Politik 24/7

Vilodagen är nu kommen till stora delar av Svea Rikes befolkning. Politiken däremot vilar aldrig och jag sitter som vanligt på mitt stökiga kontor, dränkt i papper. Werner, som för tillfället bor på partikontoret då han inte ansträngt sig att hitta ett ordentligt boende, gick tidigt imorse (efter att ha druckit ytterligare av mitt och Stefan Ståhls kaffe) till kyrkan för att få i sig lite billigt nattvardsvin.
Ung diktatur har visat sig bidra till stor framgång för partiet då bara medlemsavgiften i sig drog in en summa pengar så omfattande att den kommer att täcka fikakostnaderna för partiet i åtminstonde två dagar om vi snålar med kakorna. För övrigt så har Ung Diktatur inte uträttat särskilt mycket, utan är mer som en stödförening än ett ungdomsförbund men det ska det bli ändring på. Vi på moskvademokraterna är ju inte precis kända för att vara särskilt lugna. Medlemmarna har stora demonstrationer att vänta sig.

Idag, som alla andra dagar, så kommer jag att sitta och gnugga händer och smida nya planer inför framtiden. Vi har nämnligen en ny taktik att vinna väljare:

Den perfekta diktaturen.
Den perfekta diktaturen är ett samhälle där människor inte bryr sig och inte lägger sig i, utan frivilligt låter andra bestämma. Då försöker de aldrig använda sig av mötes- och yttrandefrihet i någon viktig fråga, och behöver inte märka att dessa friheter i verkligheten saknas.
Sverige i början av 2000-talet har till stor del blivit en sådan diktatur.

Över 20% av Sveriges befolkning röstade inte i förra valet.
Dessa människor stödjer uppenbarligen inte demokratin då de inte vill vara med och påverka.
Så varför försöker vi inte vinna alla dessa soffliggares, dessa diktaturens vänners röster?
Över 20% av vår befolkning befinner sig redan på vår sida.
Frågan är bara: hur för vi över de resterande 80%?

Denna fråga lämnar jag över till vår käre propagandaminister Stefan Ståhl.