tisdag 9 oktober 2007

Rejis försa arbetsdag

Reji Roy är en lustig kille. Idag var jag vitte till Rejis första avrättning. En slumpmässigt vald partimedlem fick äran att bli försökskanin. Juha Palmrots slöa gamla yxa slant några gånger, men Reji fick av hans huvud på femte försöket, dock hade offret då redan brutit nacken och avlidit. Tant Märta poppade popcorn och vi satt alla och mumsade i oss medan Reji slet som ett djur på sin första arbetsdag i militärbasen. Reji skrämer mig lite med sin galna blick, men den kommer vi nog alla att vänja oss med i sinom tid. I största drag är Reji Roy en hygglig kille. Jag är säker på att han kommer att passa in i vår stora familj till parti.

Eftersom Roy hanterade yxan så elegant så jag har avbeställt den nya giljoltinen och på så sett sparat en slant!

torsdag 4 oktober 2007

Hemma med en ny finne i bagaget!

Som ni alla säkert vet (även om vi inte har lämnat ut några som helst uppgifter om det) så har partiet under de senaste två veckorna befunnit sig i Belgien i hopp om att hitta en vallonsk ersättare till vår bortgångne finska bödel. Valonerna sägs vara en hårt jobbande arbetskraft och deras smide är legendariskt.

Efter tre timmar på Antwerpens gator gav Werner upp hoppet och slog sig ner på närmaste hak, där han spenderade resten av kvällen. Vi har inte kunnat blogga med mobilen eftersom, som ni kanske minns, så kastade Stefan Ståhl in den igenom Sven-Gunde Abrahamssons fönster för en tid sen.

Efter att Ståhl hadu burit hem den påtagligt alkoholpåverkade Werner genom natten i Antwerpen gick han och la sig. Själv gick jag runt på gatorna och kollade på allt gatuliv tills jag fick syn på en gammal pub med 1700-tals inredning. Perfekt! Tänkte jag och började gå över till andra sidan vägen där puben låg. När jag stod utanför dörren till puben och skulle gå in snubblade jag på något. Jag fick en liten bula i pannan efter att huvudet slog i asfalten, men när min sans började komma tillbaka upptäckte jag till min stora förvåning att den stora stenen faktiskt var en finne. Jag reste upp honom och tog med honom in till puben där han en gång hade varit. Sedan satt vi hela kvällen och pratade medan jag drack några glas med en underbar whiskey.

När solen hade gått upp och jag hade vaknat till liv igen kände jag något tungt som låg över mig, samt något hårt i ryggen. Jag låg alltså på en parkbänk med finnen över mig, fråga mig inte varför. Efter allt detta blev det inte bättre än att finnen fick följa med hem till Ståhlingrad och bli vår nya bödel.

Nu återstår bara att presentera Reji Roy för alla partimedlemmar imorgon på fikastunden. Sedan ska kölistan till tortyrkammaren betas av. Vår nya giljoltin är på beställning!

tisdag 18 september 2007

Werner har bytt musikstil

Den här dagen tänkte vi att Werner skulle ha letat fram en bödel åt partiet vilket han inte har gjort. Roger Walderman har inte infunnit sig i tortyrkammaren än så Bernt von Hasselhauf är ute i stan och letar efter honom. Var denna mystiska man kan befinna sig är ett stort mysterium. Bernt har letat ända sedan bastukongressen förklarades avslutad.

Werners bergsprängare som han har på sitt kontor har jag slängt ut genom fönstret idag. Han brukar vanligtvis lyssna på pipig synt men idag hade han fått något nytt infall. Spansk hiphop ekade över partikontoret och jag fick jobba hela dagen till basdunken från Werners stereo. På eftermiddagen fick jag nog av hans musik, så jag rusade in på hans kontor och slängde ut bergsprängaren genom fönstret. Jan Dunke fick nästan bergsprängaren i huvudet när han stod utanför och krattade löv.

Så kan det gå, gott folk, om man heter Werner och lyssnar på spansk hiphop...

söndag 16 september 2007

Bödeln går i pension

Idag är som ni kanske vet söndag och sista dagen på den här sorgliga veckan. Vår bödel, Juha Palmrot som har tjänat partiet sedan 1967 kommer att gå i pension. Han jobbade sin sista vecka här på partiet vilket är mycket tråkigt - Det innebär extra arbete för mig och Torkel som måste hitta och utse en ny bödel åt partiet.

Sen måste medlemmarna i partiet vara nöjda med honom så vi slipper demonstrationer och andra upptåg. Jan Dunke pratade om ett folkslag i Belgien som kallades valloner som ska vara mycket duktiga och flitiga smeder, kanske kan en sådan människa vara kapabel att bygga en ny giljotin med vassa knivar, samt avrätta uppkäftiga människor som försöker hindra oss i våran kamp mot rättvisa och diktatorisk ordning i samhället.

Jag vet inte om det är någon bra idé att skicka Torkel till Belgien. Senast han var i Belgien var han i Bryssel för att ordna bidrag till Skånemuren. Syftet med resan var att hålla ett föredrag i EU-kontoret och sedan motta applåder och bidrag. Istället låg han på sitt hotellrum och var bakfull. När han var i Moskva så kom han hem med en kraftig blåtira och brutna revben. Han ville inte förklara var allt kom ifrån först, men efter ett tag berättade han att det var från en rysk fyllecell. Sedan hade han auktion i Ståhlingrads centrum där han sålde billig rysk vodka. När han var i Iran med Eskil Abrahamsson så dog Eskil vid kamelförhandlingar. När Torkel kom hem från Spanien en gång så väcktes jag mitt i natten av spanska presidenten som skällde över sitt näsben som Torkel hade slagit av.

Kölistan till tortyrkammaren har kommit till Roger Waldermans plats så vi har gett Werner Wagner uppgiften att leta reda på honom. Werner har lyft på locket till varenda soptunna i Ståhlingrad, och det enda han har hittat är sopor.

lördag 8 september 2007

Vem i helvete vill köpa stockar

Nu har kvällen anlänt till Ståhlingrad och jag skriver detta till de underbara och svängiga tonerna av Elvis Presley.

Jag och Bernt von Hasselhauf har suttit i entrehallen och kliat oss i våra huvuden och funderat på vem vi ska sälja timmerstockarna till. Hela partikontoret har fått en hemtrevlig skogdoft av stockarna. Jag och Bernt hann inte såga ner så många träd som vi hade tänkt eftersom vi råkade fälla ett träd på Sven-Gunde Abrahamssons hus, och olyckan var framme. Sven-Gundes hund började skälla från det trasiga taket och helt plötsligt stod han ute i skogen och tittade efter oss i sin randiga pyjamas och med okammat hår. Jag tror inte att han såg mig och Bernt då vi släckte oljelamporna omedelbart i mörkret.

När Sven-Gunde hade gått packade vi ihop allt som vi hade med oss ute i skogen och for med blixtens hastighet tillbaka till kontoret. Nu återstår det bara att sälja stockarna.

Ännu ett jobb för Juha Palmrot

Med en hög hög med papper ifrån oräkneliga statliga organ på våra samveten har dagen framskridit utan vidare resultat i att finna en lösning på hur vi ska kunna slingra oss ur den knipa som kolgruvan lagt över oss. Ja, det är sant. Jag skäms. Jag skäms över att vi inte lyckats hålla kolgruvans arbetares arbetsförhållanden i hemlighet. Vår spion på arbetsmiljöverket har gjort oss alla mycket besvikna och avrättades därför brutalt i morse av partiets käre bödel Juha Palmrot, som redan 1967 påbörjade sitt arbete med att sätta misslyckade partimedlemar på plats.

Igår kom Stefan Ståhl och Bernt von Hasselhauf sent på kvällen till kontoret och väckte mig ur min oroliga sömn genom att högljutt lasta in ett dussin stora timmerstockar i hallen, fråga mig inte varför.

Werner Wagner har på senaste tiden börjat umgås misstänksamt mycket med "Tant" Märta Karlsson. Jag är medveten om att han gillar hennes mat, men jag kan inte hjälpa att misstänka att han är ute efter något annat, ung och dum som han är.

fredag 7 september 2007

Möte om kolgruvan

Idag har partiets jurister, Lars Lejonbïrg och Sylvester Wallenberg närvarat vid fikstunden tillsammans med representanter från Arbetsmiljöverket. Det finns inte ord för min vrede just nu över de skyhöga mutorna som vi ska betala.

Fikastunden inleddes med att alla presenterades och representanterna från arbetsmiljöverket slängde ett häfte på bordet med konventioner och lagar som vi har brutit mot i kolgruvan. På mötet var även den snobbiga gubben som jag skällde ut per telefon dagen efter AMV:s tillslag. Han ansåg att telefonsamtalet var mycket obehagligt då jag var mycket arg, eller för att citera honom: Det var som en handgranat som exploderade i mitt öra när du ringde, Ståhl. Jag anser att ditt uppförande är under all kritik! Jag har tyvärr varit tvungen att behärska mig under mötet för att inte höja mutorna, men arg är jag ändå.

Till kvällsmat åt partiets ledning ärtsoppa med fläsk som Werner älskade. Han sade också att ärtsoppa inte fanns i Tyskland vilket bevisar hans låga intellekt. Jag och Bernt von Hasselhauf ska bege oss ut i skogen i natt för att fälla några träd i byalagets skogskifte, som vi sedan ska sälja för att få in pengar till partiet.

söndag 2 september 2007

Kolgruvans möjliga fall?

Nu ligger vi minsann pyrt till!

Arbetsmiljöverket var idag morse på besök i vår kolgruva där de utförde en inspektion av våra arbetares hälsa. Som ni kanske förstår så ledde detta till att de bestämde sig för att arbeta för nedläggningen av vår gruva.

Två utav tre arbetare led av allvarliga sjukdomar som stendammslunga eller skörbjugg och våra barnarbetare led av arbetsskador så till den högsta grad att de behöver förtidspensioneras redan innan tio års ålder. Det blir en stor förlust för oss som måste dela ut skadestånd till höger och vänster bara för snorungarnas skull.

Tydligen så har vi, som aldrig gjort en fluga förnäm, lyckats bryta mot varenda liten paragraf i mänskliga rättighetsdeklarationen.

Vi står inför en tid av prövningar och otaliga mutor, det känner jag i knäskålarna. Det är i stunder som denna man önskade att man hade en gud att tillbe. Självklart är inte detta fallet.
Kapitalisten Brunte Bukpress feta konto, som Jan Dunke lyckats knäcka koden till, kommer sannerligen att komma till hands nu, ty mutor är dyra!

fredag 31 augusti 2007

Kolgruvan i het strid

Den här dagen har varit en mycket ansträngande dag med både telefonsamtal och krismöten med arbetsmiljöverket.

Allting började imorse efter att jag hade ätit upp min frukost och bestämt mig för att besöka kolgruvan - Den drivs trots allt i vår regi. När jag svängde in på grusparkeringen framför gruvtornet upptäckte jag en gubbe med attachéväska och kostym som började gå mot min bil. Jag stängde av motorn och gick ut för att fråga vad den självgoda mannen ville med sin slips och klädsel. Han presenterade sig som kontrollant från arbetsmiljöverket.Sedan kom en kaskad av falska påhopp från den borgerliga översittaren. Han ansåg att arbetarna i gruvan omedelbart borde åka på läkarkontroller eftersom ansiktsmaskerna inte dög till att filtrera bort allt damm. Plankorna som vi satte ner i gruvan som pelare i våras för att undvika ras på arbetsmiljöverkets begäran var tydligen inte tillräckligt starka.

Efter det otrevliga mötet på parkeringen så ringde jag naturligtvis upp mannens chef för att fråga honom vad det var frågan om. Förutom att be honom att dra åt helvete så ville jag också se statistik på olyckor som har skett i gruvan genom åren. Jag anser att om man insinuerar missförhållanden på en arbetsplats så får man också visa exempel, men icke, alla säkerhetsåtgärder var i förebyggande syfte. Det har inte skett en enda olycka sedan i våras när vi började ta träd från byalagets skogsområde och satte ner dem i gruvan.

Gruvan har tillsvidare satts i blockad vilket ger oss otroliga problem. Arbetarna är nöjda men inte vi, för nu måste vi hitta en ny inkomställa till Ståhlingrad. Bernt von Hasselhauf har fått lite sysselsättning idag då han ska göra en formel utredning på potentiella inkomster och naturresurser. Torkel vägrar tillåta jordbruk då det skulle bringa bättre klimat åt Skåne. Han har hakat upp sig på koldioxidhalter och regn på senaste tiden, allting för att förstöra för skåningarna. Jag och Bernt har varit vid sjön i Ståhlingrad för att se om den innehöll någon fisk. Tyvärr har fisken dött och stanken runt sjön var outhärdlig, så framtiden får utvisa vad pengarna ska komma ifrån. Vår finurliga taktik att ta träd från byalaget har varit framgångsrik men stoppats av staten. Varför dög inte våra kvistade trädstammar?

söndag 26 augusti 2007

Oroande aptit

I morse åt partiets ledning en stor portion välsmakande gröt som Tant Märta kokade åt oss. Den storväxte Jan Dunke åt med sin vanligt stora aptit. Alls har fått sådan aptit efter att Tant Märta kom hit till kontoret och tog över matlagningen. Dunke blev lättad när han slapp matlagningen, och jag som var tillförordnad kock under Dunkes vistelse i Kambodja tyckte också att det var skönt. Något som oroar mig kraftigt är att partiets budget inte täckte den otroligt förbättrande aptiten bland medlemmarna. När Tant Märta kom hit så började alla äta mer än vad jag och Torkel kalkylerade med i budgeten som gjordes i våras. Vi ska ta upp det stora problemet under bastukongressen på tisdag.

Idag ska jag och Torkel bege oss till den årliga konstutställningen här i Ståhlingrad. Artisterna Bruno Stenhård och Grov-Lars kommer att framföra sin stora hit, Grov-Lars ville ha knäcke men Bruno gav honom rotmos. Många absintpåverkade konstnärer kommer antagligen att närvara tillsammans med oss. Jag har lyckats övertala Torkel att gå på den här utställningen i propagandasyfte.

lördag 25 augusti 2007

Historien med Dunke och Märta fortsätter tillsammans med Werner

Allting rullar på med sitt vanliga tempo på partikontoret och Jan Dunke har spikat en hatthylla åt Tant Märta som hon kan hänga sina förkläden på. Den härligt hemtrevliga doften av nybakat bröd får vi alla vakna till på morgonarna, eller inte alla då jag sover hemma i mitt hus. De andra får förstås äta färskt bröd.

Igår kväll fick Werner den otroligt dumma idéen att städa upp inne på sitt kontor. Ni kan nog räkna ut själva att, en tysk nazistisk syntare som vi har hjärntvättat, inte kan städa ett kontor. Jag stod vid kopieringsapparaten som är utanför Werners rum när jag hörde ett skrik som ekada ut i korridoren. Werner hade då lyckats få en glasbit i handen, och naturligtvis var han helt oförmögen att dra ur glassbiten själv. Jag fick ropa på Tant Märta som satt och spelade kort med Jan Dunke så att hon kunde hjälpa Werner. Hon kom rusandes i full fart och tog med van hand ett stadigt grepp om Werners hand. Sedan bad hon Jan Dunke att hämta pincetten. Efter det drog Tant Märta glasbiten ur Werners hand. Werner satt inne på mitt kontor och skakade resten av kvällen.

Idag kom ett telegram från Brunte Bukpress i Kambodja. Han vill att vi skickar ner en röjsåg till honom så att han kan röja lijaner och buskar för en golfbana. Han har alltså blivit frisk i tummen och sjukskrivningen borde således hävas omedelbart. Någon röjsåg kommer Bukpress alltid att sakna för jag kommer inte att skicka något till honom, för han ska jobba och inte ägna sig åt moderatbandy!

torsdag 23 augusti 2007

Dunke lättad

Jan Dunke har, precis som en eller två andra partimedlemmar, visat sig vara mycket nöjd med vårat beslut om att anställa en andra träl här på partikvarteret. Han och Tant Märta kommer väldigt bra överens och det tycks som att några av alla de rynkor på Dunkes panna försvinner när han ser henne.

Någon som jag däremot har börjat irritera mig på är Bernt von Hasselhauf, som vikariat för Dunke under dennes semester i Kambodja. Han är nu helt sysslolös och fyller ingen funktion alls förutom den att han går mig på nerverna, något som Stefan Ståhl verkar ha aningen roligt åt.

Ståhl anser att Hasselhauf ska ta över ledningen i Ståhlingrads kolgruva, men jag har satt mitt veto emot detta förslag eftersom jag vet att det bara är av vänskapliga skäl som Ståhl föreslår honom. Han har ingen utbildning av någon sort, utan har klarat sig igenom livet bara med hjälp av sitt snobbiga namn. Detta vet i synnerhet Stefan Ståhl, som känt Hasselhauf sedan sin barndom. Hellre ser jag honom driva runt i korridorerna utanför kontoren, visslande och sparkande på medicinbollen som han alltid tycks bära med sig, än att se honom i ledningen av kolgruvan vars inkomst finansierar hela Ståhlingrad.

onsdag 22 augusti 2007

Jan Dunke är äntligen hemma

Idag har Jan Dunke kommit hem från den kambodjanska djungeln efter att ha rest ambassaden tillsammans med Brunte Bukpress. Alla är vi lättade över att han är hemma och på säker mark efter den tre dagar långa vandringen över flodar och berg. Längtan blev också större av att Dunkes plan var försenat i Rom. Han gnällde som tur var inte över det då hans favoritlag, Lazio spelade ligamatch i fotboll dagen efter att han anlände till den italienska huvudstaden.

Jan Dunke var naturligtvis lite trött efter att ha flugit över halva Asien och hela Europa, men jag och Torkel gav honom listan med arbete direkt. Listan har hunnit bli väldigt lång under Dunkes resa så någon vila är det inte tal om. Ikäll ska en stor fest annordnas och eftersom festen är för Jan Dunke så är det mest rättvist att han betalar kalaset.

Igår var det tisdaglig bastukongress igen och Getens framtid disskuterades. Jag och Torkel börjar få nog av hans lögner, men vi kom inte fram till något definitivt beslut.

torsdag 16 augusti 2007

Tant Märta bakar

I dag fick Torkel vakna till doften av nybakat bröd och vackert solsken. Jag vaknade hemma i mitt femtiotalskök men gav mig genast iväg till kontoret för att immundiga mig en superb frukost beståenda av knäckebröd som Tant Märta, tidigt imorse stigt upp, för att baka. Trots brödets sega konsistens så var det överraskande gott. Werner njöt verkligen brödet och verkar ha glömt bort gårdagens ilska och åt med gjädje det gummiliknande brödet. Han hade inte ätit hembakat bröd sedan han var en liten parvel och moder Wagner bakade brötchen i from av svastikor, förbannade nazist! Men trots sitt ursprung åt Werner mest av alla. Grabben börjar visa sin goda aptit nu när han får äta Tant Märtas mat, under Jan Dunkes resa är det jag som har lagat maten och både Torkel och Werners aptit har på något mystiskt vis stannat av.

Senare under dagen har jag och Torkel gått igenom punkter som vi ska ta upp under fikastunden imorgon. Tant Märta har lovat att baka kanelbullar imorgon till mötet vilket ska bli gott. Jan Dunke kommer nog att bli oerhört lättad när han får se alla förändringar som har genomförts tack vare Tant Märta. Jag misstog mig igår när jag trodde att Tant Märta skulle föra med sig lika många intriger som fruntimmret gjorde år 1953. Så här långt har allt varit bra med Tant Märta.

onsdag 15 augusti 2007

Historisk bilddokumentär över Ståhlingrad del 1

För att ge hängivna läsare en lite djupare insikt i vår vardag så har vi bestämt oss för att posta bilder på vår omgivning och Ståhlingrad.

Werners kontor:
Det är här som han har sina vilda fester med sina andra jag.











Partikvarteret:
Se hur det har vuxit igen nu när Jan Dunke har varit bortrest.












Här är mina whiskeyflaskor.













Ståhlingrads levande centrum:
Det är här all aktivitet i Ståhlingrad utspelar sig. I mitten ser ni Skoogvallen, den grönskande parken med torghandel på lördagar. Det är även här som bagare Bengt kastar ut brödsmulor till fåglarna kl 5 varje morgon.


Fortsättning följer...

Tant Märta

Idag hände det oerhörda: MD har fått sin första kvinnliga medlem sedan 1953.

Den nya kvinnan presenterades av mig inför partiet. Reaktionerna var inte särskilt oväntade. Stefan Ståhl slog näven i i bordet och skrek, röd som en tomat i ansiktet, att jag har blivit helt ifrån vettet! "En kvinna i partiet?? Och jag som äntligen lyckats tysta ner historien från 1953!"

Werner Wagner satte kaffet i halsen och började hosta och fräsa ut det över bordet samtidigt som han svor högljutt på tyska. "SCHEEEEISE!!!" ljöd över fikarummet och Werners ena känga flög genom luften för att missa mitt huvud med några få centimeter.

Bernt von Hasselhauf reste sig upp ifrån stolen och gick ut ifrån rummet.

Vår nya medlem heter Märta Karlsson och har jobbat, ända tills idag, på Bengans bageri här i Ståhlingrad. Hon kommer att bli assistent till Jan Dunke, som har klagat på jobböverbelastning med all städning. Visserligen tycker han om sitt arbete, men han finner det aningen betungande att jobba över fyra timmar om dagen för att hinna med alla uppgifter vi ger honom. Hon kommer även att sköta kaffebryggandet, bakandet och alla andra kvinnogöror på kontoret som Dunke tidigare utfört. Jag är säker på att hon kommer att trivas här!

Jan Dunke återvänder ifrån Kambodja

Idag har rapporten från Jan Dunke i Kambodja kommit nått oss med det glada budskapet att den lilla kojan till ambassad som han och Brunte Bukpress har rest 5 mil från närmaste väg. Dunke packar idag nödvändig proviant, fyller vattenflaskorna och slipar machéten för tre dagars vandring i djungeln mot civilisationen. Han lämnar därmed Bukpress till sitt öde bland malariamyggen, krokodilerna och pelikanerna.

Werner Wagner är oerhört lycklig över att Jan Dunke återvänder hem nu efter att ha satt ambassaden på bambupolar i Kambodjas sumpmarker. Vi har alla saknat honom innerligt, och speciellt längtat efter att få bort det tjocka lagret damm som täcker partikvarterets golv. Till och med sura Torkel verkar lättad över Dunkes återvändo, då det är Dunke som sorterar hans whiskeyflaskor i bokstavsordning på hans arbetsbänk. Det har varit en obeskrivlig röra och Torkel vet knappt vad han dricker längre, vilket har resulterat i ohyggliga bakfyllor som har gått ut över oss här på kontoret och allra mest Werner som Torkel knappt har tålamod med i sitt normala tillstånd.

Jag är också lättad över att Jan Dunke kommer tillbaka nu och all röra som hans frånvaro har skapat ordnas upp. Under den tidiga våren var Jan Dunke nominerad som kandidat som ambassadör i Kambodja, och det var verkligen tur att alla omröstningar urartade i slagsmål så att Jan Dunke inte blev vald till ambassadör. Brunte Bukpress är en arrogant moderat som har tjänat ihop ett stort kapital genom att sälja böcker. Hans kapital är ett minne blott nu eftersom vi lurade av honom det samtidigt som vi gjorde honom till ambassadör på fyllan. Bukpress är nu ambassadör på livstid i Kambodja och vi här i Sverige och Ståhlingrad slipper se hans släta byråkrathänder utan valkar.

fredag 10 augusti 2007

Geten förnärmad

Idag har den omtalade Geten varit inne på mitt kontor och skällt hela dagen över Torkels uppförande när han kom hem från Danmark. Jag har sagt åt Geten att om man ljuger så får man skylla sig själv. Han är trots det mycket upprörd efter sitt kära getskägg som klipptes av när han ljög. Det var faktiskt skönt att slippa se det där ovårdade skägget, så det var på tiden att jag och Torkel gjorde något åt det!

Torkel har varit ovanligt bitter och vresig sedan han kom hem från Skåne. Vi kan antagligen konstatera att kapitlet med Torkels skånska dam avslutat. Torkel har alltid förnekat all kontakt med en människa av det motsatta könet från Skåne, fast hur förklarar han alla sina plötsliga resor söderut?

tisdag 7 augusti 2007

Getens välförtjänta straff

Som jag tidigare sagt så borde jag nog börja berätta för Stefan Ståhl när jag åker iväg på något ståhej utanför Ståhlingrad. Som vanligt så har den där Geten i UD berättat historier om mig grundade på sanningar som han tolkat till något helt motsatt än det jag menat. Att be en spinkig idiot i tjugoårs-åldern med getskägg och gamnacke att föra vidare mina meddelanden till Ståhl är något man borde passa sig för! Han gör verkligen allt för att smutsa ner mitt glamourösa rykte och oära min stolthet! Jag straffade honom med att klippa av honom skägget med Jan Dunkes häcksax medan Stefan Ståhl höll i honom i ett stadigt polisgrepp. Sedan vi gjort detta lovade han att aldrig mer hitta på några lögner om mig och sprang gråtande ur rummet och Stefan rev min avskedningsansökan på mitten.

Idag spydde den gamla faxen ifrån 1962 ut en ny rapport ifrån Kambodja: Brunte Bukpress har slagit sig på tummen med hammaren och har sjukskrivit sig i en vecka. Där ser ni vad lata moderater är! Jag skickade ett svar där jag klargjorde för Jan Dunke att han måste jobba för två om den där borgaren sjukskriver sig. Mitt tips till honom är att gå ut i djungeln, skära av kraftig lian och ge Bukpress så många piskrapp som behövs för att få honom på benen igen!

söndag 5 augusti 2007

Torkel i Skåne eller Danmark

I fredags morse reste Torkel iväg till Danmark, sa han i alla fall. Geten påstår att han har rest till Skåne för att hälsa på sin skånska dam som svarade på kontaktannonsen. När Torkel kommer hem från sin resa, vilket han borde göra idag, så kommer jag att stå och vänta med avskedningsansökan åt honom, bara att skriva på och sen är det klart! Torkels äventyrliga resor med okänd destination börjar bli alltör mystiska och det ska bli skönt att få ett slut på dem. Det spelar ingen roll om Torkel är i Danmark eller Skåne, för om han är i Danmark så borde han rimligtvis ha passerat Skåne på resan dit. Alltså är Torkel besudlad med Skånes influenser var han än är.

torsdag 2 augusti 2007

Omröstningen stängd

Det märks tydligt vilka idioter det är som har rösträtt i det här landet! Idag var slutdatumet för skatteomröstningen och denna omröstnings slutsats kan ses som konkreta bevis för folkets okunnighet och idioti. Här följer omröstningens alternativ samt deras procent av rösterna som tydligt bevisar att folket inte vet sitt eget bästa:

Vilka ska betala skatt?

1. Endast de som jobbar: 4%

2. Endast arbetslösa: 4%

3. Det ska inte finnas någon skatt - bara moms på böcker av borgerliga författare: 16%

4. Endast Werner Wagner: 20%

5. Alla ska betala skatt - i proportion till inkomsten: 25%

6. Alla ska betala lika i skatt - oberoende av inkomsten: 29%

Nej, det blir nog upp till oss att bestämma över den här frågan! Aldrig mer ska någon tro att de kan komma och basa över våra beslut! Men mer om detta en annan gång. Partiet präglas för tillfället av många pressande ting och denna lilla fråga kan klubban falla över en annan gång.

Den enda i partiet som över huvud taget är nöjd med utkomsten av den här historien är Werner Wagner, som slapp bli utvald till den ende personen i hela nationen med plikt att betala skatt: han fick endast en femtedel av alla Sveriges befolknings röster. Som en liten kompromiss så kommer dock Wagners lön att dras in en aning för att göra upp för skatten han inte behöver betala, han är ju trots allt inte svensk medborgare och jobbar sådeles svart för att inte bli upptäckt.

tisdag 31 juli 2007

Vet hut!

Idag har konflikten om ryktesspridning och Torkels vistelse i Skåne, eller om det var Småland. Torkel själv hävdar att han har varit på en folkmusikfestival i Småland, men ryktena säger att det var en operakonsert i Skåne. Ni som sprider rykten, ni ska minsann veta hut! Det spelar ingen roll om det är jag som är skyldig vilket jag råkar vara just nu. Geten(idioten från Ung Diktatur) ville nämligen hållas anonym när han sade att Torkel befann sig på konsert i Skåne, jag har alltid varit trogen och hållt mina löften och så även för Geten.

Idag har Bernt von Hasselhauf, som är tillförordnad vaktmästare, gjort anspråk på direktörsposten över kolgruvan. Jag som är Bernts barndomsvän rekomenderar Bernt som chef. Jan Dunke måste komma tillbaka från Kambodja och avlösa Bernt innan han får någon annan uppgift.

Vi hann tydligen med mycket under den tisdagliga bastukongressen idag. Allt som har nämnts ovan disskuterades i bastuns hetta. Inte dåligt!

måndag 30 juli 2007

Hemma ifrån SMÅLAND

Idag när jag kom hem ifrån min lilla tripp så möttes jag av ett högt vrål av hat ifrån partiets medlemmar som alla sovit alldeles innanför partikontorets portar i väntan på att lyncha mig vid min återkomst. I nästa ögonblick kastade någon av psykfallen ifrån Ung Diktatur en stor gatusten i huvudet på mig och jag vaknade inte fören då Stefan Ståhl hällde en hink skurvatten i ansiktet på mig och skrek för fulla lungor att jag minsann borde veta bättre än att åka till Skåne och roa mig! Och för omröstningen som nu är i full gång fick jag ytterligare en sten i huvudet, denna gång ifrån Ståhl själv! Jag har i alla mina dagar aldrig sett en man så till den högsta grad förbannad som Ståhl var då.

Varifrån dessa absurda idéer om att jag varit i Skåne kommer ifrån har jag ännu inte fått klart för mig, men sanningen är att jag inte alls har varit i Skåne, utan i Småland. Där har jag varit för att gå på folkmusikfestivalen i Korrö och dansa till lite svängig musik. Det är ju inta alla som kan njuta av den skramliga rock-musiken som Stefan Ståhl lyssnar på eller Werners skräniga synth!
Vem som gett Ståhl falska uppgifter om min resa ska jag gå till botten med så fort mitt omplåstrade huvud slutar bulta och värka.

Något som jag har lärt mig av den här historien är att vi nog måste börja berätta för varandra inom partiet vad vi har för oss när vi spårlöst försvinner till någon annan del av världen. Det är ju inte precis första gången som det här händer! Om jag minns rätt så har Stefan Ståhl vid flera tidigare tillfällen gjort samma sak.

söndag 29 juli 2007

Torkel i Skåne

Var är Torkel är frågan som jag har ställt mig sedan i fredags då Torkel har varit borta. Idag nådde uppgiften mig att han har befunnit sig på en konsert i Skåne. Hur han kan vara så lömsk så att han åker på en operakonsert i Skåne är fruktansvärt. Medlemarna vet inte om det ännu men Torkel sitter på tåget nu och är på väg hem. En utskällning är i alla fall att vänta från mig tillsammans med högljudda protester från medlemarna.

Igår när griniga Torkel var borta så hade jag och Bernt en riktigt angenäm afton. Vi visste inte att Torkel befann sig i Skåne utan kopplade av med god mat och en flaska vin.

Rapporten från Jan Dunke har kommit idag som utlovat. Dunke håller på att röja upp en plats åt ambassaden tillsamans med Brunte Bukpress. Platsen är belägen på en bergslutning 50 mil utanför huvudstaden Phom Phen. Hur Brunte Bukpress ska hålla kontakten med huvudstaden är en senare fråga.

torsdag 26 juli 2007

Vad i helvete!? En omröstning...

Idag när jag gick in på den här sidan så var min första tanke vad i helvete!? Har Torkel blivit alldeles knäpp? Vad ska almänheten tro om detta? Torkel lade fram ett förslag på en omröstning idag under partiets morgonsamling för att en gång för alla avsluta den segdragna konflikten inom partiet. Torkel blev bombarderad med äpplen och bananer som medlemarna kastade hej vilt omkring sig. Trots detta har han skapat en omröstning vilket gör mig både förolämpad och upprörd. Att han på allvar tänkte sätta den där dumma idéen i verket var inget som jag kunde tänka imorse. Det går helt mot våra värderingar och ett så här stort drag ska bara genomföras med allas medgivande.

Börje Tråkesson som är en hängiven anhängare av partiet sedan år 1957 har vid tidigare tillfällen kommit med förslag på en mer lösläppt och liberal politik och jag misstänker att han kan ha ett dåligt inflytande på Torkel. Tråkesson är därmed uppskriven på kölistan till tortyrkammaren.

onsdag 25 juli 2007

Ett epokgörande beslut

Idag fälldes ett beslut som kom att bringa många av partiets medlemmar till chocktillstånd. Vi har bestämt oss för att låta folket delta i en votering. Frågan är en som vi inte kommer överens om inom partiet och vi har därför beslutat att låta allmänheten säga vad de tycker. Det är väldigt olikt oss att göra något sånt här, för det är ju som vi alltid har sagt, folket vet inte sitt eget bästa. Men just nu har vi inte tid att käbbla medlemmar emellan och således, som en sista väg ut, så ska vi låta folket avgöra. Jag försäkrar er om att det här är en engångsföreteelse, så få inte upp hoppet i onödan.


Frågan vi inom partiet är så splittrade inom är den angående skatten.


Ska man betala skatt i proportion till inkomsten, så att den med hög inkomst får betala mer än den med låg? Eller ska vi ha det som borgarna vill? Att alla betalar lika skatt, oberoende av inkomst, så att stackars Wallenberg inte behöver betala mer än vad en socialbidragstagare gör?


Eller ska vi kanske slopa skatten helt, och i stället betala skola och vård ur egen ficka?


Det är nu upp till er att besluta. Kommer ni dock fram till ett beslut som vi i MD inte samtycker med så kommer själva vi att ta fram en resolution som gynnar oss.

tisdag 24 juli 2007

Sverige utan grönsaker och Kambodja utan mark

Bernt von Hasselhauf har vikarierat för Jan Dunke en dag och har redan visat sig vara en usel argonom. Han har nämligen rivit upp hela min trädgård i jakt på rödbetor, rödbetor som var omogna men enligt Torkel prompt skulle kokas och läggas in. De har bara vuxit i några veckor så det enda rödbetor som gick att finna på plantorna var några skrynkliga russin under blasten. Att mina vackra violer revs upp i brådrasket är inget som Torkel Skoog bryr sig om och inte Bernt heller.

Jan Dunkes rapport från Kambodja handlade om att de letar mark i Phom Pheng. Dunke och Bukpress skulle bege sig ut i den allra tätaste djungeln för att leta efter mark. De har hört talas om ett område 50 mil utanför huvudstaden men det ska tydligen vara en vacker och rofylld plats. Dunke har försökt att finna Pol Pot och Röda Kmerernas gård i djungeln, men utan resultat.

Åt helvete med klimatengagemanget!!

I Blekinge och nästan hela Skåne har det hittills regnat mer än tre gånger så mycket som en normal julimånad. Kring Hanöbukten har vissa områden fått fem gånger mer regn än normalt.

DN, 24 juli - 07

Så stod det när jag i morse satt med fötterna på frukostbordet och läste tidningen. Så min fråga är: varför ska vi, som i alla tider lett en kamp mot Skåne, försöka förhindra att detta händer? Nej, rödbetorna som vi planterat i Stefan Ståhls trädgård måste omedelbart grävas upp, kokas och läggas in. Det här är den första uppgiften som jag ger
Bernt von Hasselhauf, som kommer att vikariera för Jan Dunke när denna är i Kambodja och reser ambassad tillsammans med Brunte Bukpress, moderaten som i fyllan blev medlurad i partiet och gjord till ambassadör. Vi väntar en ny rapport ifrån Dunke i eftermiddag.

Werner Wagner har även ett utsökt recept på tysk rödbetssoppa, så vi kommer att leva gott en tid här framöver, särskilt eftersom matvraket Jan Dunke inte är här och äter oss ur huset.

Vårat nyöppnade forum visar inga tecken på liv. Antagligen så är våra medlemmar så nöjda med partiet att de inte har något att säga till om. Att det är dödsstraff på kritik mot partiet kanske också har ett finger med i spelet. Om det är fallet så har vi väl inget annat val än att stänga ner forumet.

måndag 23 juli 2007

MDforum - ett litet reklamavbrott i bloggen!


Nu har det äntligen kommit! Moskvademokraternas eget diskussionsforum.

Eftersom vi är mån om att veta vad våra läsare tycker så råder vi alla att skriva i det!

Inget medlemskap krävs!

Adressen till forumets sida är: http://mdforum.forumotion.com

Har du några frågor eller funderingar om partiet så kan du ställa dem där.

Just nu pågår en vild omröstning på forumet om vem som är den mest populära partimedlemmen! Gå in på forumet och rösta på din favorit.
Förutsatt att ni röstar på mig alltså, annars så kan ni dra åt skogen!

Länk till omröstningen.

Tack på förhand!
________________
Torkel Skoog

söndag 22 juli 2007

Ambassad i Kambodja

Idag mottog jag den första rapporten av alla kommande rapporter från Kambodja. Jan Dunke och herr Bukpress har redan hamnat i konflikt med lokalbefolkningen p.g.a. att huvudstaden Phom Phen är otroligt tätbefolkad. Det medför vissa svårigheter när vi ska bereda mark åt vår ambassad. Jan Dunke glömde dessutom hammaren hemma så vi får se hur ambassadbygget fortskrider.

Här hemma har vi haft fint väder för en gångs skull och partiet har haft stormöte utomhus idag. Jag och Torkel stod på ett bord och pratade. Alla medlemar var naturligtvis besvikna för att de inte blev ambassadörer, men tyvärr kan inte alla bli det. De har också sig själva att skylla eftersom det var omöjligt att ha en normal omröstning utan slagsmål

fredag 20 juli 2007

Nya medlemmar funna!

Idag kom jag och Stefan Ståhl hem tidigare än väntat ifrån den krog-kongress som i morse blev inklämd i våra fullspäckade scheman. Istället för att supa skallen av oss som vi vanligtvis brukar göra vid dessa tillfällen så hittade vi två personer som ägnade sig åt det nöjet. Den ena personen var ingen annan än den sanna moderaten Brunte Bukpress, mannen som tidigare i veckan åsamkade Stefan Ståhl en bruten tå genom att i full fart plöja över honom med sin automobil. Den andre var Bernt von Hasselhauf, Ståhls ende barndomskamrat och Napoleons ättling i rakt nedåtgående led.

De var båda så redlösa så att vi inte bara lyckades få dem båda att gå med i partiet, utan också att få Bukpress att skriva på papper om att bli ambassadör i Kambodja på livstid. Så var det problemet ur världen! Vidare vi kan lita på Bukpress eller inte får framtiden utvisa.

Bukpress åker tillsammans med Jan Dunke till Kambodja kl 05.00 för att resa ambassaden.

Vad vi ska ge slöa Bernt för uppgifter får vi se när han har nyktrat till.

torsdag 19 juli 2007

Demokrati-folkstyre, vilket skämt

Idag har jag deklarerat med en hand som darrade av ilskan. Sveriges fantastiska demokrati kan flyga och fara åt helvete eftersom det inte är frivilligt att betala skatt till Moderaterna. Jag har inte röstat fram det partiet då jag bojkottade senaste valet i ren protest och vredesmod mot demokratin, men likförbaskat är det jag som får lida.

Alla ni i pöbeln, hur tänker ni när ni röstar på ett parti som har sagt rakt ut att de inte gillar er? Pöbeln är en majoritet i vårt samhälle men accepteras tyvärr inte, utan trängs undan för att göra plats åt de rika översittarna i samhället. En del av problemen är faktiskt självförvållat för i en demokrati blir det folkets parti som vinner. Dessvärre vet inte folket sitt eget bästa vilket slår håll på den demokratiska drömmen och ideologin. Dessutom är det lätt att lura folket i en demokrati, alla känner väl igen "vi sänker skatterna", vilka var det som sa det? Ja just det, moderaterna, vad ni inte tänkte på var att skattesänkningarna var för de rika. De sänker fastighetskatten för högt taxerade hus och höjer den för lågt taxerade hus. Där har ni borgarna i sitt essä!

onsdag 18 juli 2007

En liten rapport ifrån gårdagens blodiga och svettiga kongress

Igår hölls ännu en bastukongress där desperata försök att utse vår nye ambassadör misslyckades. Om vi inte kommer fram till något resultat snart så måste vi nog försöka att ta in någon utifrån till posten.

För övrigt flöt kongressen på bra förutom att jag efter en stunds bastande upptäckte att jag tappat stora mängder hud ifrån mina brännsår och i fukten börjat blöda i stora vattenfall. Werner Wagner fick panik och skrek att han inte tålde se andras blod och sprang vettskrämd ut genom dörren. Senare hittade jag honom i ett hörn i duschrummet där han satt och karvade sig i handleden med en morakniv som han uppenbarligen hade stulit ur Jan Dunkes verktygslåda. Jag tog den ifrån honom och tog med den upp till Dunkes kontor då jag ändå skulle dit och hämta några hinkar klorin till allt blod i bastun som måste torkas bort. Wagner fick hjälpa mig att städa. Han hade ju faktiskt blodat ner en hel del själv.

måndag 16 juli 2007

Ståhl har förolyckats

Nu har turen för att förolyckas kommit även till mig när jag var ute för att handla gödsel till rödbetlandet. Jag gick på Ståhlingrads cykelbana som korsar några vägar, när jag hade kommit till en korssning var det en idiot till bilist som körde rakt på mig. Sedan smet den jäveln. Han har fått den stora äran att få förtur till tortyrkammaren för jag uppskattar inte att skåda motorhuvar uppifrån. Mitt kära plakat som jag alltid bär på när jag går gick också sönder vid den dramatiska olyckan. Jag själv klarade mig undan med bara en bruten tå och skrubbsår på ena handen. Maken till fräckhet, som jag fick från den antagligen moderata föraren, har jag aldrig skådat.

Inte nog med att dåren körde på mig, jag blev även undersökt av en läkare som talar flytande skånska. Han hade ett tyskt efternamn och jag ska leta reda på honom för han kan vara användbar som tolk vid senare konfrontationer med vår ärkefiende Skåne.

Likvideringsenheten söker en röd bil av märket Berita, alltså en bil som invånarna måste skaffa i Sståhlingrad. Annars är de inte berättigade till körkort. Vi har den lagen för att det är en mycket bra bil, och som till stora delar tillverkas av kol vilket vi har gott om här i Ståhlingrad. Den röda färgen är till för att motverka den stora förvirring som kommersiella färger skapar. En färg och En bil är det som gäller här.

lördag 14 juli 2007

Jobbiga brännsår

Med vad som känns som tredje gradens brännskador över hela häcken står jag nu framför datamaskinen och skriver. Jag har inte kunnat sitta på flera dagar och sova måste jag göra på mage. Politiken och min position som partiledare har jag helt överlämnat till Werner Wagner, men han stod trots detta hela gårdagen ute på gården med Jan Dunke och en motorsåg och sågade i det nyinkommna timmret. Självfallet missade han inte chansen att såga sig själv i benet, självdestruktiv som han är. Jag misstänker att han bara är ute efter uppmärksamhet. Han grät som ett barn när jag skulle destillera såret, inte av smärta utan av sorgen av att jag hällde ut den fina ryska vodkan som jag har inlåst i ett kassaskåp som alla utom Wagner kan koden till. Senare tog han några sprutor med var jag antar var bedövningsmedel och var helt frånvarande i ett flertal timmar. Hans pupiller var stora som golfbollar.

fredag 13 juli 2007

Ambassadören ska utses

Idag har årets vedleverans kommit till Ståhlingrad. Veden kom i form av stockar som Jan Dunke håller på att såga upp tillsammans med Werner just nu medan jag försöker finna en ny ambassadör till Kambodja. Ambassaden i Kambodja är ett projekt som vi fick lägga ner helt enkelt eftersom bråk och elände drabbade partiet när ambassadören skulle väljas. När jag har funnit några lämpliga kandidater så sker det en omröstning imorgon under fikastunden.

Torkel är ute och går en promenad just nu för han har vissa svårigheter med att sitta still på en stol efter olyckan i tisdags. Han går runt i ett par mjuka och fluffiga byxor som är blommiga. Det är nästn omöjligt att låta bli att skratta när man ser honom men han säger att vanliga byxor svider i brännsåret.

Nu ska jag gå ut för att hjälpa till med vedhuggningen.

tisdag 10 juli 2007

Bastukongress

Idag var det dags för den tisdagliga bastukongressen igen. Torkel babblade på om sin miljöpolitik som ska locka väljare medan jag satt där i svetten och lyssnade på honom. Alla medlemmarna deltog och Torkel var på otroligt bra humör nu när han har fått sin nya idée. Jag vet inte hur många gånger ordet miljö har nämnts av Torkel men han är sannerligen stolt.

Mitt i euforin glömde Torkel bort att bastuagregatet är varmt och satte sig på det. Han satt inte kvar länge må ni tro, han reste sig omedelbart och skrek rakt ut. När Torkel hade gått ut från bastun infann sig en lukt av bränd hud och brännt kött tillsammans med rejäla skrattsalvor. Efter det kom han aldrig tillbaka och jag har inte sett honom mer idag.

måndag 9 juli 2007

Kimathysteri även i Ståhlingrad

Den här absurda hysterin om miljön och klimatet har tråkigt nog nått Ståhlingrad och oss på MD. Jag sitter vid mitt tangentbord med jordiga händer och skriver detta med många gäspningar. Att dagen har varit fysiskt ansträngande känns verkligen i kroppen.

Det smått löjliga påhittet om att vi ska odla rödbetor i MIN trädgård som flög i Torkel idag är sannerligen en tragisk incident i vår historia. Jag har så länge jag har bott i mitt hus alltid odlat potatis, morötter och rödbetor men som ni säkert vet rev byalaget upp alla plantor så det är de upprivna plantorna som vi har ersatt. Ett trädgårdsland är något som behövs i dagens läge när krig hotar Ståhlingrad och ransoneringen på mat kan stramas åt ytterligare, men hur Torkel har tänkt att rödbetor som ska planteras på våren ska hinna växa färdigt till hösten är för mig ett okänt mysterium.

Hur nu ett trädgårdsland ska kunna vara så revolutionerande är också ett mysterium men det är nog som med allt annat - på 70-talet skulle man ha kompost och idag ska man ha trädgårdsland, alltså att visa saker blir trendiga och gamla saker blir otrendiga. Idag har jag läst om svampar som ska kunna omvandla celluosa till etanol på ett enastående sätt. Celluosa är en kedja med sockermolekyler(trä t.ex) och för att celluosan ska bli etanol måste kedjan luckras upp. Med gamla metoder har man bara kunnat luckra upp visa sockermolekyler och man har därför fått spillmassor över. Med dagens svampar ska man kunna bryta ner all celluosa och kunna få dubbelt så mycket etanol. Kanske kan detta bli en ny modegrej.

Jag har alltid ruskat på huvudet åt miljökämpar eftersom de påstår att jorden ska gå genom en ny istid. Varför är det så farligt? Har jorden överlevt fyra årstider så klarar den nog en femte. Om planeten är varmare så kan man odla grönsaker här uppe i Norden och vi kommer slippa långa transporter från Europa vilket borde glädja miljöaktivisterna... men ikke då.

Imorgon får vi hoppas att översvämningarna i Skåne kommer tillbaka. Det var väldigt tråkigt att Östergötland och Småland drabbades igen.

MD engagerar sig i klimatfrågan

Som ni säkerligen har lagt märke till så har inga rapporter lagts upp här sedan i fredags. Detta beror på att jag, tillsammans med Stefan Ståhl och nyutnämde miljöminister, Werner Wagner, har jobbat på ett nytt omfattande miljöprojekt. Enligt de uppgifter som Valfuskutskottets topphemliga minister gått ut med till pressen så är det "självklart att även MD värnar om planetens och människans framtid." Sanningen är att vi i första hand lanserade det här projektet för att vinna väljare, men när jag tänker efter så saknar faktiskt vårat parti ett miljöprogram och detta kräver förstås förändringar. Vi kommer säkerligen att ersätta inte bara Vänsterpartiet, men även Miljöpartiet i riksdagen efter nästa val.


Vad går då detta projekt ut på? Vad är det vi har gjort?
Det ska jag berätta för er.


Vi har spenderat hela helgen med att plantera i vårat nyuppgrävda trädgårdsland.


Hur i helvete ska då detta bidra till att sakta växthuseffekten? Det kanske ni undrar.


Så här är det: växter tar upp koldioxid och gör om det till bland annat syre. Eftersom det är den ökade mängden koldioxid i atmosfären som skapar klimathotet så kommer helgens planterande av rödbetor och palsternackor att bromsa ökningen något. Vi högt uppsatta män måste föregå med gott exempel. Vi kommer att gå till historien som de som åstadkom det som miljökämpar som Al Gore aldrig gjorde, att istället för att åka välden runt i avgas-vomerande flygplan och berätta för folk hur de ska leva sina liv först ändra på sig sin egen livsstil.


Jag uppmanar alla att snarast införskaffa sig ett trädgårdsland. Inte bara suger växterna åt sig koldioxid, du slipper dessutom köpa grönsaker som har färdats lång väg i förorenande lastbilar och därmed hjälper du till ytterligare.


Er miljövänlige,

Torkel Skoog

fredag 6 juli 2007

Kontorsfest

Ja, då var jag hemma igen! Måttligt berusad av alla mina starka mediciner satte jag igår alla slöfockar här på kontoret tillbaka i arbete! Tänk att så fort man är borta så tar de ledigt! Men jag förväntade mig inte mer utav dem måste jag erkänna. Allt bråkande med partikamraterna resulterade i ytterligare bröstsmärtor och jag fick sätta mig några timmar i bastun för att varva ner.

Idag var det fest på kontoret. Det är kul att se att man är uppskattad trots att mina kollegor alltid klagar på hur jag behandlar dem. De är väl ute efter mina pengar förstår jag. Men efter sjukhusbesöket är jag fattig som en kyrkråtta och kommer att få leva snålt en tid framöver, så att försöka få ut pengar ur mig är en dålig idé! Det är inte alla som har det som Jan Dunke, madrassen fylld med pengar!

Werner Wagner kom efteråt fram till mig och berättade att det var jag som skulle betala för festligheterna.

Bröstsmärtor.

Bastu.

Det har lugnat ner sig nu och det har blivit dags att sova.
Jag önskar er alla en god natt!

Er sömnige,
Torkel Skoog

Torkel hemma

Nu händer det verkligen grejer inom partiet. Torkel kom hem igår från sjukhuset efter hjärtinfarkten och han ska äta mediciner för att undvika en ny infarkt. Torkel var mycket upprörd över vilodagen i söndags och ansåg att det smutskastade partiets rykte, men han lugnar säkert ner sig.

Idag ska vi ha ett stort firande för att Torkel kom hem och överlevde.

söndag 1 juli 2007

Tillåten vilodag

Idag har jag tillsammans med partietsmedlemmar tagit en vilodag då Torkel var borta. Jan Dunke gick på en fotbollsmatch medan Werner har suttit och druckit på en parkbänk här i Ståhlingrad. Jag själv har njutit av den behagande vilodagen.

I fabrikerna(kolgruvan) verkställdes inte någon vilodag eftersom Jan Dunke, som hade i uppgift att unerätta gruvfogden om det, också hade vilodag. Det stora missförståndet uppenbarade sig när jag ringde Bernt Von Hassenhauf för att fråga om han ville med på picknick. Ska vi ha picknick idag!? Utbrast Bernt i luren när jag kom med det förnämna förslaget. Efter det stängde kolgruvan för dagen och jag och Bernt gick ut på picknick på Ståhlingrads högsta bergstopp med en grandios utsikt.

lördag 30 juni 2007

Torkel bättre

Fredagens fikastund hölls igår utan Torkels närvaro och fikabröd eftersom det var hans tur att inhandla det den här veckan. Han har lyckligtvis återhämtat sig från infarkten men måste ligga kvar på sjukhuset för observation. Torkel ligger fortfarande kvar på sjukhuseti Örebro eftersom hans önskemål om att bli flyttad till Umeå avvisades.

Under fikastunden så pratade vi mest om veckan som har gått och om Byalagets eventuella hämnder som verkar dröja. Elende följdes av skratt och glädje ute i vår trädgård när solen sken. Vi pratade också om skattesystem och vi beslutade att införa höga skatter för att finansera välfärd och gratis sjukvård. Det är märkligt att världens mäktigaste land, USA inte har gratis sjukvård när Sverige har råd med det.

Den lediga helgen som jg brukar ha är den här veckan en helg med jobb då jag ersätter Torkel just nu. Det är ännu oklart när Torkel återvänder hem från sjukhuset.

torsdag 28 juni 2007

Torkel har hjärtinfarkt

Då har dagen blivit kväll för att vi sedan ska möta en ny dag imorgon. Gårdagen passerade förbi i ett rasande tempo efter att Torkel läste min rapport här på bloggen. Han satt vid datorn inne på sitt luftiga men röriga kontor som är den f.d. rektorsexpiditionen och fick en hjärtinfarkt av mitt inlägg. Han krälade ut i korridoren och hade mycket ont och kved av smärta i bröstet. Jag som var den enda som hade sans och balans kvar på kontoret ringde ambulansen som körde honom till vårdcentralen här i Ståhlingrad. Där konstaterade man att Torkel hade fått en hjärtinfarkt och han fraktades så snabbt som möjligt till Örebros lassarett som tydligen ska vara ett stort sjukhus.

Torkel mår bra och har överlevt pärsen eftersom han uppenbarligen har begärt att bli förflyttad till Umeå istället för Örebro. Han är inte missnöjd med vården utan snarare tvärtom, han vill helt enkelt komma långt bort ifrån Skåne och Umeå var det längsta möjliga för att han ska kunna återhämta sig. Huruvida han kommer att stanna i Örebro eller inte vet jag inte men han är kvar där just nu. Han kommer åtminstone frånvara på fikastunden på Fredag.

Jag vet inte vad det var som utlöste infarkten men Jan Dunke påstår sig ha hört Torkel gnälla om sin dyra och märkvärdiga telefon, som inte ens gick att använda, mitt i allt gårmande över bröstsmärtorna. Torkel var nog sur över att jag inte hann ta några bilder då jag slängde in telefonen genom fönstret på bystugan med en gång.

Sven-Gunde Abrahamsson har efter vår korta påhälsning gett falska uppgifter till journalisten Roger Walderman. Vi har ej sett uppgifterna än eller vad de rör sig om men vi utgår från att de är falska. Allan Stendum är Sven-Gunde också sur över fortfarande och har tydligen svårt att glömma att han en gång fanns i livet.

tisdag 26 juni 2007

Raport om gårdagens operation

Jaha då mina vänner... Igår genomfördes den omtalade operationen mot Byalagets bystuga ute i skogen, och efter ett misslyckat antändningsförsök så kan jag säga att allting blev otroligt lyckat. Torkel var som sagt var inte med igår. Tyvärr var jag lite tankspridd och glömde kanonerna hemma som Jan Dunke hade ägnat hela förmiddagen åt att smörja och rusta upp för bataljen, UD visste tyvärr inte om att kanonerna skulle med så därför påminde de mig inte.

När vi kom fram till bystugan, skrålandes och vrålandes på militärsånger så började Geten(han som lärde mig hur telefonen fungerade) med att kasta sten. Efter det krossade jag rutan på stugan genom att slänga Torkels mobiltelefon på den. Telefonen gled genom rutan med ett krasch följt av kraftiga hundskall. Efter det vacklade Sven-Gunde ut genom den bruna trädörren med rufsigt hår, han hade alltså sin sovplats i bystugan och var nu mycket förnärmad efter det bryska uppvaknandet. Besöket av oss gjorde honom inte gladare och inte heller av upptäckten att några UD-medlemar var i full färd med att tända eld på lite trasor indränkta i linolja intill husväggen.

Stick härifrån! röt Sven-Gunde med allt som han förmådde och som straff för ogästvänligheten blev han bakbunden och kastad ner i en bäck.

Idag har det även varit bastukongress och den eventuella reformen om medlemskap har disskuterats. Slutsatsen är att vem som helst ska kunna bli medlem om man uppfyller vissa kriterier. Werner Wagner är satt som ansvarig för att strukturera upp ett register för medlemarna och trycka upp reklam osv. Jan Dunke kommer att bli mer sysselsatt i arkivet med alla register och papper som detta medför.

måndag 25 juni 2007

En lektion i elektronik

Efter en välförtjänt vilodag återvände jag för några få minuter sedan till partikontoret efter en varm, solig dag på stranden för att bli mött av en rasande Stefan Ståhl som i sitt vrede dunkar min toppmoderna 3G-telefon i skrivbordet efter att desperat försökt få igång kameran. Jag ropade genast på Jan Dunke som fick springa efter Ståhls lugnande piller som han har inlåsta i en byrålåda för att undvika överdoserande eller eventuella försök till stöld av Werner Wagner.

Efter att Stefan Ståhl lugnat ner sig informerar han mig om den kupp mot Byalaget som skall utföras ikväll. Jag tänker själv inte ta del av operationen eftersom jag har ett mycket svagt hjärta som inte klarar av höga grader av spänning. I stället har jag bett en UD-medlem vars namn jag inte hann uppfatta, men som bland hans vänner kallas för Geten (huruvida detta är ett smek- eller öknamn kan diskuteras, men det kommer jag inte att göra), att lära Ståhl hur min mobila telefon används. Ungdomar är ju födda med de där kunskaperna nu för tiden.

Fortsatta detaljer om kuppen kommer att ges av Stefan Ståhl när den är genomförd. Jag önskar dem verkligen lycka till, men nu måste jag sova för klockan är redan 19:15 och jag lägger mig alltid vid den här tiden på måndagar. Mina traditioner får inte rubbas!

Tekniken krånglar

Idag har UD blivit samlade och alla står upptällda utanför partihögkvarteret nu. Den enda som är frånvarande av okänd anledning är Torkel Skoog fast hans lyxiga mobiltelefon med "tre-je" eller vad det nu heter ligger kvar på hans kontor. Den har också en kamera som vi behöver ikväll när vi ska bryta oss in hos byalaget och filma hemliga dokument men jag förstår mig inte på nya mobiltelefoner. Nuförtiden duger det inte ens att prata i en riktig telefon med lur när man är hemma, utan även där ska man ha en mobiltelefon som piper och har en massa onödiga funktioner. Den hederliga vagnreturen på skrivmaskinerna heter nu "enterknappen" på moderna plastdatorer, och inte plingar dem heller.

För att lösa alla praktiska problem så är jag nog dessvärre tvungen att prata med ugdomarna från UD eftersom ungdomar är förvånansvärt duktiga på ny teknik, de kanske kan hantera Torkels telefon. Min telefon är en enkel Nokia som är ljusblå utan en lekfull färgdisplay. När jag vill ringa slår jag bara numret och sedan trycker jag på en knapp, det duger mer än väl åt mig. Men Torkels telefon går det inte ens att ringa på utan att gå kvällskurser först. När mn har en telefon så säger man inte bara "telefon" som det faktiskt är utan man rablar märken följt av ett nummer, t.ex. heter min telefon Nokia 3310 istället för bara telefon.

söndag 24 juni 2007

Hämndaktion

Då var det midsommardagen i år igen och Werner har ombetts att rusta upp UD för en motoffensiv efter gårdagens attack från det beryktade Byalaget. Huruvida Werner har gjort det han ska eller ej har jag faktiskt ingen aning om då han har suttit på sitt kontor och lyssnat på den där pippiga och plingiga synt-musiken. Vad han finner för njutning i sin musik är för mig alldeles okänt men någonting måste det vara.

Nu har Werner frestat på mitt tålamod hela dagen och troligen inte uträttat någonting. När jag har skrivit klart det här så ska jag gå in till hans kontor och säga åt honom att ta ner fötterna från bordet och göra något vettigt istället. Jag och Torkel väntar ivrigt på en bataljon som vi kan hämnas med.

Min ilska mot byalaget är verkligen befogad då min rödbetsodling är ett minne blott nu. Imorse när jag vaknade i mitt mysiga sovrum och kröp ur det varma täcket så möttes jag av en förfällig syn när jg drog upp rullgardinen. Varenda planta med rödbetor som jag sådde så omsorgsfult i våras var uppryckt från marken. Det här personliga angreppet innebär att jag måste överleva vintern med enbart potatis och morötter, om de inte fäller äppelträdet före hösten så kan jag förstås dryga ut kosten med lite äpplen.

fredag 22 juni 2007

Midsommar

Midsommartraditionen har kommit även hit till Ståhlingrad och partiets medlemmar samlades idag på stadens största grusplan för att fira fertilitetens högtid, en av de få högtider som vi faktiskt håller fast vid. Vi brukar inte fira alltför många högtider under årets dagar då vi anser oss vara lyckligt befriade från religionens hemskheter. Allt som går under benämningen andlighet och helighet bör omedelbart utrotas. Om någon människa erkänner att han/hon bekänner sig till någon form av religion så kommer vederbörande att få måtten till likkistan utmätta .

Idag firade partiet midsommar så länge nöjet varade eftersom det är en av de enda högtider som inte har sitt ursprung i någon religion. Jag och Torkel diskuterade en lång stund igår om det var lämpligt att resa ett manligt könsorgan för att det ska peka mot marken, och sedan tillåta barn att se det. Vår gemensamma slutsats var att det hör traditionen till att resa könsorgan och det har man gjort så länge jag och Torkel har levt, därmed restes en prydligt dekorerad midsommarstång på Skoogvallen som är Ståhlingrads största och finaste grusplan.



När nöjet var som störst och alla prominenta personer från Ståhlingrads institutioner var samlade så vinglade de omtalade Byalaget fram mot vår tillställning. De primitiva gubbarna med Sven–Gunde Abrahamsson i spetsen var påtagligt berusade då de hade varit ute i skogen på morgonen och tjuvjagat älg. När alla var paralyserade av skräck så fick Byalaget ett perfekt tillfälle att gå fram till midsommarstången och tända eld på den. Jag och Torkel har ändrat vår syn om Byalaget nu då vi misstänker dem för att vara pyromaner också, en hänsynslös gerilla visste vi redan att de var men pyromaner trodde vi inte att de var.


När lågorna spydde sin rök mot himlen efter attacken fick alla sörjande barn en varsin syrgasmask och ett häfte med vårt partiprogram som en liten tröst. Jag och Torkel är mycket godhjärtade och att ge en gåva till sörjande barn kändes verkligen bra ända in i själen. Förhoppningsvis har vi idag vunnit popularitet hos den yngre generationen som är mycket viktig att satsa på då det är de som är vår framtid.


Vi önskar alla runt om i landet en glad midsommar!

torsdag 21 juni 2007

Byabloggen lanserad

Byalagets blogg är nu satt i verket. En i högsta grad oseriös blogg om jag får säga det själv. Redan deras första inlägg inehåller personangrepp och förolämpningar mot partiet.

Vill du se detta djävulens verk med egna ögon så följ denna länk:

Byalagets Intresseförening

Spänt läge i Ståhlingrad

När jag i morse när jag vaknade i min gröna kontorsstol som för tillfället fyller den essensiella funktionen som sovplats, sträckte på benen som jag haft liggande på skrivbordet bland mina dyra Whiskeyflskor och gav ifrån mig en stor gäspning, funderade jag till en början vad det var för skrålande rytmiska pipljud som väckte mig tills jag kom underfund med att det var telegrafen. Meddelandet var undertecknat av Sven-Gunde Abrahamsson och innehöll en hjärtgripande nyhet.

I samband med nedläggningen av Ståhlingrads Nyhetsbyrå så kommer Byalaget att starta ett eget propagandamedium: de tänker starta en egen blogg!

Vi ser väldigt allvarligt på detta och har därför beslutat att trots allt genomföra en likvidering av Allan Stendum. Detta kommer att lämna platsen som ambassadör i Kambodja tom, men finner det av högsta vikt att säga till på skarpen. Det är vi som sköter hjärntvättningen här i Ståhlingrad, så har det alltid varit och så skall det förbli. Jag fruktar att detta drag utfört av Byalaget kommer att resultera i ett inbördeskrig ståhlingradbor emellan och jag uppmanar alla att snarast välja sida. Lita inte på någon! Din granne kan vara din fiende och förrädare! Ståhlingrads gator är inte längdre säkra.

Propagandaminister Stefan Ståhl kommer att få ett helvete framöver med att hålla våra oppinionssiffror uppe, det är inte längre väljare, utan soldater vi pratar om!

Werner Wagner ombeds att snarast möjligt rusta upp Ung Diktatur för strid.

Nu drar vi ut i fält, kamrater. Nåde den som står i vår väg!

onsdag 20 juni 2007

Orättvis särbehandling av partimedlem

Werner Wagner har på senaste tiden påbörjat ett oerhört fjäskande för Stefan Ståhl. Jag misstänker en sammansvärjning och är på extra vakt emot dem båda. Werner Wagner gav exempelvis idag en Chuck Berry-tröja till Ståhl medan jag fick nöja mig med att ingenting få. På den under dagen fastställda kölistan till tortyrkammaren har jag därför lagt till Wagner på en snabb fjäsk-avvänjning nu i kväll. Vi är ju för tusan kommunister, då duger det inte sån här orättvis behandling som vi idag har åskådat!

Å andra sidan behövde Ståhl lite nya kläder istället för sina vanliga gamla golfskjortor och manchesterbyxor. Jag kan även spekulera runt att Werners gåva till Stefan Ståhl var en pik mot hans dåliga klädsmak. Uppenbarligen så har inte Ståhl förstått piken.

Hur som helst så är Wagners handlingar mycket o-etiska. Hans dagliga svenska-glosor kommer därför imorgon att röra områdena rättvisa och kamratskap. Något som är väldigt viktigt inom vårt parti.

tisdag 19 juni 2007

Sen kväll i Ståhlingrad

Det här blir sista inlägget för dagen för sedan ska jag lägga mig och sova. Jag tänkte bara tacka Werner som kom till partikontoret idag. Med sig hade han en present till mig vilket var en t-shirt med en gitarr och favoritartisten Chuck Berry som motiv. Hela min vedbod är inredd i Chuck Berry- stil och med hans affischer så den här t-shirten var verkligen uppskattad.

Jag tänkte bara säga att jag har städat upp flisorna från de sönderlagna bänkarna efter kongressen idag då vissa medlemmar blev upprörda över mitt och Torkels sätt att hantera ekonomin. Tortyrkammaren är tyvärr redan upptagen då Allan Stendum sitter där, men hans tid där bör knappast bli långvarig så vi ordnar ett kösystem för att kunna sätta de rebelliska medlemmarna där. Man måste faktiskt visa vem det är som bestämmer för det är som vi har sagt tidigare, folket vet inte sitt eget bästa.

Torkel arg

Nu har dagen blivit kväll och jag har äntligen blivit lämnad i fred på mitt ljusa och rymliga kontor efter Torkels utskällningar om min korta resa till London som jag gjorde över en dag. Han har kallat mig storljugare utan att kunna exemplifiera vilket jag anser vara mycket amatörmässigt och barnsligt. Jag är sannerligen inte en skam för partiet som Torkel försöker framhäva, men som alla i Torkels närhet vet så kan han bli rasande ett tag men sedan går det över.

Bastukongressen avlöpte som vanligt med alla de ungdomar som inte tappades bort i Rostock. De fick göra en utvärdering av sin resa och vad de uträttat för att Jan Dunke sedan ska kunna sammanställa alltihop och arkivera det. Vidare har min resa till den brittiska staden disskuterats och Torkels uppförande har varit allt annat än trevligt, mitt omdöme som minister har ifrågasatts otroligt lågt. Torkels reaktion har inga som helst proportioner.

måndag 18 juni 2007

Hemma i hämndens stad

Då har jag äntligen kommit hem efter mina äventyr som jag har åkt på helt ensam och på eget intiativ. Jag åkte iväg till London för att granska den nya skiftningen av premiärminister. Enligt alla opinionsundersökningar verkar det som att kandidat Brown blir ny minister och jag har granskat hans stora framgångar i syfte att eventuellt tillämpa hans metoder här i Ståhlingrad. Det verkar som att presidentens livstil har stor inverkan på folkets åsikt om presidents politik vilket jag och Torkel måste ta till oss och göra det bästa av. Torkel har inte velat publicera uppgifter om min resa offentligt då han anser att visa saker bör skötas diskret.

Till min stora avsky och fasa upptäckte jag att byalaget har återvänt och jag måste verkligen försöka visa partiets bästa sidor för att hjärntvätta dem. Varför jag är tveksam till väpnad kamp som byalaget vill ha är för att jag bedömer riskerna för partiets medlemmar och framtida existens mycket stora. Rapporteringen på nyhetsbyrån kommer att ligga nere tills jag och Torkel hittar en lösning på problemet.

Nu ska jag lägga mig efter en stor gäsp då jag åkte till London tidigt imorse! Godnatt på er...

Den tredje dagen

Den tredje dagen är kommen och tiden för Byalagets reträtt har nått sin ände. Idag hölls långa diskussioner vidare om vår gisslan Allan Stendum skall avrättas eller värvas till partiet. Efter en lång svettig debatt bestämdes det att Allan Stendum kommer att värvas till partikamrat i MD för att sedan skickas till Kambodja för att bli vår nye ambassadör, så var även detta problem löst. Skulle det senare visa sig att Stendum missköter sitt arbete eller på något annat sätt gör oss besvikna kommer han onekligen att avrättas på plats.

Under morgondagen kommer våra experter att ta i tu med Stendum och vi planerar att ha honom helt omvänd inom en månads tid. Äntligen får vi användning för vår kära gamla tortyrkammare igen! Vilka minnen jag har ifrån den tortyrkammaren! Det har känts ganska meningslöst att jag och Stefan Ståhl själva städade den efter att vår senaste patient, Eskil Abrahamsson, gjorde ett hastigt besök där. Det tog timmar av skurande att få bort blodet som etsat sig fast i golvet under alla de lyckliga år den varit i användning. Sedan partiet började föra en mjukare politik i våras för att locka väljare har den, till min stora förtvivlan, använts mindre och mindre.

fredag 15 juni 2007

Förväl, nyhetsbyrån

När vi tidigt i morse anlände till Ståhlingrad möttes vi av en förödande syn. Ståhlingrads nyhetsbyrå, vår största internationella länk stod i fulla lågor. Runt detta brinnande inferno stod vår nemesis inom organisationer i Ståhlingrad; nämligen Byalaget. Den gamla stofilen till maffialedare, Sven-Gunde Abrahamsson, haltade fram till oss och sade att "där får ni betalt för gammal ost" varpå Stefan Ståhl slog till honom i ansiktet. Sedan var slagsmålet i full gång och eftersom byalaget mestadels består av griniga äldre män så hade vi övertaget. Visserligen är varken jag eller Stefan Ståhl unga längre, men vi ringde Werner Wagner och bad honom att samla ihop Ung Diktatur, vårat dödligaste vapen.

Det hela slutade vid fem-tiden med ett gisslandrama som pågår även i denna stund. Vi har kidnappat byalag-medlem Allan Stendum som för tillfället sitter inburad med vatten och bröd i vår bastu men som under dagen kommer att transporteras till vår militärbas. I utbyte mot vår gisslan begär vi att Byalaget inom tre dagars tid lämnar Ståhlingrad och därmed ger oss ensam makt över staden. Vi kräver även att få våra gamla partikvarter tillbaka.

Om inte Byalaget följer instruktionerna så kommer Stendum omedelbart och hänsynslöst att avrättas, alternativt tvångskonverteras till Moskvademokraterna. Vi får se vilket humör jag är på när timglasets sand runnit ut. Vi har metoder för båda alternativen.

Ståhlingrads nyhetsbyrå är från och med idag stängd. Inga fler internationella rapporteringar kommer att ske över internet på ett tag, men vem vet, kanske kommer den tillbaka en vacker dag? Jan Dunkes arkiv lyckades vi inte rädda utan har för andra gången sedan denna blogg startades förintats och Dunke måste ännu en gång flytta ner i partikontorets källare. Han hade ändå mestadels motorsport-tidningar i sitt "arkiv", så förlusten är inte i det största laget. Vart partiets arbeten tog vägen har jag fortfarande ingen klarhet om.

Nyhetsbyråns sida kommer att vara öppen under ännu en tid framöver, så passa på att besöka den medan den fortfarande finns här i världen. Sidan stängs under nästa vecka.

torsdag 14 juni 2007

Gränsen är dragen

Det är afton och jag och partikamrat Stefan Ståhl befinner oss i en skruttig gammal hyrbil på vår väg hem ifrån Skåne. Ståhl kör bilen och jag sitter under min varma iranska kamelfäll och smuttar på en kopp kaffe medan jag rapporterar partiets läge till det svensktalande folket världen över. Werner Wagner har vi tillsammans med de överlevande UD-medlemmarna ifrån kravallerna i Rostock skickat hem i förväg på en buss ifrån Danmark. Werner kom att bli en alldeles för tung börda för oss att bära efter vad som hände emellan honom och hans moder och jag hade inte orkat med honom när jag måste koncentrera mig.

När jag och Stefan Ståhl idag vid elva-tiden påbörjade vår utmätning av vad som snart kommer att vara gränsen emellan Sverige och Skåneland så tog vi oss friheten att beslagta några kvadratkilometer skånsk mark genom att dra ut lite på linjen. Allt för att gynna det egna riket! Stefan Ståhl har hittat sig en fin sjötomt som han tänker bebygga så fort muren är byggd och platsen är säker ifrån skåningar. Hela dagen har man fått höra om hans fantastiska planer på arkitektur och om hur han så fort han kommer hem ska be Jan Dunke att skissa ritningar på hans nya residens.

Strofen "ta ifrån Skåne och ge till de egna" läggs till på listan med förslag på slagord som kommer att tryckas på mynten efter att vi tar makten i Sverige år 2010.

Vi passerar nu milstenen "Ståhlingrad 37" vilket betyder att det är 3,7 mil kvar till partikontoret, den varma bastun och mitt oöppnade paket med lyxkaffe ifrån Java.

Imorgon kommer en efterlängtad bastukongress att hållas då vi kommer att diskutera våra framgångar och bakslag i Rostock-kravallerna under högljudda smiskljud ifrån kambodjas finaste björkris.

onsdag 13 juni 2007

Tältning på dansk mark

Då var månadsbudgeten redan slut och vi har slagit upp tält ute i den danska vildmarken på vår väg ifrån Tyskland mot Skåneland.

Vi har inte fått några rapporter hemmifrån så jag antar att allt är i sin ordning där. Hos oss är däremot stämmningen körd i botten eftersom UD-ledare Werner Wagner sitter och storgråter. Detta dels efter att ha blivit utkörd ifrån sitt barnahem av sin nazistiska moder och dels efter en snedtändning på heroin. Inte ens de två älgarna som sprang förbi vårt läger för en halvtimme sedan ryckte upp honom, och tyskar älskar ju älgar!

Jag är själv inte heller särskilt glad eftersom Wagners otroligt högt spelade synth håller på att spränga mina trummhinnor.

Stefan Ståhl pallade inte trycket utan tältar ensam några kilometer härifrån. Han kommer att möta oss under morgondagen när vi fortsätter vår resa mot nya äventyr och inspektioner i Skåne!

tisdag 12 juni 2007

Moder Wagner

Nu är det kväll i Stuttgart och vi sitter alla samlade i familjen Wagners kök. En pressad tystnad råder. Werner Wagners ömma moder just fått reda på vad vi moskvademokrater är för typer och att Werner är medlem i ett kommunistiskt parti. Hon har precis slutat skrika efter att under en halvtimmes tid gormat och skrikit om att Werner är en landsförrädare. 
Detta förklarar de stora, röda, hakkorsprydda flaggorna hon har 
hängandes i finrummet. 

Vi tänker inte stanna en dag till hos denna förskräckliga människa,
utan åker i morgon tillbaka mot Sverige och inspektionen av den skånska skräckväldet. 

God kväll tills vi hörs igen (om nu inte denna naizist till 
Wagner mördar oss i sömnen det vill säga)!

Er tillgivne Torkel Skoog.

Stuttgart

Idag är vi fortfarande i Stuttgart och jag och Torkel har strövat omkring på gatorna här i staden och hittat en gammal och pampig kyrka. Vi har inte hört talas om någon katedral här i Stuttgart och vi hittar den inte i våra guideböcker så vi antar att det är en domkyrka. Werner hänger efter sin mamma större delen av tiden och tillbringar mycket lite tid med resten av partikamraterna, han har åtminstone skött sitt jobb och gjort sina uppgifter men vi önskar att han var mer aktiv.

Det är mycket varmt här i Stuttgart och alla gräsmattor i parkerna är så vackra när de lyser grönt i solskenet. Jag och Torkel åt billiga mackor till lunch i en ofantligt vacker park med underbara blomsterarregemang, gräsmattorna var gröna också.

Trafiken är mycket tätare här i Tyskland vilket jag och Torkel uppskattar då förbränningsmotorn är människans bästa uppfinning med sin enorma kraft.

På hemresan funderar jag och Torkel på att göra ett stop vid gränsen till det skånska riket för att spana in läget hos låtsats-danskarna och göra ritningar för muren som eventuellt ska ppåbörjas inom kort.

Vi hoppas att Börje Tråkesson som är hemma och vaktar mitt hus har det bra och vaktar ordentligt med hög koncentration.

måndag 11 juni 2007

Hos Werners mamma

Igår kom Werner tillbaka. Det visade sig att han gick vilse utan att hitta tillbaka men efter ett dygn i den tyska natten kom han tillbaka på morgonen. Han fick sedan en utskällning av mig.

När utskällningen var över och Werner hade uppfattat att han ska hålla sig till gruppen och inte gå iväg på egna äventyr aå åkte vi tåg till Werners mamma i Stuttgart. Tågresan var mycket var mycket behaglig och vi fick alla en chans att sova. Den rymliga vagnen som partiet hyrde var mycket vackert dekorerad med glasspapper och godispapper.

Nu är vi efter alla händelser i Rostock framme i Stuttgart med mitt brutna näsben som en rest efter kravallerna. Jag har som en vit mask över ansiktet men jag ska inte gnälla speciellt mycket om det. Werners mamma är trots allt duktig på att baka goda kakor. Vi har slagit upp tält på Frau Zagenhaus villatomt i förorten till Stuttgart. Solen skiner nu men åska och oväder är på ingång.

lördag 9 juni 2007

Efterlysning: En slarvigt klädd syntare

Igår var vi ute på Rostocks gator och demonstrerade i den tryckande värmen, men mitt i allt skrik och skrål försvann Werner. Han är fortfarande borta, jag och Torkel antar att han har hittat en trevlig pub som han trivdes på. Om någon ser Werner så vore vi tacksamma om ni kunde ge oss upplyssningar om var han befinner sig. Werner Wagner är som ni kanske vet UD:s överhuvud och han behövs här för att organisera våra demonstrationer.

Planerna idag var att besöka Werners mamma i Stuttgart men vi vet inte var hon bor eftersom Jan Dunke inte hann fråga Werner. Så fort Werner är tillbaka blir det en rask avfärd mot Stuttgart.

Ni som tror att jag bara svamlade när jag pratade om miljö som en ny religion kan läsa det här

torsdag 7 juni 2007

Framme i Rostock

Då har jag äran att meddela att vi har kommit fram helskinnade till Rostock. Resan gick via Hamburg och Torkel lyckades tappa bort sin väska på flygplatsen där. Lyckligtvis återfanns väskan med plakaten och Torkels kläder. Vi har nu limmat ihop plakaten inne på Torkels hotellrum och vi är redo för kravaller. Det ryktas om brinnande barrikader vid stadens centrala torg så vi ska försöka hitta dit för att kolla på brasorna.

Vi ska demonstrera mot G8-ländernas kapitalistiska propaganda och hur deras direktiv starkt missgynnar den tredje världen. Afrika är verkligen en kontinent som drabbas hårt av EU och WTO:s regler. För att ändra sakerna mot det goda ska jag nu gå ut ur den marmorinredda hotellreceptionen för att demonstrera. Ja, jag kan faktiskt erkänna att motivationen för mitt arbete växer i takt med ilskan medan jag skriver detta. Miljön som alla organisationer tjatar om kommer också att drabba världsekonomin hårt om vi inte tystar miljövännerna. Jag läste om en gubbe i USA som framhävde att miljön börjar likna en religion, jag håller faktiskt med honom. Jag ska ge er en säker källa imorgon.

Jag hoppas att solen skiner på er hemma också!

G8

Då är det dags för oss moskvademokrater att bege oss mot Rostock och G8-mötet. Det är av högsta vikt att vi närvarar vid mötet. Vi skulle ha åkt tidigare om det inte var för alla omröstningar.

Werner Wagner har samlat ihop alla rebulutionära ungdomar i UD och vi sätter oss alla i en buss mot Arlanda och flyger sedan till Tyskland för att komma fram innan kravallerna tar slut. Med ryggsäckarna fulla av släggor och kofötter ska vi nog kunna få upp några gatustenar och krossa några fönster.

Wagner är väldigt uppspelt eftersom det här är hans första resa till "das vaterland" som han säger, på mycket länge. Efter kravallerna åker vi ner till Stuttgart och hälsar på hans gamla mamma.

onsdag 6 juni 2007

Nationaldagnen

Idag är det som alla svenska medborgare säkerligen vet Sveriges nationaldag. Vad vi svenskar däremot inte vet är vad det egenteligen är som vi firar. Jag kan fråga vem som helst om de vet vad det är som de firar och i nästan samtliga fall får jag svaret "nej".

Nej, helt ovetande ska alla ungdomar ut och fira och dricka sig lustiga. Stolta patrioter går ut på gatorna och slår ner invandrare som också de deltar i firandet av... ja, vad? För alla okunniga förmedlar jag härmed att nationaldagen är ett firande av att Gustav Vasa den 6 juni år 1523 tog makten i Sverige.

Så varför firar vi detta? Ännu en gubbe som ska styra och ställa över allas vardag kunde väl knappast ha varit så förtjusande? Om man ändå hade något som man kunde vara stolt över att fira som exempelvis våra grannar i Norge, som firar att de blev av med nazisterna, men icke.

Jag anser att vi borde avskaffa nationaldagen tills dess vi svenskar har någonting vi kan vara stolta över. Min födelsedag kanske?

tisdag 5 juni 2007

Vild omröstning

Igår under bastukongressen skulle den nya ambassadören utses men tyvärr fick vi avvika från planerna i bastun. Omständigheterna var inte som vi hade tänkt och byalaget gjorde en ny entre i bastun och skrek slagord. När vi fortsatte omröstningen så var Börje Tråkesson missnöjd med båda kanditaterna vilket skapade mycket dålig stämning. Jag och Torkel tog en varsin rejäl suck och fortsatte.

När vi sedan fortsatte trots alla incidenter utbröt ett slagsmål mellan kanditaterna. Stämningen var spänd innan men slagsmålet överaskade oss ändå. Vi fick kort sagt avbryta omröstningen och vi återkommer med ett nytt datum.

Idag har allting varit normalt förutom att Werners svenska är fullt tillräcklig nu för att han ska kunna betala sitt eget kaffe. Med andra ord är det slut på generositeten. Att det var nationaldagen märktes inte på kontoret då Torkel anser att det är nazisternas dag. Imorgon kommer vi att njuta av en ny dag och arbeta med stor frenesi mot makten.

söndag 3 juni 2007

Vem blir den nye kambodjanske ambassadören?

Söndag igen. Som på många förflutna söndagar måste jag påminna partikamrat Stefan Ståhl om att han faktiskt inte är ledig på det komersiella kristna humbug som kallas för vilodagen. Inom partiet slutar arbetsveckan på lördag och börjar igen på söndagen. Jag skulle vara glad om han inte gick ut i medierna om att han slarvar med sitt arbete för det han gör ger oss ett oseriöst rykte.

På tisdag kommer vår kambodjanske ambassadör att utses under bastukongressen. Vi har två kandidater inom partiet till valet. 

De lyckliga kandidaterna är:

1. Jan Dunke.
Tveksamt eftersom ingen kan ersätta det jobb han gör för oss här i Ståhlingrad; nämligen att vara både vaktmästare, tolk och svenskalärare.

2. Werner Wagner.
Också detta är ett dåligt alternativ. Wagner leder vårt ungdomsarbete, Ung Diktatur, och är även partisekriterare. Dessutom klarar han inte av att kommunicera förståligt utan Jan Dunke som tolkar åt honom och Dunke måste stanna i Ståhlingrad.

Allt tyder på att vi måste värva en ny politiker till denna post, vilket i o för sig är bra med tanke på våra låga medlemssifror. De flesta av våra medlemmar är revulotionära ungdomar i Ung Diktatur som knappast kan föra en debatt utan att kasta gatusten på sin motståndare, men jag ska be Wagner att se efter om det finns något ljus emellan medlemmarna i vårt ungdomsförbund. Åldrarna i Ung Diktatur varierar mellan tonåringar och pensionärer, så man kan tycka att någon av de små politiska själarna borde ha mognat.

Om du som läsare av bloggen är intresserad av medlemskap i MD så kan du skriva till oss och berätta ditt intresse. Vi är öppna för alla.

Och som Göran Persson skulle ha sagt: alla ska med, så enkelt är det!

Vilodag

Då var det söndag igen som vid alla veckoslut och jag hoppas att gudstjänsten som ska äga rum i kyrkorna runt om i landet bojkottas. Det är inte bara för vår motvilja till att införa religion utan också för att en vilodag är en vilodag, de andra dagarna ska man däremot arbeta hårt. Dagens system har många brister när det gäller vilodag, istället för en vilodag så småvilar befolkningen alla veckans dagar. Det systemet är helt ohållbart i längden så därför kommer vi att införa 16-timmars arbetsdag och vilodag på söndagar.

Imorgon är det måndag och arbetsveckan sparkar igång igen som vanligt. Kong Foi IV har åkt hem till Kambodja och vi ska göra planer och ritningar för den nya ambassaden. Sedan får Jan Dunke åka till Kambodja och snickra.

fredag 1 juni 2007

Fikastund

Nu har vi sorgligt nog fått bekräftat från en anonym källa att vårt favoritfik har stängt igen för gott. Vi får hädanefter hålla oss till det dyra och sunkiga fiket på andra sidan gatan, jag såg att Torkel skrev om den hemska dagen.

Idag har åtminstone fikastunden varit som vanligt - det är skönt att någonting får vara som det alltid var förr. Werner fick för första gången köpa fikabröd, men jag och Torkel hade glömt bort att Werner inte visste vad bröd heter på svenska. Vi ska från och med nu skriva upp vilka ord som vi ger till Jan Dunke för att slippa sådana missförstånd i fortsättningen. Dagens missförstånd blev lyckligtvis inte värre än att vi fick sauerkraut med sked. Werner vet härmed att bröd heter bröd på svenska och att käse heter ost på svenska.

Nu ska jag gå på helgledighet!

torsdag 31 maj 2007

Ambassad i Kambodja + Som kaffe för Själen preview

Våra vänskapsband med bastusultan Kong Foi IV är starkare än någonsin förut och det är nu fastställt att Ståhlingrad kommer att upprätta en ambassad i Kambodja. Ståhlingrad är visserligen ingen egen stat, men eftersom lagarna och reglerna här skiljer sig så pass mycket ifrån övriga Sverige så anser vi att en separat ambassad behövs. Vem som skall utses till ambassadör är ännu inte fastställt.

Men inte allt är glatt och roligt här i Ståhlingrad. Gårdagen präglades av en fasansfull upplevelse. Vårt favoritfik slog nämligen igen för gott. Jag och Stefan Ståhl skrev en kolumn i vårt ständigt uppdaterade manifest: Som Kaffe för Själen.

Igår när vårt favoritfik slog igen för gott så fick vi traska övar till det så mycket dyrare fiket på andra sidan gatan. De har godare kaffe än vårt gamla, men ack så mycket dyrare. Därmed myntades det nya ordspråket: "Det är priset som ger smaken"

Hellre billigt än gott säger jag!

onsdag 30 maj 2007

Kritik mot partiet

Medan jag var bortrest uppstod ett problem som Torkel hade visa svårigheter att rätta till. En man vid namn Roger Walderman har uppträtt på ett mycket otrevligt sätt och är en gammal avhoppare från partiet, som vanligt med oppositionella så kommer vi att vidta nödvändiga åtgärder mot problemet.

Det är min uppgift som propagandaminister att tysta Roger Walderman och jag måste naturligtvis leta reda på honom för att få möjlighet att prata med honom. Den snurrige mannen jämför vårt kära parti med en sekt vilket gör mycket ont då jag och Torkel har arbetat med partiet hela våra liv. Jag vill bara säga att vi inte är en sekt då vi vill införa dödstraff på utövande av religion, och en sekt måste vara religiös. Om vi finner bevis som pekar åt att någon har tillbet sin Gud så ska en omedelbar avrättning ske. Då finns det ingen pardon, utan direkt till giljotinen är det som gäller.

För att hitta Waldeman har jag tittat i grannens hönshus för att se om han gömde sig där, men det gjorde han inte. En riktig skallgång måste genomföras, och då menar jag med hundar och ficklampor. Alla medlemmar ska infinna sig vid Ståhlingrads skola för att få en karta och en kompass, sedan ska vi gå ut i skogen och leta efte Walderman.

tisdag 29 maj 2007

Berlin

När jag kom hem igår så var det riktigt trevligt. Torkel och bastusultanen hade mycket trevligt och skrattade mycket. Det är roligt att de är vänner nu igen även om Torkel är bitter för sina pengar. Min åsikt är att man betalar igen en skuld med en gång, men den åsikten delar uppenbarligen inte Torkel.

Jag blev lite irriterad då jag var trött efter 16-timmars bearbetning av kroppen i stolen i partiets nyinköpta bil. Jag var stel efter att ha kört från Berlin och längtade efter att få sträcka ut mig i min sköna och mjuka säng. När jag efter lite kortspel och konverserande med Torkel bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Synen som mötte mig när jag vandrade in i mitt sovrum går inte att beskriva med ord. Bastusultanen låg och snarkade så att det dånade och var näst intill omöjlig att väcka.

När han äntligen var vaken lyckades han klämma ur sig att Torkel hade sagt åt honom att sova där. Jag fick alltså snällt ta mina väskor och gå till mitt kontor och sova där istället.

Nu tänkte jag rapportera hur min tur till Tyskland var: Ditresan var mycket tråkig och framförallt deprimerande eftersom jag övernattade i Helsingborg- i Skåne som ni antagligen vet. Tiden i Skåne var mycket jobbig då jag fick beskåda förfallet med egna ögon och deras alkoholkonsumtion som sträcker sig långt utanför hälsosamma gränser. Att alla pratade skorrande skånska gjorde inte saken bättre när jag åkte ifrån mitt lexikon hemma. När jag rattade in bilen på färjan mot Helsingör så tog jag en lättande suck och kände att äntligen kommer jag härifrån. Sedan fortsatte färden genom Danmark mot Gedser där jag tog färjan till Rostock. Väl framme i Rostock styrde jag bilen mot Berlin och lyckades pressa upp vår nya bil till 200 km/h. Riktigt bra bil! De trettio milen i Tyskland var dock mycket tråkiga med raka motorvägar som går som sträckta kablar på åkrarna.

I Berlin tog jag en tupplur innan jag gick ut på gatorna för att spana in gatulivet där. Jag såg förutom ett mord, en person som hade gått vilse och kollade på kartan. För övrigt var det kul att komma till staden och se röran på gatorna osv. Berlin var en mycket ful stad med förskräcklig arkitektur och stdsplanering, estetik visade sig vara ett okänt begrepp för Berlins borgmästare. Staden stank också på vissa ställen. Mötet med Horst Köhler avlöppte som planerat fast han hade även sina negativa synpunkter på vår politik. Att vi behööver en bra propaganda var vi åtminstone överens men jag håller våra överenskommelser hemliga.

Sedan fortsatte tiden att gå i Berlin och jag åt på fina uteserveringar och solade i värmen. När tiden sedan kom att lämna värmeböljans Tyskland så körde jag så fort som jag kunde upp till Rostock på tyska Autobahn utan fartgränser. Sedan fortatte jag genom Danmark och Skåne där jag inte ville övernatta. Med både hemlängtan och ilska på förfallet i Skåne körde jag i ett raskt tempo hemåt.

Kyss mein freundes!

måndag 28 maj 2007

Ny vänskapsband slutna med Kambodja

Igår anlände som sagt bastusultanen till Ståhlingrads järnvägsstation. Han var mycket upprörd över att jag inte kom och mötte honom som vi hade bestämt. Att jag skulle bemött honom var förstås någonting som han och Stefan Ståhl bestämt och sedan glömt att informera mig om. Jag är idag 20000 rubel fattigare efter att ha betalat igen mina spelskulder till Kong Foi IV och vi har efter många år av konflikter slutit vänskap.

Förhandlingarna om den utökade björkrisimporten är nu fastställda. I framtiden kommer 50 kg ris att levereras till bastun direkt ifrån Kambodjas finaste fält, i stället för som tidigare 49 kg. KongFoi hade med sig ett smakprov på hans omtalade ris och jag måste säga att det blev blev en ypperligt förhöjd grad av njutning när jag piskade den över min svettiga kropp under våra förhandlingar i partiets kongressal (bastu). Även Werner Wagner såg ut att gilla det nya riset, och han brukar minsann vara kräsen!

Kong Foi har bestämt sig för att stanna här i Ståhlingrad tills dess Stefan Ståhl kommer hem. Jag har erbjudit honom att bo i Stefan Ståhls residens under tiden han stannar, vilket han glatt tackat ja till. Kong Foi får även fri tillgång till all mat och vatten i huset samt Ståhls säng.

lördag 26 maj 2007

Rapport ifrån propagandaminister Stefan Ståhl

Stefan Ståhl har idag meddeelat att han inte kommer at komma hem ifrån Berlin fören tidigast någon gång nästa vecka. Han ringde i morse och berättade för mig att vi har ett viktigt möte med Kong Foi, 
bastusultanen av Kambodja, angående en utökad import av björkris. Bastusultanen anländer till Ståhlingrad under morgondagen och vi kommer att träffas för första gången på länge, något som oroar mig då jag fortfarande är skyldig honom pengar. Jag är rädd att alla pengar som jag fick ut på hemförsäkringen när mitt hus brann ner, samt det jag fick på min frus livsförsäkring kommer att gå åt till att betala skulder! 

torsdag 24 maj 2007

Förbättring av propaganda

Torsdag och ensam på kontoret. Werner Wagner har inte anlänt till arbetet ännu och propagandaminister Stefan Ståhl har lämnat mig en lapp där det står att han åkt till Berlin av politiska skäl. Han ska enligt sin lapp besöka den tyska förbundspresidenten, Horst Köhler, och prata om ett internationellt samarbete angående ett projekt som ska förbättra vår propaganda och göra den mer inflytelserik. Det kan nog behövas då partiets tillflöde av medlemmar ökar och vi allt mer börjar likna en sekt. Moskvademokraterna skall vara ett parti som är öppet för alla, förutom de som vi inte tycker om förstås. En ny propagandaplan kan sannerligen komma väl till hands!

Werner Wagners utveckling inom det svenska språket går framåt med rasande fart. Man kan till och med föra halvlånga diskussioner med honom på ett barns nivå. Anledningen till Werner Wagners snabba framsteg är antagligen hans barnsliga sinne! Barn har ju lättare att lära sig främmande språk sägs det! Snart tror jag han är redo för att ta sitt ansvar och börja köpa in, precis som jag och Stefan Ståhl måste göra, kaffe till partiets fikastunder. Han har ännu inte förstått att han inte får ta av vårt kaffe så därför är det dags för honom att börja betala för sig! Det enda problemet som kommer att uppstå är att han bor och äter här på kontoret på partiets bekostnad och därför får han ingen lön. Att han inte får någon lön medför att han inte har några pengar vilket i sin tur betyder att han inte borde ha råd med kaffe och borde därför skaffa sig ett andra jobb.

tisdag 22 maj 2007

Kommunismens dag, vara eller ikke vara

Duschkommunismen är något som Torkel har märkt av när han har duschat efter sina tennismatcher med gubb-gänget. Varje onsdagmorgon går Torkel och spelar tennis med några kompisar, uppenbarligen duschar man i kommunistisk anda.

Mitt förslag om en nationaldag har nu blivit en stor besvikelse för mig eftersom Torkel tycker att vi ska fira Norges nationaldag- visserligen nazisternas motgång, men vi ska ha vår egen dag. Hur allting fortlöper kring nationaldagen återkommer jag med. Jag firade inte Norges nationaldag. Jag var där för att visa mig och eventuellt få lite uppskattning. Jag tillbringade onsdagskvällen i ett hus med några aktivistiska ungdomar som prompt vägrade komma till Ståhlingrad för att hjälpa oss i kampen. De hade verkligen kämparglöd!

En sak som jag oroar mig för just nu är min rygg. Den värker som om jag nästan har fått ett nytt diskbrock vilket är mycket smärtsamt. Jag har tagit fram min fina ekep som är kvar efter min gamla far.

Den enda sanna kommunismen

"Den enda sanna fungerande kommunismen råder i herrarnas duschrum" Är du en man som någonsin har duschat på allmän plats så vet du nog vad jag pratar om. När man efter ett träningspass med några bekanta masar sig in i duschrumet råder en total kommunism. Den som har med sig shampo, duschgel eller dylikt delar glatt med sig av vad han har till alla stackars behövande proletärer. Detta gäller även med personer som man inte känner särskilt väl. Att inte dela med sig är oacceptabelt, detta vet alla, men det avskräcker samtidigt ingen från att medta sina hygienprodukter. Har jag rätt? Kommer det alltid vara så här? Råder den sanna kommunismen endast i herrarnas duschrum eller kan vi lära oss av detta och ta det med oss ut ur duschen och in i samhället?

måndag 21 maj 2007

Irritation och ilska

Torkel har varit sur hela tiden sen i fredags efter min Norge-resa. Han märkte inte att jag var borta förra veckan men när jag kom inflåsandes under fikastunden så frågade han naturligtvis var jag hade varit. Jag svarade helt ärligt och Torkel sa inte så mycket då, ilskan har kommit senare. Jag anser att min resa var fullt befogad då jag är propagandaminister, så därför är det svårt för mig att förstå Torkels ilska.

Nu har jag läst igenom bloggen och upptäckt att Torkel tydligen fick något otalt med Jan Dunke när jag var ute och reste. Är det därför som Jan Dunke bara har varit i sitt arkiv sen i fredags? Jag ska även fråga Torkel vad det är som har orsakat osämjan.

söndag 20 maj 2007

Kampen mot övervakningen fortsätter!

Under förmiddagen har jag besökt creepers hemsida och det verkar som att vår aktion att sätta en övervakare på bloggen har fungerat fullt ut. Inte en enda myndighet har besökt bloggen! Detta var sannerligen en skakande samt oroande överasskning. Den låga traffiken av besökare på vår blogg bekymmrar mig och jag har därför registrerat oss på ett antal sidor som kommer att länka till oss och vi kommer därför automatiskt att få ett större tillflöde av besökare. Men oroa er inte! Bara för att vi inte är övervakade betyder inte det att vi kommer avsluta kampanjen mot övervakningen!

Stefan ståhl kom hemvinglandes igår hög som ett hus och påstod sig ha varit i Norge på uppdrag han själv tilldelat sig att stärka relationerna mellan oss och vårt grannland. Jag hyser inga tvivel om att han i själva verket varit och firat nationaldagen och att detta bara är en ursäkt för honom att slippa betala kostnaderna själv. Jag skäms för att tillkännage det, men han tar efter mig.

Igår skrev Stefan Ståhl: "Ett ståtligt firande med folkdräkter är något som vi borde införa i Sverige." Om detta är jag överens med honom. Vår egen nationaldag firas numera bara av patrioter och nationalister! Svenska flaggan har blivit till en rasiternas och nazisternas märke och nationaldagen till deras högtid! Den borde däför förbjudas och vi skulle exempelvis istället kunna fira nationaldag samtidigt som Norge! Det är mer än värt att fira tyskarnas utdragande ur vårt kära grannland!

Vårt Partiprogram

1. Det finns bara ett enda tillåtet parti, Moskvademokraterna. Oppositionspartierna förföljs och de medlemmar som är kända av myndigheterna kastas i koncentrationsläger.

2. Valsystemet är helt ointressant eftersom det bara finns ett tillåtet parti och bara en kandidat till varje post som ledamot i Folkkongressen. Folkkongressen brukar sammanträda några få dagar om året för att med blixtens hastighet godkänna de åtgärder som regeringen redan vidtagit eller i bästa fall godkänna de åtgärder som regeringen föreslagit. Det har inte vid något tillfälle hänt att invändningar framförts mot regeringens politik i Folkkongressen.

Dock är även regeringens åtgärder egentligen ointressanta, eftersom också regeringen saknar makt. Den verkliga makten finns hos Moskvademokraterna och regeringen verkställer bara order från partiet.

3. Som framgått ovan är all makt koncentrerad till Moskvademokraterna och de formella institutionerna är helt maktlösa.

Några av våra ståndpunkter:

- Införsel av stenhård diktatur

- Skåne skall avlägsnas från nationen Sverige

- Ersätta kungen med sultan

- Nya motiv på de svenska mynten

- Alla problem löses med våld

- Fungerar inte våld så ökar tilldelningen

- Självmordsbombare i värnplikten

- Danska som officiellt språk

- Avskaffning av religion

- Dödsstraff för utövare av någon form av religion.

- Koncentrationsläger för oppositionella

- Val varannan vecka (tills vi har blivit valda, då avskaffas valen)

- Ledaren är en auktoritet

Projekt "Skånemuren"

Vad är egentligen Skånemuren? Skånemuren är ett projekt vars syfte är en total avskärmning av Skåne ifrån nationen Sverige. Detta kommer att ske med byggandet av en mur vid Skånka fronten. Tidigare försök att avlägsna Skåne har sorgligt nog misslyckats och detta är den femte prövade metoden som MD satt i verket.

Anmäl dig till självmordsbombarutbildningen i Ståhlingrad!

Är du trött på livet och önskar skada andra? Gå med i Ståhlingrad regementes självmordsbombarpluton!

Skicka ett mail till oss och berätta om ditt intresse, så skickar vi en blankett du kan fylla i och skicka till oss.

Vi behöver dig till självmordsbombarplutonen!

_____________________________________________