Ännu ett jobb för Juha Palmrot

Med en hög hög med papper ifrån oräkneliga statliga organ på våra samveten har dagen framskridit utan vidare resultat i att finna en lösning på hur vi ska kunna slingra oss ur den knipa som kolgruvan lagt över oss. Ja, det är sant. Jag skäms. Jag skäms över att vi inte lyckats hålla kolgruvans arbetares arbetsförhållanden i hemlighet. Vår spion på arbetsmiljöverket har gjort oss alla mycket besvikna och avrättades därför brutalt i morse av partiets käre bödel Juha Palmrot, som redan 1967 påbörjade sitt arbete med att sätta misslyckade partimedlemar på plats.

Igår kom Stefan Ståhl och Bernt von Hasselhauf sent på kvällen till kontoret och väckte mig ur min oroliga sömn genom att högljutt lasta in ett dussin stora timmerstockar i hallen, fråga mig inte varför.

Werner Wagner har på senaste tiden börjat umgås misstänksamt mycket med "Tant" Märta Karlsson. Jag är medveten om att han gillar hennes mat, men jag kan inte hjälpa att misstänka att han är ute efter något annat, ung och dum som han är.

Kolgruvans möjliga fall?

Nu ligger vi minsann pyrt till!

Arbetsmiljöverket var idag morse på besök i vår kolgruva där de utförde en inspektion av våra arbetares hälsa. Som ni kanske förstår så ledde detta till att de bestämde sig för att arbeta för nedläggningen av vår gruva.

Två utav tre arbetare led av allvarliga sjukdomar som stendammslunga eller skörbjugg och våra barnarbetare led av arbetsskador så till den högsta grad att de behöver förtidspensioneras redan innan tio års ålder. Det blir en stor förlust för oss som måste dela ut skadestånd till höger och vänster bara för snorungarnas skull.

Tydligen så har vi, som aldrig gjort en fluga förnäm, lyckats bryta mot varenda liten paragraf i mänskliga rättighetsdeklarationen.

Vi står inför en tid av prövningar och otaliga mutor, det känner jag i knäskålarna. Det är i stunder som denna man önskade att man hade en gud att tillbe. Självklart är inte detta fallet.
Kapitalisten Brunte Bukpress feta konto, som Jan Dunke lyckats knäcka koden till, kommer sannerligen att komma till hands nu, ty mutor är dyra!

Dunke lättad

Jan Dunke har, precis som en eller två andra partimedlemmar, visat sig vara mycket nöjd med vårat beslut om att anställa en andra träl här på partikvarteret. Han och Tant Märta kommer väldigt bra överens och det tycks som att några av alla de rynkor på Dunkes panna försvinner när han ser henne.

Någon som jag däremot har börjat irritera mig på är Bernt von Hasselhauf, som vikariat för Dunke under dennes semester i Kambodja. Han är nu helt sysslolös och fyller ingen funktion alls förutom den att han går mig på nerverna, något som Stefan Ståhl verkar ha aningen roligt åt.

Ståhl anser att Hasselhauf ska ta över ledningen i Ståhlingrads kolgruva, men jag har satt mitt veto emot detta förslag eftersom jag vet att det bara är av vänskapliga skäl som Ståhl föreslår honom. Han har ingen utbildning av någon sort, utan har klarat sig igenom livet bara med hjälp av sitt snobbiga namn. Detta vet i synnerhet Stefan Ståhl, som känt Hasselhauf sedan sin barndom. Hellre ser jag honom driva runt i korridorerna utanför kontoren, visslande och sparkande på medicinbollen som han alltid tycks bära med sig, än att se honom i ledningen av kolgruvan vars inkomst finansierar hela Ståhlingrad.

Historisk bilddokumentär över Ståhlingrad del 1

För att ge hängivna läsare en lite djupare insikt i vår vardag så har vi bestämt oss för att posta bilder på vår omgivning och Ståhlingrad.

Werners kontor:
Det är här som han har sina vilda fester med sina andra jag.











Partikvarteret:
Se hur det har vuxit igen nu när Jan Dunke har varit bortrest.












Här är mina whiskeyflaskor.













Ståhlingrads levande centrum:
Det är här all aktivitet i Ståhlingrad utspelar sig. I mitten ser ni Skoogvallen, den grönskande parken med torghandel på lördagar. Det är även här som bagare Bengt kastar ut brödsmulor till fåglarna kl 5 varje morgon.


Fortsättning följer...