Chokerande fakta om Stefan Ståhl avslöjas!

Det är inte konstigt att man är sur när folk ständigt anklagar en för att vara lättirriterad och grinig. Det är inte många som skulle kunna leva upp till det godhetsideal som Ståhl förespråkar, och vända andra foten till när man tappar en batong på den ena! Ståhl själv är ju inte heller mycket bättre! Ni skulle bara se honom om morgnarna innan han har hinkat i sig sina två kannor kaffe och kommit in i en någorlunda god stämning, det är sådant som det inte skrivs om på bloggen! Nej ständigt är det jag som blir utsatt för detta internet-kotteri!

Nej, nu får det faktiskt vara nog. Jag har beslutat att från och med idag ta upp så mycket av Stefan Ståhls dåliga sidor så att han inte kommer kunna visa sig ute bland folk! Jag kan väl dra en liten historia ifrån gårdagens möte som ett litet smakprov på min lilla följetång. Detta är även en rättelse av inlägget Stefan Ståhl gjorde på bloggen igår.

Det var i själva verket Ståhl, och inte några slumpis valda medlemmar, som påbörjade kastandet av muggar igår. Allt bara för att någon hade råkat hälla mjölk i hans kaffe. "Jag dricker mitt kaffe svart!!" gormade han och kastade muggen för fulla muggar i huvudet på Tråkesson, som hade oturen att stå inom räckhåll. Nu kommer han väl klaga och gnälla över det här varenda fikakonferens framöver. Hur som helst var slagsmålet redan i full gång redan när jag kastade flaskan i väggen, som Ståhl påpekade i sitt inlägg igår vara starten på omständigheterna.

Batongchock skakar Ståhlingrad! Torkel förbannad - stan i skräck

Jag sitter i klassrummet som jag har tagit i besittning efter att Werner ockuperade mitt kontor och skräpade ner det. Ilskan efter bastukongressen sen igår har inte lagt sig än, det värsta av allt är att jag är fråntagen befogenheterna att dra in folks lön och fikaransoner. Hasselhauf är däremot glad och nöjd med de nya reglerna, Hasselhauf har ännu inte kommit hem från Portugal.

Igår på bastukongressen diskuterades posten i Kreml livligt och Geten påstod att Tråkesson har fuskat med sina arvoden. Denna Geten med sina lögner. För att besluta om han var lämplig nog för att stationeras i Moskva gick jag till Ung Diktaturs möte på eftermiddagen där han är ledare. Jag blev mycket överraskad över Getens bristande ledarförmåga. Till exempel hade han inte lärt sig namnen på medlemmarna utan körde tidningsleken, alltså leken där man ropar någons namn och slår sedan denne. Efter omgången med tidningsleken var medlemmarna alldeles blåslagna och haltade. Jag, som fann det lite märkligt att en ihoprullad tidning kunde skapa sådan skada, vecklade ut tidningen mot Getens vilja. Med en duns föll bastant batong ner på min tå. Han hade alltså placerat den i tidningens mitt och flinade lömskt när jag skällde ut honom inför medlemmarna.

Dessutom var jag sur över Hasselhaufs resa till Portugal vilket inte var till Getens fördel. Jag fattade tag i batongen med ett kraftigt grepp och drämde till Geten. Han vacklade till och såg en aning irriterad ut när jag började rycka i hans stripiga getskägg. Förmodligen tyckte han att det var pinsamt att få stryk av en så gammal och senig gubbe som jag, den idioten.

Ett annat förslag till posten i Kreml som avhandlades under kongressen var att tillsätta Brunte Bukpress på posten i Moskva. Tanken var att han kan pendla mellan hyddan i Kambodja och det ryska kontoret. Efter att ha kommit i kant med Geten kom jag fram till att det bästa är att låta moderaten pendla. Dessvärre har jag inte makt att införa mina förslag och styra partiet efter mitt eget tycke utan jag får göra som gemene medlem och ta upp förslaget vid ett möte.

Nya affischer att sätta upp

Nu får ni äntligen chansen att göra lite nytta, era odugliga blogg-läsare! Skriv ut de här och sätt upp dem synligt, gärna på ställen där man inte får affischera!



Det är Jan Dunke som har designat detta fantastiska konstverk. Jag hittade ett exemplar mitt gamla kontor som Werner hade använt som disktrasa, så jag bad Dunke att scanna in den och nu publiceras den här för allmänheten att beskåda.

Tillbaka i Ståhlingrad

Tidigt i morse kom jag och Stefan Ståhl tillbaka till vårt kära gamla Ståhlingrad. Jag och Ståhl hade bytts av vid ratten och nu var det jag som körde. Det första jag gjorde var att åka till Skoogvallen och i full fart köra in Ståhls automobil i den förskräckliga staty som Bernt von Hasselhauf låtit resa. Stefan vaknade till med ett ryck och började skälla över mina "fåniga aggressioner mot Hasselhauf", men jag avskedade alla anklagelser med att jag hade somnat vid ratten och på något mystiskt vis letat mig fram genom stadens labyrintartade små gator för att till slut komma till ett abrupt stopp på Skoogvallen. Jag tror inte att han gick på det, men jag orkade inte komma på någon bättre ursäkt, det var ju trots allt tidigt på morgonen och jag hade inte sovit mycket den natten eftersom jag körde på en igelkott i Enköping.

Ståhl släppte av mig utanför partikvarteret och körde hem sitt vrak till bil till sin residens. Bilen blev nämligen totalkvaddad. Statyn står däremot kvar oförändrad. Jag får väl försöka igen vid ett senare tillfälle. Hur som helst gick jag in i fikarummet för att luta mig mot min och Ståhls gamla, men otroligt stora, kaffemaskin, som vi byggde under mellankrigstiden, bara för att upptäcka att den inte längre fanns där. Jag föll som en fura mot golvet och fick en rejäl blåtira då bordskanten saktade ner mitt fall. En lång ful ramsa for ut ur mig och ekade sedan länge och väl genom husets långa tomma korridorer. Denna ramsa väckte tydligen Werner Wagner som kom springande ner för trapporna med kniven i högsta hugg. Kniven satt i min axel innan jag hann säga omelett. Det måste sägas att "omelett" enbart sägas innan man fotograferar sig, och det var väl en herrans tur att jag inte hann med att säga det. Det glädjer mig att se att Werner på ett så effektivt sätt beskyddar partibyggnaden ifrån inkräktare.

När Werner såg att det var mig han huggit kniven i så drog han ut den och ursäktade sig. Han försökte lura i mig några små piller som han sa var bra till att stoppa blödningen. Jag föste bort dem och satte på ett plåster i stället.
Om jag var förbannad över att kaffemaskinen var borta så var detta ingenting emot vad jag blev när jag kom in på mitt kontor för att se det bombnedslag som Werner förvandlat det till under sin korta tid som partiledare. Möbler, papper och gamla sprutor och rostiga rakblad låg huller om buller över golvet, staplade upp till taket på vissa ställen. En liten gång gick igenom röran fram till en blodig, möglig gammal madrass som Werner tydligen hade som sovplats. Men det som upprörde mig mest var alla tomma, krossade whiskeyflaskor som låg brevid den motbjudande madrassen. Werner hade druckit upp min fina samling med whiskey! Den samling som skulle följa mig i graven om jag inte själv han dricka upp den under min livstid! Wagner hostade fram några ord om att han trodde att det inte gjorde någonting, eftersom han ända tills för en kort tid sedan trott att jag var död. Hans svenska har inte förbättrats sedan jag senast språkade med honom, men faktumet att jag höll en krossad flaska under halsen på honom under förhöret hjälpte väl honom inte heller att prata mer förståligt.

Eftersom Werner numera är partiledare så låter jag honom behålla mitt gamla kontor. Skolan är ju full av klassrum som bara står tomma och jag kan ju installera mig i ett av dessa istället. Ikväll så ska vi tydligen fira min återkomst. Jag har faktiskt saknat tant Märtas bakelser. Det är nog det enda jag har saknat här i Ståhlingrad.

/the one and only Torkel Skoog

God Onsdag, snart är de här...

Hela gänget hade samlats på partikontoret, mer eller mera frivilligt förstås. Märta var på strålande humör, Werner hade plockat fram sin elefantbössa och Geten utförde de sista sin förberedelserna. Geten var lite lätt nervös för att Munken ännu inte anlänt. Han lugnade ner sig en anning när han fick provsmaka på Märtas nya kaka från Holland.

Spänningen låg i luften och alla kände av den. Bödeln hade fått ställa upp som dörrvakt när uppgifter om att Sven-Gunde Abrahamsson skulle dyka upp. Sven skulle komma förklädd till Mona S till festen och därför blev han tvungen att skicka hem två stycken personer med hennes utseende.

När våra partikamrater var hela 3 timmar försenade så ringde en sur Ståhl och sade:
"Resan gick bra men efter 4 kilometer så körde vi på en igelkott. Det blev punka på högra framhjulet och Skoog blev hämndlysten. Den berusad Torkel ville att vi skulle mosa djuret ännu en gång och körde målmedvetet över det. Såklart fick vi punkterning på det andra framhjulet också.
Ett reservhjul har vi men vi hjul var sönder, därför går vi hem nu. Allt för att spara lite pengar. Vi är i Enköping förtillfället men är hemma om 21 timmar. Imorgon kan vi fira God Onsdag..."

Därför håller vi just på med att förbereda allting en gång till till deras försenade hemkomst. Ända skillnaden från igår är att Reji Roj ska porta alla som liknar Lars O.

På väg hem

Då har tiden kommit för mig och Stefan Ståhl att återvända till vårt kära moderland. Som tur är så går färjan från St. Petersburg direkt till Stockholm och på så vis slipper vi passera Skåne på vägen hem. Jag har ringt Tant Märta och bett henne att sätta på kaffet, så vi har något att hälla i oss när vi kommer hem imorgon. Ståhl har hamstrat på sig sjösjuketabletter för han klarar inte av sjön säger han. Själv är jag ju, tyvärr, mer än van med båtturer sen den vecka jag tillbringade till havs på Jan Dunkes eka. Jag bunkrade upp på cigarrer istället.

Just nu sitter jag på däck och ser det gamla Sovjet försvinna bortom horisonten medan jag smörjer in mina taniga men med solfaktor 30 för att skydda min kropp mot ytterligare cancer. Ståhl ligger redan inne på sin hytt och vomerar i en hink han lånade ur städskrubben. Medicinen fungerade tydligen inte som den borde. Men så köpte han dem ju också misstänkt billigt av en liten ryss i ett gatukök i hamnen aldeles innan vi gick ombord. Själv köpte jag en pastasallad med rysk kaviar av den lille herren.

Jag har inte tid att skriva mer nu, för nu ska jag gå ner till baren och prova deras sortiment!

Reaktionerna på partikontoret

Werner Wagner är rasande och fullständigt chockad över nyheten. Han hade vant sig vid sin topposition inom partiet och njöt i stora mängder av makten. Fast nu, över en natt så var kanske allt förlorat. Torkel Skoog är som ni vet tillbaka vid liv fast han är enligt på pappret död. Enligt det svenska lagsystemet så kan en person bara dö en gång. Så tekniskt sätt så ska inte Torkel kunna få någon dokumenterad lagstadgad post nu. Jag tror inte Torkel kommer ge sig utan strid men å andra sidan kommer absolut inte Werner ge upp frivilligt heller.
Sylvester Wallenberg kommer få en viktig roll i kampen om makten. Han är ju nu Werners advokat då Torkel inte betalat något arvode under sin tid som "avliden".
Det kommer iallafall att var ett spännande händelseförlopp nu när Torkel kommer hem.

Geten och Börje Tråkesson hade nyligen börjat föra lätta samtal med varandra sedan bråket i bastun. Så nu när Torkels ankomst närmare sig börjar båda två med förberedelser för att imponera på honom. Fientligheten började genast blomstra upp ännu en gång nu kraftigare än förut. Som ni förstår så tror de att den som imponerar bäst, kommer få posten nu när Ståhl inte åtar sig den längre.

Jag fick tidigare i morse under min andra frukost en skriftlig förfrågan från Geten om att använda infanteristerna vid sin välkomst ceremoni.

Förfrågan lydde så här: "Överste Frejnar Fröjd tror sig säkert har hittat sin homosexuella ungkarl bland infanteristerna nu. Jag föreslår att han skall skjutas i småbitar av vår luftvärnskanon till vår ärade Torkels hemkomst. Har jag tillåtelse att använda den sällsynta resursen vi nu har till vårt förfogande? //Geten"

Jag kände mig skeptisk till att göra samma misstag som förra gången så jag gav mitt godkännande att frakta hit en färsk munk från Tibet istället. Nu jävlar ska det bli pangfest!

Jag själv håller på i min ensamhet att tejpa ihop kaffebryggaren som Jan Dunke vägrade at laga. Hoppas Skoog blir nöjd.

Tillbaka ifrån det "döda"

Torkel Skoog, Moskva
14 mars -08

Jag kan inte dölja det längre, eftersom Stefan Ståhl publicerade det i sitt förra inlägg. Som ni har förstått vid det här laget så är jag är inte död ännu. Jag har hållit mer eller mindre koll på vad som har hänt hemma i Ståhlingrad genom att läsa den officiella moskvademokratiska bloggen, och på så vis vet jag om vad som har hänt där hemma. Vad jag har haft för mig det senaste halvåret återstår dock en hemlighet i ytterligare några rader. Som vissa också har misstänkt så är jag även ansvarig för kommentarerna ifrån mr. x, som av en del har uppfattats som stötande, och jag försäkrar er om att detta i grund och botten var min mening.

Igår tog jag med mig Ståhl till haket jag brukar hänga på när jag inte orkar värma på min mat själv, eller när jag bara behöver ta mig en morgon-, middags-, mellanmåls-, eftermiddags-, 5 o' clock-, eller kvällswhiskey, eller om jag nu skulle behöva ta mig ett järn någon annan tid på dygnet. Ståhl hade fått för sig att jag skulle ta ut honom på en fin restaurang, och att jag till råga på allt skulle bjuda honom! Nåväl, jag hade ju inte träffat gubben på fem månader så jag kunde väl bjussa på en drink och en cigarr nu när vi skulle sitta uppe hela natten och vara sentimentala och prata gamla minnen. Stefan frågade även ut mig om mina aktiviteter de månader jag varit spårlöst försvunnen. Han ska då alltid lägga näsan i blöt!
Det finns egentligen inte så mycket att säga om saken, efter att Dunkes eka drev ut på havs följde en vecka till havs utan land i sikte. Jag åt ingenting annat än maneter som hade oturen att flyta runt i närheten av min lilla båt, vilket resulterade i att jag blev uttorkad av deras höga salthalt och bristen på sötvatten. Det enda jag drack var regnvatten som jag samlade i mina gamla skor när tillfället kom. Hur som helst vaknade jag upp med dropp på ett litet sjukhus i Dominikanska Republiken, där en fiskeskuta hade funnit mig flytande runt helt omedveten om situationen, eftersom jag var medvetslös. Vid mitt uppvaknade tillfrågades jag hurvida jag ville att en rapport skulle skickas till min familj eller mina vänner där de skulle berätta att jag var oskadd. Eftersom jag är den enda kvarlevande medlemmen av släktet Skoog så var det första alternativet helt enkelt inte möjligt. Däremot bad jag dem att skicka en dödsförklaring till mina partikamrater, eftersom jag vid den tiden dels var förbannad på Dunke, som hade glömt att svarva åror till sitt vattenfartyg, dels för att jag kände att jag var i behov av semester. Om jag känner Ståhl, och det gör jag sedan 60 år tillbaka, så skulle jag ständigt bli påtvingad tonvis med arbetsuppgifter även om jag var på semester. Detta är ganska olustigt eftersom jag faktiskt är, eller i alla fall var, hans överordnade! Nu är ju Werner Wagner partiledare och jag kuvar mig inför att komma hem till den kaos som han antagligen har förvandlat partiet till. Idag förstår jag inte riktigt hur jag kunde vara så dum och utse honom till min efterträdare.

I övermorgon är det i alla fall bestämt att vi ska bege oss tillbaka till Ståhlingrad. Vi kommer att ta färjan ifrån St. Petersburg till Sverige istället för att ta en omväg över Finland, som Ståhl verkade anse nödvändigt då han reste hit. Vad som blir av posten i Kreml återstår att se, men som det ser ut nu så kommer inte Ståhl att bemäktiga sig den. Vi har diskuterat omkring frågan och kommit fram till att vi båda kommer att behövas i Ståhlingrad, eftersom jag helt enkelt inte klarar av von Hasselhauf. Men Ståhl och Hasselhauf kommer ju överens ibland, så han kan ju hålla honom sällskap tänkte jag.

Nytt avtal räddar Statyn!

Stefan Ståhl har nu gått emot hela partistämman, men inte bryr han sig för det. Nej, han vill ändå åka till Ryssland Tur nog så kom han inte igenom tullen, det värmde så att Märta firade med tårta. Den sidan som han har visat den senaste veckan har jag aldrig sett hos honom. Det är faktiskt skrämmande att se en sådan fin människa ändras på det sättet. Så skulle aldrig Torkel Skoog ha agerat, och tur är väl det.

Ståhl ska försöka ännu en gång idag, så jag sitter ensam kvar på ett nedsläckt kontor och väntar på hans rapport per telefon. Under tiden som jag väntar snuttar jag försiktigt på en kopp kaffe och njuter av livet. Något som inte alltid är möjligt i Werners närvaro.

I Stefans förra rapport fick vi reda lite om hans morfar så jag tog på skoj reda på lite mer. Något som jag ansåg var kul att Ståhls farfar hade släktband till Bengans förfäder. Alltså är Stefan släkt med Bengan och det förklarar varför Bengan är den ända i Ståhlingrad som äger sitt egna företag. Lite korruption med andra ord, men efter överläggning med Ståhl beslutade vi oss för att inte gå ut i pressen. För att hålla tyst fick jag en bra deal. Jag blev väldigt nöjd med uppgörelsen då jag nu kommer få behålla vår finaste staty, statyn av mig.

Folkpartisterna ett steg mot Diktatur

Jag protesterar faktiskt mot att Stefan Ståhl ska resa till Moskva för det spännande mötet med Rysslands blivande diktator. Han skulle kunna få resa dit några dagar, men att installera en sådan betydelsefull person där skulle vara slöseri på resurser.
Mitt förslag till posten måste bli Börje Tråkesson, vår minst viktiga person inom partiet. Han kanske ger ett negativt perspektiv på allt, men det skulle han lika gärna kunna göra från Kreml.
Geten är i för sig inte heller någon nyckelperson men trots allt är han ledare för Ungdomsdepartementet.
Min slutsats är att ambassadören bör vara Börje.

Folkpartisterna tog idag sitt första tag mot en kommunistisk politik. Deras förslag ligger helt öppet och beskriver hur religionen inte skall få påverka undervisningen. Alltså ingen hänsyn för Islam överhuvudtaget, därför kommer inga slöjor eller bönestunder störa den ytterstviktiga undervisningen. Vi vill självklart avskaffa all religion så detta är ett steg i processen Det ska vara lika för alla och det är lika med bastufilosofin vi för hjärtligt framåt.
Ni kanske misstänker att vi har ett finger med i spelet och det är "absolut inte" sant. Vi i styrelsen presenterade "inte" deras nya motion för dem och Reji Roy fick dem "absolut inte" att genast godkänna den.
Lars Lejonborg presenterade förslaget till och med själv när han tidigare "inte" fått något maskin skrivet brev om hans hemliga speciella matvanor.

Kineserna skickade oss ett hyllningsbrev av okänd anledning, efter Folkpartisternas beslut. Brevet var nog väldigt rörande eftersom symbolerna var väldigt fina. Fast exakt vad som stod i det har vi inte den blekast aning om.

Det försvunna protokollet är fortfarande försvunnet när det, efter som att det kallas för det försvunna protokollet.

Vi sörjer

Sture Ankarstjärnas tragiska död är en stor förlust för oss alla här på partikontoret. Vi sörjer hans lojala handlingar starkt då hans ihärdiga skattebetalande betydde mycket för oss. Änkan Ankarstjärna kom vid två tiden in på kontoret och berättade att hon tänkte sluta betala in den viktiga skatten, som vi så väl behöver.
I ren desperation drog Ståhl in Getens kafferanson för den här veckan, i ett försök för att visa vårt hat mot ungdomsledaren. Fru Ankarstjärna ångrade sig inte trots våra åtgärder, och gick ut från byggnaden med bestämda steg. På vägen ut rev hon ner Ståhls och Skoogs hemmagjorda kaffebryggare som genast gick i tusen bitar. Ståhl blev förbannad som vanligt och satte Reji Roy på att skugga henne.

Reji Roy följde henne till Byalagets stuga och såg där genom ett fönster hur hon skakade hand med Sven-Gunde Abrahamsson.
Den kärringen bytte sida, den som är tillsammans med fienden kommer inte få det lätt. Det visste bödeln som var ytterst glad när han kom tillbaka med nyheten.

Den ytterst otrevliga Mr X är på oss om misstaget. Kritiken haglar till den grad att Werner kommenterade i morse att Mr X är till och med otrevligare än Torkel. Som ni förstår så bådar det inte gott.
- Jag saknar nästan Torkel sade Werner och fällde en tår. Sedan såg vi inte Werner på resten av dagen. Han satt själv inlåst på sitt rum och spelade extra glad syntmusik. Jag tror han inte har psyket att klara kriser.

Jag kommer att få om möjligt ännu kortare tid på mig att finna ett nytt finansierings sätt av partiets intressen. Försäljning av utspätt halvfabrikat är en tanke som dykt upp. Jag tror jag måste fundera lite till på den. Jag ska gå till Bengan och rådfråga honom lite, egen företagare fuskar jämt. Så någon ide har han säkert!

SENASTE NYTT

Senaste nytt Moskvademokraterna kommer att få sett eget rum i Kremls korridorer.

Dmitrij Medvedev, rysslands nya presedent har starkt uppskattat vår kamp mot demokratin under de senast åren. Han har med stort intresse följt vår målinriktade kamp. Medvedev vill själv starta krig mot demokratin och ser Moskvademokraterna som ett viktigt steg i den utvecklingen. Därför vill han belöna oss med ett kontor i Kremls korridorer, så vi och den nya presidenten kan hålla den viktiga kontakten och få de råd som endast Moskvademokraterna kan erbjuda.
Vid ett tillfälle på fyllan funderade Medvedev även på att lägga till "Som kaffe för själen" till de obligatoriska böckerna i de ryska barnens skolundervisning.

Frågan är nu vem är det som kommer få denna betydelsefulla position i Kreml?
En annan fråga är var är Sthål? Han har ännu inte anmält sin position till Moskvademokratenas partikontor.

Här är en länk till pressmötet där han gick ut med nyheten om Moskvademokraternas viktiga roll i Rysslands kamp mot demokrati:

http://youtube.com/watch?v=syT04rsWvAo

Ståhl är Försvunnen

Vår kära Stefan Ståhl är spårlöst försvunnen. Han fick den stora äran att skriva protokollen vid mitt egna fikamöte i fredags. Men han försvann snabbt ifrån partilokalen och sedan dess har vi inte hört ett lud ifrån honom. Snart kommer jag få publicera protokollet själv. Det var trots allt jag som ledde mötet.

Åter till Stefans försvinnande, Tant Märta är utom sig av sorg hela dagarna men hänvisar att hon fått damm i ögonen. Imorgon måste jag nog ta med bödeln för att hälsa på Byalaget. Kanske vet de något. Om de gör det så blir det inte kul för deras del, vi förhandlar inte med terrorister!
Ståhl måste infinna sig snarast på kontoret, annars finns det ingen som kan ta vår "ärade" partiledare till verkligheten.

Stefan Sthål, om du ser det här. Ge oss ett livstecken, annars kommer Jag, den STORE Bernt von Hasselhauf göra en marsrevolution för partiets och folkets bästa.
Werner Wagner går mig på nerverna!