En lektion i elektronik

Efter en välförtjänt vilodag återvände jag för några få minuter sedan till partikontoret efter en varm, solig dag på stranden för att bli mött av en rasande Stefan Ståhl som i sitt vrede dunkar min toppmoderna 3G-telefon i skrivbordet efter att desperat försökt få igång kameran. Jag ropade genast på Jan Dunke som fick springa efter Ståhls lugnande piller som han har inlåsta i en byrålåda för att undvika överdoserande eller eventuella försök till stöld av Werner Wagner.

Efter att Stefan Ståhl lugnat ner sig informerar han mig om den kupp mot Byalaget som skall utföras ikväll. Jag tänker själv inte ta del av operationen eftersom jag har ett mycket svagt hjärta som inte klarar av höga grader av spänning. I stället har jag bett en UD-medlem vars namn jag inte hann uppfatta, men som bland hans vänner kallas för Geten (huruvida detta är ett smek- eller öknamn kan diskuteras, men det kommer jag inte att göra), att lära Ståhl hur min mobila telefon används. Ungdomar är ju födda med de där kunskaperna nu för tiden.

Fortsatta detaljer om kuppen kommer att ges av Stefan Ståhl när den är genomförd. Jag önskar dem verkligen lycka till, men nu måste jag sova för klockan är redan 19:15 och jag lägger mig alltid vid den här tiden på måndagar. Mina traditioner får inte rubbas!

Byabloggen lanserad

Byalagets blogg är nu satt i verket. En i högsta grad oseriös blogg om jag får säga det själv. Redan deras första inlägg inehåller personangrepp och förolämpningar mot partiet.

Vill du se detta djävulens verk med egna ögon så följ denna länk:

Byalagets Intresseförening

Spänt läge i Ståhlingrad

När jag i morse när jag vaknade i min gröna kontorsstol som för tillfället fyller den essensiella funktionen som sovplats, sträckte på benen som jag haft liggande på skrivbordet bland mina dyra Whiskeyflskor och gav ifrån mig en stor gäspning, funderade jag till en början vad det var för skrålande rytmiska pipljud som väckte mig tills jag kom underfund med att det var telegrafen. Meddelandet var undertecknat av Sven-Gunde Abrahamsson och innehöll en hjärtgripande nyhet.

I samband med nedläggningen av Ståhlingrads Nyhetsbyrå så kommer Byalaget att starta ett eget propagandamedium: de tänker starta en egen blogg!

Vi ser väldigt allvarligt på detta och har därför beslutat att trots allt genomföra en likvidering av Allan Stendum. Detta kommer att lämna platsen som ambassadör i Kambodja tom, men finner det av högsta vikt att säga till på skarpen. Det är vi som sköter hjärntvättningen här i Ståhlingrad, så har det alltid varit och så skall det förbli. Jag fruktar att detta drag utfört av Byalaget kommer att resultera i ett inbördeskrig ståhlingradbor emellan och jag uppmanar alla att snarast välja sida. Lita inte på någon! Din granne kan vara din fiende och förrädare! Ståhlingrads gator är inte längdre säkra.

Propagandaminister Stefan Ståhl kommer att få ett helvete framöver med att hålla våra oppinionssiffror uppe, det är inte längre väljare, utan soldater vi pratar om!

Werner Wagner ombeds att snarast möjligt rusta upp Ung Diktatur för strid.

Nu drar vi ut i fält, kamrater. Nåde den som står i vår väg!

Orättvis särbehandling av partimedlem

Werner Wagner har på senaste tiden påbörjat ett oerhört fjäskande för Stefan Ståhl. Jag misstänker en sammansvärjning och är på extra vakt emot dem båda. Werner Wagner gav exempelvis idag en Chuck Berry-tröja till Ståhl medan jag fick nöja mig med att ingenting få. På den under dagen fastställda kölistan till tortyrkammaren har jag därför lagt till Wagner på en snabb fjäsk-avvänjning nu i kväll. Vi är ju för tusan kommunister, då duger det inte sån här orättvis behandling som vi idag har åskådat!

Å andra sidan behövde Ståhl lite nya kläder istället för sina vanliga gamla golfskjortor och manchesterbyxor. Jag kan även spekulera runt att Werners gåva till Stefan Ståhl var en pik mot hans dåliga klädsmak. Uppenbarligen så har inte Ståhl förstått piken.

Hur som helst så är Wagners handlingar mycket o-etiska. Hans dagliga svenska-glosor kommer därför imorgon att röra områdena rättvisa och kamratskap. Något som är väldigt viktigt inom vårt parti.

Den tredje dagen

Den tredje dagen är kommen och tiden för Byalagets reträtt har nått sin ände. Idag hölls långa diskussioner vidare om vår gisslan Allan Stendum skall avrättas eller värvas till partiet. Efter en lång svettig debatt bestämdes det att Allan Stendum kommer att värvas till partikamrat i MD för att sedan skickas till Kambodja för att bli vår nye ambassadör, så var även detta problem löst. Skulle det senare visa sig att Stendum missköter sitt arbete eller på något annat sätt gör oss besvikna kommer han onekligen att avrättas på plats.

Under morgondagen kommer våra experter att ta i tu med Stendum och vi planerar att ha honom helt omvänd inom en månads tid. Äntligen får vi användning för vår kära gamla tortyrkammare igen! Vilka minnen jag har ifrån den tortyrkammaren! Det har känts ganska meningslöst att jag och Stefan Ståhl själva städade den efter att vår senaste patient, Eskil Abrahamsson, gjorde ett hastigt besök där. Det tog timmar av skurande att få bort blodet som etsat sig fast i golvet under alla de lyckliga år den varit i användning. Sedan partiet började föra en mjukare politik i våras för att locka väljare har den, till min stora förtvivlan, använts mindre och mindre.

Förväl, nyhetsbyrån

När vi tidigt i morse anlände till Ståhlingrad möttes vi av en förödande syn. Ståhlingrads nyhetsbyrå, vår största internationella länk stod i fulla lågor. Runt detta brinnande inferno stod vår nemesis inom organisationer i Ståhlingrad; nämligen Byalaget. Den gamla stofilen till maffialedare, Sven-Gunde Abrahamsson, haltade fram till oss och sade att "där får ni betalt för gammal ost" varpå Stefan Ståhl slog till honom i ansiktet. Sedan var slagsmålet i full gång och eftersom byalaget mestadels består av griniga äldre män så hade vi övertaget. Visserligen är varken jag eller Stefan Ståhl unga längre, men vi ringde Werner Wagner och bad honom att samla ihop Ung Diktatur, vårat dödligaste vapen.

Det hela slutade vid fem-tiden med ett gisslandrama som pågår även i denna stund. Vi har kidnappat byalag-medlem Allan Stendum som för tillfället sitter inburad med vatten och bröd i vår bastu men som under dagen kommer att transporteras till vår militärbas. I utbyte mot vår gisslan begär vi att Byalaget inom tre dagars tid lämnar Ståhlingrad och därmed ger oss ensam makt över staden. Vi kräver även att få våra gamla partikvarter tillbaka.

Om inte Byalaget följer instruktionerna så kommer Stendum omedelbart och hänsynslöst att avrättas, alternativt tvångskonverteras till Moskvademokraterna. Vi får se vilket humör jag är på när timglasets sand runnit ut. Vi har metoder för båda alternativen.

Ståhlingrads nyhetsbyrå är från och med idag stängd. Inga fler internationella rapporteringar kommer att ske över internet på ett tag, men vem vet, kanske kommer den tillbaka en vacker dag? Jan Dunkes arkiv lyckades vi inte rädda utan har för andra gången sedan denna blogg startades förintats och Dunke måste ännu en gång flytta ner i partikontorets källare. Han hade ändå mestadels motorsport-tidningar i sitt "arkiv", så förlusten är inte i det största laget. Vart partiets arbeten tog vägen har jag fortfarande ingen klarhet om.

Nyhetsbyråns sida kommer att vara öppen under ännu en tid framöver, så passa på att besöka den medan den fortfarande finns här i världen. Sidan stängs under nästa vecka.

Gränsen är dragen

Det är afton och jag och partikamrat Stefan Ståhl befinner oss i en skruttig gammal hyrbil på vår väg hem ifrån Skåne. Ståhl kör bilen och jag sitter under min varma iranska kamelfäll och smuttar på en kopp kaffe medan jag rapporterar partiets läge till det svensktalande folket världen över. Werner Wagner har vi tillsammans med de överlevande UD-medlemmarna ifrån kravallerna i Rostock skickat hem i förväg på en buss ifrån Danmark. Werner kom att bli en alldeles för tung börda för oss att bära efter vad som hände emellan honom och hans moder och jag hade inte orkat med honom när jag måste koncentrera mig.

När jag och Stefan Ståhl idag vid elva-tiden påbörjade vår utmätning av vad som snart kommer att vara gränsen emellan Sverige och Skåneland så tog vi oss friheten att beslagta några kvadratkilometer skånsk mark genom att dra ut lite på linjen. Allt för att gynna det egna riket! Stefan Ståhl har hittat sig en fin sjötomt som han tänker bebygga så fort muren är byggd och platsen är säker ifrån skåningar. Hela dagen har man fått höra om hans fantastiska planer på arkitektur och om hur han så fort han kommer hem ska be Jan Dunke att skissa ritningar på hans nya residens.

Strofen "ta ifrån Skåne och ge till de egna" läggs till på listan med förslag på slagord som kommer att tryckas på mynten efter att vi tar makten i Sverige år 2010.

Vi passerar nu milstenen "Ståhlingrad 37" vilket betyder att det är 3,7 mil kvar till partikontoret, den varma bastun och mitt oöppnade paket med lyxkaffe ifrån Java.

Imorgon kommer en efterlängtad bastukongress att hållas då vi kommer att diskutera våra framgångar och bakslag i Rostock-kravallerna under högljudda smiskljud ifrån kambodjas finaste björkris.

Tältning på dansk mark

Då var månadsbudgeten redan slut och vi har slagit upp tält ute i den danska vildmarken på vår väg ifrån Tyskland mot Skåneland.

Vi har inte fått några rapporter hemmifrån så jag antar att allt är i sin ordning där. Hos oss är däremot stämmningen körd i botten eftersom UD-ledare Werner Wagner sitter och storgråter. Detta dels efter att ha blivit utkörd ifrån sitt barnahem av sin nazistiska moder och dels efter en snedtändning på heroin. Inte ens de två älgarna som sprang förbi vårt läger för en halvtimme sedan ryckte upp honom, och tyskar älskar ju älgar!

Jag är själv inte heller särskilt glad eftersom Wagners otroligt högt spelade synth håller på att spränga mina trummhinnor.

Stefan Ståhl pallade inte trycket utan tältar ensam några kilometer härifrån. Han kommer att möta oss under morgondagen när vi fortsätter vår resa mot nya äventyr och inspektioner i Skåne!

Moder Wagner

Nu är det kväll i Stuttgart och vi sitter alla samlade i familjen Wagners kök. En pressad tystnad råder. Werner Wagners ömma moder just fått reda på vad vi moskvademokrater är för typer och att Werner är medlem i ett kommunistiskt parti. Hon har precis slutat skrika efter att under en halvtimmes tid gormat och skrikit om att Werner är en landsförrädare. 
Detta förklarar de stora, röda, hakkorsprydda flaggorna hon har 
hängandes i finrummet. 

Vi tänker inte stanna en dag till hos denna förskräckliga människa,
utan åker i morgon tillbaka mot Sverige och inspektionen av den skånska skräckväldet. 

God kväll tills vi hörs igen (om nu inte denna naizist till 
Wagner mördar oss i sömnen det vill säga)!

Er tillgivne Torkel Skoog.

G8

Då är det dags för oss moskvademokrater att bege oss mot Rostock och G8-mötet. Det är av högsta vikt att vi närvarar vid mötet. Vi skulle ha åkt tidigare om det inte var för alla omröstningar.

Werner Wagner har samlat ihop alla rebulutionära ungdomar i UD och vi sätter oss alla i en buss mot Arlanda och flyger sedan till Tyskland för att komma fram innan kravallerna tar slut. Med ryggsäckarna fulla av släggor och kofötter ska vi nog kunna få upp några gatustenar och krossa några fönster.

Wagner är väldigt uppspelt eftersom det här är hans första resa till "das vaterland" som han säger, på mycket länge. Efter kravallerna åker vi ner till Stuttgart och hälsar på hans gamla mamma.

Nationaldagnen

Idag är det som alla svenska medborgare säkerligen vet Sveriges nationaldag. Vad vi svenskar däremot inte vet är vad det egenteligen är som vi firar. Jag kan fråga vem som helst om de vet vad det är som de firar och i nästan samtliga fall får jag svaret "nej".

Nej, helt ovetande ska alla ungdomar ut och fira och dricka sig lustiga. Stolta patrioter går ut på gatorna och slår ner invandrare som också de deltar i firandet av... ja, vad? För alla okunniga förmedlar jag härmed att nationaldagen är ett firande av att Gustav Vasa den 6 juni år 1523 tog makten i Sverige.

Så varför firar vi detta? Ännu en gubbe som ska styra och ställa över allas vardag kunde väl knappast ha varit så förtjusande? Om man ändå hade något som man kunde vara stolt över att fira som exempelvis våra grannar i Norge, som firar att de blev av med nazisterna, men icke.

Jag anser att vi borde avskaffa nationaldagen tills dess vi svenskar har någonting vi kan vara stolta över. Min födelsedag kanske?

Vem blir den nye kambodjanske ambassadören?

Söndag igen. Som på många förflutna söndagar måste jag påminna partikamrat Stefan Ståhl om att han faktiskt inte är ledig på det komersiella kristna humbug som kallas för vilodagen. Inom partiet slutar arbetsveckan på lördag och börjar igen på söndagen. Jag skulle vara glad om han inte gick ut i medierna om att han slarvar med sitt arbete för det han gör ger oss ett oseriöst rykte.

På tisdag kommer vår kambodjanske ambassadör att utses under bastukongressen. Vi har två kandidater inom partiet till valet. 

De lyckliga kandidaterna är:

1. Jan Dunke.
Tveksamt eftersom ingen kan ersätta det jobb han gör för oss här i Ståhlingrad; nämligen att vara både vaktmästare, tolk och svenskalärare.

2. Werner Wagner.
Också detta är ett dåligt alternativ. Wagner leder vårt ungdomsarbete, Ung Diktatur, och är även partisekriterare. Dessutom klarar han inte av att kommunicera förståligt utan Jan Dunke som tolkar åt honom och Dunke måste stanna i Ståhlingrad.

Allt tyder på att vi måste värva en ny politiker till denna post, vilket i o för sig är bra med tanke på våra låga medlemssifror. De flesta av våra medlemmar är revulotionära ungdomar i Ung Diktatur som knappast kan föra en debatt utan att kasta gatusten på sin motståndare, men jag ska be Wagner att se efter om det finns något ljus emellan medlemmarna i vårt ungdomsförbund. Åldrarna i Ung Diktatur varierar mellan tonåringar och pensionärer, så man kan tycka att någon av de små politiska själarna borde ha mognat.

Om du som läsare av bloggen är intresserad av medlemskap i MD så kan du skriva till oss och berätta ditt intresse. Vi är öppna för alla.

Och som Göran Persson skulle ha sagt: alla ska med, så enkelt är det!