga dokument men jag förstår mig inte på nya mobiltelefoner. Nuförtiden duger det inte ens att prata i en riktig telefon med lur när man är hemma, utan även där ska man ha en mobiltelefon som piper och har en massa onödiga funktioner. Den hederliga vagnreturen på skrivmaskinerna heter nu "enterknappen" på moderna plastdatorer, och inte plingar dem heller.

För att lösa alla praktiska problem så är jag nog dessvärre tvungen att prata med ugdomarna från UD eftersom ungdomar är förvånansvärt duktiga på ny teknik, de kanske kan hantera Torkels telefon. Min telefon är en enkel Nokia som är ljusblå utan en lekfull färgdisplay. När jag vill ringa slår jag bara numret och sedan trycker jag på en knapp, det duger mer än väl åt mig. Men Torkels telefon går det inte ens att ringa på utan att gå kvällskurser först. När mn har en telefon så säger man inte bara "telefon" som det faktiskt är utan man rablar märken följt av ett nummer, t.ex. heter min telefon Nokia 3310 istället för bara telefon.

söndag 24 juni 2007

Hämndaktion

Då var det midsommardagen i år igen och Werner har ombetts att rusta upp UD för en motoffensiv efter gårdagens attack från det beryktade Byalaget. Huruvida Werner har gjort det han ska eller ej har jag faktiskt ingen aning om då han har suttit på sitt kontor och lyssnat på den där pippiga och plingiga synt-musiken. Vad han finner för njutning i sin musik är för mig alldeles okänt men någonting måste det vara.

Nu har Werner frestat på mitt tålamod hela dagen och troligen inte uträttat någonting. När jag har skrivit klart det här så ska jag gå in till hans kontor och säga åt honom att ta ner fötterna från bordet och göra något vettigt istället. Jag och Torkel väntar ivrigt på en bataljon som vi kan hämnas med.

Min ilska mot byalaget är verkligen befogad då min rödbetsodling är ett minne blott nu. Imorse när jag vaknade i mitt mysiga sovrum och kröp ur det varma täcket så möttes jag av en förfällig syn när jg drog upp rullgardinen. Varenda planta med rödbetor som jag sådde så omsorgsfult i våras var uppryckt från marken. Det här personliga angreppet innebär att jag måste överleva vintern med enbart potatis och morötter, om de inte fäller äppelträdet före hösten så kan jag förstås dryga ut kosten med lite äpplen.

fredag 22 juni 2007

Midsommar

Midsommartraditionen har kommit även hit till Ståhlingrad och partiets medlemmar samlades idag på stadens största grusplan för att fira fertilitetens högtid, en av de få högtider som vi faktiskt håller fast vid. Vi brukar inte fira alltför många högtider under årets dagar då vi anser oss vara lyckligt befriade från religionens hemskheter. Allt som går under benämningen andlighet och helighet bör omedelbart utrotas. Om någon människa erkänner att han/hon bekänner sig till någon form av religion så kommer vederbörande att få måtten till likkistan utmätta .

Idag firade partiet midsommar så länge nöjet varade eftersom det är en av de enda högtider som inte har sitt ursprung i någon religion. Jag och Torkel diskuterade en lång stund igår om det var lämpligt att resa ett manligt könsorgan för att det ska peka mot marken, och sedan tillåta barn att se det. Vår gemensamma slutsats var att det hör traditionen till att resa könsorgan och det har man gjort så länge jag och Torkel har levt, därmed restes en prydligt dekorerad midsommarstång på Skoogvallen som är Ståhlingrads största och finaste grusplan.



När nöjet var som störst och alla prominenta personer från Ståhlingrads institutioner var samlade så vinglade de omtalade Byalaget fram mot vår tillställning. De primitiva gubbarna med Sven–Gunde Abrahamsson i spetsen var påtagligt berusade då de hade varit ute i skogen på morgonen och tjuvjagat älg. När alla var paralyserade av skräck så fick Byalaget ett perfekt tillfälle att gå fram till midsommarstången och tända eld på den. Jag och Torkel har ändrat vår syn om Byalaget nu då vi misstänker dem för att vara pyromaner också, en hänsynslös gerilla visste vi redan att de var men pyromaner trodde vi inte att de var.


När lågorna spydde sin rök mot himlen efter attacken fick alla sörjande barn en varsin syrgasmask och ett häfte med vårt partiprogram som en liten tröst. Jag och Torkel är mycket godhjärtade och att ge en gåva till sörjande barn kändes verkligen bra ända in i själen. Förhoppningsvis har vi idag vunnit popularitet hos den yngre generationen som är mycket viktig att satsa på då det är de som är vår framtid.


Vi önskar alla runt om i landet en glad midsommar!

torsdag 21 juni 2007

Byabloggen lanserad

Byalagets blogg är nu satt i verket. En i högsta grad oseriös blogg om jag får säga det själv. Redan deras första inlägg inehåller personangrepp och förolämpningar mot partiet.

Vill du se detta djävulens verk med egna ögon så följ denna länk:

Byalagets Intresseförening

Spänt läge i Ståhlingrad

När jag i morse när jag vaknade i min gröna kontorsstol som för tillfället fyller den essensiella funktionen som sovplats, sträckte på benen som jag haft liggande på skrivbordet bland mina dyra Whiskeyflskor och gav ifrån mig en stor gäspning, funderade jag till en början vad det var för skrålande rytmiska pipljud som väckte mig tills jag kom underfund med att det var telegrafen. Meddelandet var undertecknat av Sven-Gunde Abrahamsson och innehöll en hjärtgripande nyhet.

I samband med nedläggningen av Ståhlingrads Nyhetsbyrå så kommer Byalaget att starta ett eget propagandamedium: de tänker starta en egen blogg!

Vi ser väldigt allvarligt på detta och har därför beslutat att trots allt genomföra en likvidering av Allan Stendum. Detta kommer att lämna platsen som ambassadör i Kambodja tom, men finner det av högsta vikt att säga till på skarpen. Det är vi som sköter hjärntvättningen här i Ståhlingrad, så har det alltid varit och så skall det förbli. Jag fruktar att detta drag utfört av Byalaget kommer att resultera i ett inbördeskrig ståhlingradbor emellan och jag uppmanar alla att snarast välja sida. Lita inte på någon! Din granne kan vara din fiende och förrädare! Ståhlingrads gator är inte längdre säkra.

Propagandaminister Stefan Ståhl kommer att få ett helvete framöver med att hålla våra oppinionssiffror uppe, det är inte längre väljare, utan soldater vi pratar om!

Werner Wagner ombeds att snarast möjligt rusta upp Ung Diktatur för strid.

Nu drar vi ut i fält, kamrater. Nåde den som står i vår väg!

onsdag 20 juni 2007

Orättvis särbehandling av partimedlem

Werner Wagner har på senaste tiden påbörjat ett oerhört fjäskande för Stefan Ståhl. Jag misstänker en sammansvärjning och är på extra vakt emot dem båda. Werner Wagner gav exempelvis idag en Chuck Berry-tröja till Ståhl medan jag fick nöja mig med att ingenting få. På den under dagen fastställda kölistan till tortyrkammaren har jag därför lagt till Wagner på en snabb fjäsk-avvänjning nu i kväll. Vi är ju för tusan kommunister, då duger det inte sån här orättvis behandling som vi idag har åskådat!

Å andra sidan behövde Ståhl lite nya kläder istället för sina vanliga gamla golfskjortor och manchesterbyxor. Jag kan även spekulera runt att Werners gåva till Stefan Ståhl var en pik mot hans dåliga klädsmak. Uppenbarligen så har inte Ståhl förstått piken.

Hur som helst så är Wagners handlingar mycket o-etiska. Hans dagliga svenska-glosor kommer därför imorgon att röra områdena rättvisa och kamratskap. Något som är väldigt viktigt inom vårt parti.

tisdag 19 juni 2007

Sen kväll i Ståhlingrad

Det här blir sista inlägget för dagen för sedan ska jag lägga mig och sova. Jag tänkte bara tacka Werner som kom till partikontoret idag. Med sig hade han en present till mig vilket var en t-shirt med en gitarr och favoritartisten Chuck Berry som motiv. Hela min vedbod är inredd i Chuck Berry- stil och med hans affischer så den här t-shirten var verkligen uppskattad.

Jag tänkte bara säga att jag har städat upp flisorna från de sönderlagna bänkarna efter kongressen idag då vissa medlemmar blev upprörda över mitt och Torkels sätt att hantera ekonomin. Tortyrkammaren är tyvärr redan upptagen då Allan Stendum sitter där, men hans tid där bör knappast bli långvarig så vi ordnar ett kösystem för att kunna sätta de rebelliska medlemmarna där. Man måste faktiskt visa vem det är som bestämmer för det är som vi har sagt tidigare, folket vet inte sitt eget bästa.

Torkel arg

Nu har dagen blivit kväll och jag har äntligen blivit lämnad i fred på mitt ljusa och rymliga kontor efter Torkels utskällningar om min korta resa till London som jag gjorde över en dag. Han har kallat mig storljugare utan att kunna exemplifiera vilket jag anser vara mycket amatörmässigt och barnsligt. Jag är sannerligen inte en skam för partiet som Torkel försöker framhäva, men som alla i Torkels närhet vet så kan han bli rasande ett tag men sedan går det över.

Bastukongressen avlöpte som vanligt med alla de ungdomar som inte tappades bort i Rostock. De fick göra en utvärdering av sin resa och vad de uträttat för att Jan Dunke sedan ska kunna sammanställa alltihop och arkivera det. Vidare har min resa till den brittiska staden disskuterats och Torkels uppförande har varit allt annat än trevligt, mitt omdöme som minister har ifrågasatts otroligt lågt. Torkels reaktion har inga som helst proportioner.

måndag 18 juni 2007

Hemma i hämndens stad

Då har jag äntligen kommit hem efter mina äventyr som jag har åkt på helt ensam och på eget intiativ. Jag åkte iväg till London för att granska den nya skiftningen av premiärminister. Enligt alla opinionsundersökningar verkar det som att kandidat Brown blir ny minister och jag har granskat hans stora framgångar i syfte att eventuellt tillämpa hans metoder här i Ståhlingrad. Det verkar som att presidentens livstil har stor inverkan på folkets åsikt om presidents politik vilket jag och Torkel måste ta till oss och göra det bästa av. Torkel har inte velat publicera uppgifter om min resa offentligt då han anser att visa saker bör skötas diskret.

Till min stora avsky och fasa upptäckte jag att byalaget har återvänt och jag måste verkligen försöka visa partiets bästa sidor för att hjärntvätta dem. Varför jag är tveksam till väpnad kamp som byalaget vill ha är för att jag bedömer riskerna för partiets medlemmar och framtida existens mycket stora. Rapporteringen på nyhetsbyrån kommer att ligga nere tills jag och Torkel hittar en lösning på problemet.

Nu ska jag lägga mig efter en stor gäsp då jag åkte till London tidigt imorse! Godnatt på er...

Den tredje dagen

Den tredje dagen är kommen och tiden för Byalagets reträtt har nått sin ände. Idag hölls långa diskussioner vidare om vår gisslan Allan Stendum skall avrättas eller värvas till partiet. Efter en lång svettig debatt bestämdes det att Allan Stendum kommer att värvas till partikamrat i MD för att sedan skickas till Kambodja för att bli vår nye ambassadör, så var även detta problem löst. Skulle det senare visa sig att Stendum missköter sitt arbete eller på något annat sätt gör oss besvikna kommer han onekligen att avrättas på plats.

Under morgondagen kommer våra experter att ta i tu med Stendum och vi planerar att ha honom helt omvänd inom en månads tid. Äntligen får vi användning för vår kära gamla tortyrkammare igen! Vilka minnen jag har ifrån den tortyrkammaren! Det har känts ganska meningslöst att jag och Stefan Ståhl själva städade den efter att vår senaste patient, Eskil Abrahamsson, gjorde ett hastigt besök där. Det tog timmar av skurande att få bort blodet som etsat sig fast i golvet under alla de lyckliga år den varit i användning. Sedan partiet började föra en mjukare politik i våras för att locka väljare har den, till min stora förtvivlan, använts mindre och mindre.

fredag 15 juni 2007

Förväl, nyhetsbyrån

När vi tidigt i morse anlände till Ståhlingrad möttes vi av en förödande syn. Ståhlingrads nyhetsbyrå, vår största internationella länk stod i fulla lågor. Runt detta brinnande inferno stod vår nemesis inom organisationer i Ståhlingrad; nämligen Byalaget. Den gamla stofilen till maffialedare, Sven-Gunde Abrahamsson, haltade fram till oss och sade att "där får ni betalt för gammal ost" varpå Stefan Ståhl slog till honom i ansiktet. Sedan var slagsmålet i full gång och eftersom byalaget mestadels består av griniga äldre män så hade vi övertaget. Visserligen är varken jag eller Stefan Ståhl unga längre, men vi ringde Werner Wagner och bad honom att samla ihop Ung Diktatur, vårat dödligaste vapen.

Det hela slutade vid fem-tiden med ett gisslandrama som pågår även i denna stund. Vi har kidnappat byalag-medlem Allan Stendum som för tillfället sitter inburad med vatten och bröd i vår bastu men som under dagen kommer att transporteras till vår militärbas. I utbyte mot vår gisslan begär vi att Byalaget inom tre dagars tid lämnar Ståhlingrad och därmed ger oss ensam makt över staden. Vi kräver även att få våra gamla partikvarter tillbaka.

Om inte Byalaget följer instruktionerna så kommer Stendum omedelbart och hänsynslöst att avrättas, alternativt tvångskonverteras till Moskvademokraterna. Vi får se vilket humör jag är på när timglasets sand runnit ut. Vi har metoder för båda alternativen.

Ståhlingrads nyhetsbyrå är från och med idag stängd. Inga fler internationella rapporteringar kommer att ske över internet på ett tag, men vem vet, kanske kommer den tillbaka en vacker dag? Jan Dunkes arkiv lyckades vi inte rädda utan har för andra gången sedan denna blogg startades förintats och Dunke måste ännu en gång flytta ner i partikontorets källare. Han hade ändå mestadels motorsport-tidningar i sitt "arkiv", så förlusten är inte i det största laget. Vart partiets arbeten tog vägen har jag fortfarande ingen klarhet om.

Nyhetsbyråns sida kommer att vara öppen under ännu en tid framöver, så passa på att besöka den medan den fortfarande finns här i världen. Sidan stängs under nästa vecka.

torsdag 14 juni 2007

Gränsen är dragen

Det är afton och jag och partikamrat Stefan Ståhl befinner oss i en skruttig gammal hyrbil på vår väg hem ifrån Skåne. Ståhl kör bilen och jag sitter under min varma iranska kamelfäll och smuttar på en kopp kaffe medan jag rapporterar partiets läge till det svensktalande folket världen över. Werner Wagner har vi tillsammans med de överlevande UD-medlemmarna ifrån kravallerna i Rostock skickat hem i förväg på en buss ifrån Danmark. Werner kom att bli en alldeles för tung börda för oss att bära efter vad som hände emellan honom och hans moder och jag hade inte orkat med honom när jag måste koncentrera mig.

När jag och Stefan Ståhl idag vid elva-tiden påbörjade vår utmätning av vad som snart kommer att vara gränsen emellan Sverige och Skåneland så tog vi oss friheten att beslagta några kvadratkilometer skånsk mark genom att dra ut lite på linjen. Allt för att gynna det egna riket! Stefan Ståhl har hittat sig en fin sjötomt som han tänker bebygga så fort muren är byggd och platsen är säker ifrån skåningar. Hela dagen har man fått höra om hans fantastiska planer på arkitektur och om hur han så fort han kommer hem ska be Jan Dunke att skissa ritningar på hans nya residens.

Strofen "ta ifrån Skåne och ge till de egna" läggs till på listan med förslag på slagord som kommer att tryckas på mynten efter att vi tar makten i Sverige år 2010.

Vi passerar nu milstenen "Ståhlingrad 37" vilket betyder att det är 3,7 mil kvar till partikontoret, den varma bastun och mitt oöppnade paket med lyxkaffe ifrån Java.

Imorgon kommer en efterlängtad bastukongress att hållas då vi kommer att diskutera våra framgångar och bakslag i Rostock-kravallerna under högljudda smiskljud ifrån kambodjas finaste björkris.

onsdag 13 juni 2007

Tältning på dansk mark

Då var månadsbudgeten redan slut och vi har slagit upp tält ute i den danska vildmarken på vår väg ifrån Tyskland mot Skåneland.

Vi har inte fått några rapporter hemmifrån så jag antar att allt är i sin ordning där. Hos oss är däremot stämmningen körd i botten eftersom UD-ledare Werner Wagner sitter och storgråter. Detta dels efter att ha blivit utkörd ifrån sitt barnahem av sin nazistiska moder och dels efter en snedtändning på heroin. Inte ens de två älgarna som sprang förbi vårt läger för en halvtimme sedan ryckte upp honom, och tyskar älskar ju älgar!

Jag är själv inte heller särskilt glad eftersom Wagners otroligt högt spelade synth håller på att spränga mina trummhinnor.

Stefan Ståhl pallade inte trycket utan tältar ensam några kilometer härifrån. Han kommer att möta oss under morgondagen när vi fortsätter vår resa mot nya äventyr och inspektioner i Skåne!

tisdag 12 juni 2007

Moder Wagner

Nu är det kväll i Stuttgart och vi sitter alla samlade i familjen Wagners kök. En pressad tystnad råder. Werner Wagners ömma moder just fått reda på vad vi moskvademokrater är för typer och att Werner är medlem i ett kommunistiskt parti. Hon har precis slutat skrika efter att under en halvtimmes tid gormat och skrikit om att Werner är en landsförrädare. 
Detta förklarar de stora, röda, hakkorsprydda flaggorna hon har 
hängandes i finrummet. 

Vi tänker inte stanna en dag till hos denna förskräckliga människa,
utan åker i morgon tillbaka mot Sverige och inspektionen av den skånska skräckväldet. 

God kväll tills vi hörs igen (om nu inte denna naizist till 
Wagner mördar oss i sömnen det vill säga)!

Er tillgivne Torkel Skoog.

Stuttgart

Idag är vi fortfarande i Stuttgart och jag och Torkel har strövat omkring på gatorna här i staden och hittat en gammal och pampig kyrka. Vi har inte hört talas om någon katedral här i Stuttgart och vi hittar den inte i våra guideböcker så vi antar att det är en domkyrka. Werner hänger efter sin mamma större delen av tiden och tillbringar mycket lite tid med resten av partikamraterna, han har åtminstone skött sitt jobb och gjort sina uppgifter men vi önskar att han var mer aktiv.

Det är mycket varmt här i Stuttgart och alla gräsmattor i parkerna är så vackra när de lyser grönt i solskenet. Jag och Torkel åt billiga mackor till lunch i en ofantligt vacker park med underbara blomsterarregemang, gräsmattorna var gröna också.

Trafiken är mycket tätare här i Tyskland vilket jag och Torkel uppskattar då förbränningsmotorn är människans bästa uppfinning med sin enorma kraft.

På hemresan funderar jag och Torkel på att göra ett stop vid gränsen till det skånska riket för att spana in läget hos låtsats-danskarna och göra ritningar för muren som eventuellt ska ppåbörjas inom kort.

Vi hoppas att Börje Tråkesson som är hemma och vaktar mitt hus har det bra och vaktar ordentligt med hög koncentration.

måndag 11 juni 2007

Hos Werners mamma

Igår kom Werner tillbaka. Det visade sig att han gick vilse utan att hitta tillbaka men efter ett dygn i den tyska natten kom han tillbaka på morgonen. Han fick sedan en utskällning av mig.

När utskällningen var över och Werner hade uppfattat att han ska hålla sig till gruppen och inte gå iväg på egna äventyr aå åkte vi tåg till Werners mamma i Stuttgart. Tågresan var mycket var mycket behaglig och vi fick alla en chans att sova. Den rymliga vagnen som partiet hyrde var mycket vackert dekorerad med glasspapper och godispapper.

Nu är vi efter alla händelser i Rostock framme i Stuttgart med mitt brutna näsben som en rest efter kravallerna. Jag har som en vit mask över ansiktet men jag ska inte gnälla speciellt mycket om det. Werners mamma är trots allt duktig på att baka goda kakor. Vi har slagit upp tält på Frau Zagenhaus villatomt i förorten till Stuttgart. Solen skiner nu men åska och oväder är på ingång.

lördag 9 juni 2007

Efterlysning: En slarvigt klädd syntare

Igår var vi ute på Rostocks gator och demonstrerade i den tryckande värmen, men mitt i allt skrik och skrål försvann Werner. Han är fortfarande borta, jag och Torkel antar att han har hittat en trevlig pub som han trivdes på. Om någon ser Werner så vore vi tacksamma om ni kunde ge oss upplyssningar om var han befinner sig. Werner Wagner är som ni kanske vet UD:s överhuvud och han behövs här för att organisera våra demonstrationer.

Planerna idag var att besöka Werners mamma i Stuttgart men vi vet inte var hon bor eftersom Jan Dunke inte hann fråga Werner. Så fort Werner är tillbaka blir det en rask avfärd mot Stuttgart.

Ni som tror att jag bara svamlade när jag pratade om miljö som en ny religion kan läsa det här

torsdag 7 juni 2007

Framme i Rostock

Då har jag äran att meddela att vi har kommit fram helskinnade till Rostock. Resan gick via Hamburg och Torkel lyckades tappa bort sin väska på flygplatsen där. Lyckligtvis återfanns väskan med plakaten och Torkels kläder. Vi har nu limmat ihop plakaten inne på Torkels hotellrum och vi är redo för kravaller. Det ryktas om brinnande barrikader vid stadens centrala torg så vi ska försöka hitta dit för att kolla på brasorna.

Vi ska demonstrera mot G8-ländernas kapitalistiska propaganda och hur deras direktiv starkt missgynnar den tredje världen. Afrika är verkligen en kontinent som drabbas hårt av EU och WTO:s regler. För att ändra sakerna mot det goda ska jag nu gå ut ur den marmorinredda hotellreceptionen för att demonstrera. Ja, jag kan faktiskt erkänna att motivationen för mitt arbete växer i takt med ilskan medan jag skriver detta. Miljön som alla organisationer tjatar om kommer också att drabba världsekonomin hårt om vi inte tystar miljövännerna. Jag läste om en gubbe i USA som framhävde att miljön börjar likna en religion, jag håller faktiskt med honom. Jag ska ge er en säker källa imorgon.

Jag hoppas att solen skiner på er hemma också!

G8

Då är det dags för oss moskvademokrater att bege oss mot Rostock och G8-mötet. Det är av högsta vikt att vi närvarar vid mötet. Vi skulle ha åkt tidigare om det inte var för alla omröstningar.

Werner Wagner har samlat ihop alla rebulutionära ungdomar i UD och vi sätter oss alla i en buss mot Arlanda och flyger sedan till Tyskland för att komma fram innan kravallerna tar slut. Med ryggsäckarna fulla av släggor och kofötter ska vi nog kunna få upp några gatustenar och krossa några fönster.

Wagner är väldigt uppspelt eftersom det här är hans första resa till "das vaterland" som han säger, på mycket länge. Efter kravallerna åker vi ner till Stuttgart och hälsar på hans gamla mamma.

onsdag 6 juni 2007

Nationaldagnen

Idag är det som alla svenska medborgare säkerligen vet Sveriges nationaldag. Vad vi svenskar däremot inte vet är vad det egenteligen är som vi firar. Jag kan fråga vem som helst om de vet vad det är som de firar och i nästan samtliga fall får jag svaret "nej".

Nej, helt ovetande ska alla ungdomar ut och fira och dricka sig lustiga. Stolta patrioter går ut på gatorna och slår ner invandrare som också de deltar i firandet av... ja, vad? För alla okunniga förmedlar jag härmed att nationaldagen är ett firande av att Gustav Vasa den 6 juni år 1523 tog makten i Sverige.

Så varför firar vi detta? Ännu en gubbe som ska styra och ställa över allas vardag kunde väl knappast ha varit så förtjusande? Om man ändå hade något som man kunde vara stolt över att fira som exempelvis våra grannar i Norge, som firar att de blev av med nazisterna, men icke.

Jag anser att vi borde avskaffa nationaldagen tills dess vi svenskar har någonting vi kan vara stolta över. Min födelsedag kanske?

tisdag 5 juni 2007

Vild omröstning

Igår under bastukongressen skulle den nya ambassadören utses men tyvärr fick vi avvika från planerna i bastun. Omständigheterna var inte som vi hade tänkt och byalaget gjorde en ny entre i bastun och skrek slagord. När vi fortsatte omröstningen så var Börje Tråkesson missnöjd med båda kanditaterna vilket skapade mycket dålig stämning. Jag och Torkel tog en varsin rejäl suck och fortsatte.

När vi sedan fortsatte trots alla incidenter utbröt ett slagsmål mellan kanditaterna. Stämningen var spänd innan men slagsmålet överaskade oss ändå. Vi fick kort sagt avbryta omröstningen och vi återkommer med ett nytt datum.

Idag har allting varit normalt förutom att Werners svenska är fullt tillräcklig nu för att han ska kunna betala sitt eget kaffe. Med andra ord är det slut på generositeten. Att det var nationaldagen märktes inte på kontoret då Torkel anser att det är nazisternas dag. Imorgon kommer vi att njuta av en ny dag och arbeta med stor frenesi mot makten.

söndag 3 juni 2007

Vem blir den nye kambodjanske ambassadören?

Söndag igen. Som på många förflutna söndagar måste jag påminna partikamrat Stefan Ståhl om att han faktiskt inte är ledig på det komersiella kristna humbug som kallas för vilodagen. Inom partiet slutar arbetsveckan på lördag och börjar igen på söndagen. Jag skulle vara glad om han inte gick ut i medierna om att han slarvar med sitt arbete för det han gör ger oss ett oseriöst rykte.

På tisdag kommer vår kambodjanske ambassadör att utses under bastukongressen. Vi har två kandidater inom partiet till valet. 

De lyckliga kandidaterna är:

1. Jan Dunke.
Tveksamt eftersom ingen kan ersätta det jobb han gör för oss här i Ståhlingrad; nämligen att vara både vaktmästare, tolk och svenskalärare.

2. Werner Wagner.
Också detta är ett dåligt alternativ. Wagner leder vårt ungdomsarbete, Ung Diktatur, och är även partisekriterare. Dessutom klarar han inte av att kommunicera förståligt utan Jan Dunke som tolkar åt honom och Dunke måste stanna i Ståhlingrad.

Allt tyder på att vi måste värva en ny politiker till denna post, vilket i o för sig är bra med tanke på våra låga medlemssifror. De flesta av våra medlemmar är revulotionära ungdomar i Ung Diktatur som knappast kan föra en debatt utan att kasta gatusten på sin motståndare, men jag ska be Wagner att se efter om det finns något ljus emellan medlemmarna i vårt ungdomsförbund. Åldrarna i Ung Diktatur varierar mellan tonåringar och pensionärer, så man kan tycka att någon av de små politiska själarna borde ha mognat.

Om du som läsare av bloggen är intresserad av medlemskap i MD så kan du skriva till oss och berätta ditt intresse. Vi är öppna för alla.

Och som Göran Persson skulle ha sagt: alla ska med, så enkelt är det!

Vilodag

Då var det söndag igen som vid alla veckoslut och jag hoppas att gudstjänsten som ska äga rum i kyrkorna runt om i landet bojkottas. Det är inte bara för vår motvilja till att införa religion utan också för att en vilodag är en vilodag, de andra dagarna ska man däremot arbeta hårt. Dagens system har många brister när det gäller vilodag, istället för en vilodag så småvilar befolkningen alla veckans dagar. Det systemet är helt ohållbart i längden så därför kommer vi att införa 16-timmars arbetsdag och vilodag på söndagar.

Imorgon är det måndag och arbetsveckan sparkar igång igen som vanligt. Kong Foi IV har åkt hem till Kambodja och vi ska göra planer och ritningar för den nya ambassaden. Sedan får Jan Dunke åka till Kambodja och snickra.

fredag 1 juni 2007

Fikastund

Nu har vi sorgligt nog fått bekräftat från en anonym källa att vårt favoritfik har stängt igen för gott. Vi får hädanefter hålla oss till det dyra och sunkiga fiket på andra sidan gatan, jag såg att Torkel skrev om den hemska dagen.

Idag har åtminstone fikastunden varit som vanligt - det är skönt att någonting får vara som det alltid var förr. Werner fick för första gången köpa fikabröd, men jag och Torkel hade glömt bort att Werner inte visste vad bröd heter på svenska. Vi ska från och med nu skriva upp vilka ord som vi ger till Jan Dunke för att slippa sådana missförstånd i fortsättningen. Dagens missförstånd blev lyckligtvis inte värre än att vi fick sauerkraut med sked. Werner vet härmed att bröd heter bröd på svenska och att käse heter ost på svenska.

Nu ska jag gå på helgledighet!

Vårt Partiprogram

1. Det finns bara ett enda tillåtet parti, Moskvademokraterna. Oppositionspartierna förföljs och de medlemmar som är kända av myndigheterna kastas i koncentrationsläger.

2. Valsystemet är helt ointressant eftersom det bara finns ett tillåtet parti och bara en kandidat till varje post som ledamot i Folkkongressen. Folkkongressen brukar sammanträda några få dagar om året för att med blixtens hastighet godkänna de åtgärder som regeringen redan vidtagit eller i bästa fall godkänna de åtgärder som regeringen föreslagit. Det har inte vid något tillfälle hänt att invändningar framförts mot regeringens politik i Folkkongressen.

Dock är även regeringens åtgärder egentligen ointressanta, eftersom också regeringen saknar makt. Den verkliga makten finns hos Moskvademokraterna och regeringen verkställer bara order från partiet.

3. Som framgått ovan är all makt koncentrerad till Moskvademokraterna och de formella institutionerna är helt maktlösa.

Några av våra ståndpunkter:

- Införsel av stenhård diktatur

- Skåne skall avlägsnas från nationen Sverige

- Ersätta kungen med sultan

- Nya motiv på de svenska mynten

- Alla problem löses med våld

- Fungerar inte våld så ökar tilldelningen

- Självmordsbombare i värnplikten

- Danska som officiellt språk

- Avskaffning av religion

- Dödsstraff för utövare av någon form av religion.

- Koncentrationsläger för oppositionella

- Val varannan vecka (tills vi har blivit valda, då avskaffas valen)

- Ledaren är en auktoritet

Projekt "Skånemuren"

Vad är egentligen Skånemuren? Skånemuren är ett projekt vars syfte är en total avskärmning av Skåne ifrån nationen Sverige. Detta kommer att ske med byggandet av en mur vid Skånka fronten. Tidigare försök att avlägsna Skåne har sorgligt nog misslyckats och detta är den femte prövade metoden som MD satt i verket.

Anmäl dig till självmordsbombarutbildningen i Ståhlingrad!

Är du trött på livet och önskar skada andra? Gå med i Ståhlingrad regementes självmordsbombarpluton!

Skicka ett mail till oss och berätta om ditt intresse, så skickar vi en blankett du kan fylla i och skicka till oss.

Vi behöver dig till självmordsbombarplutonen!

_____________________________________________