torsdag 28 februari 2008

Jag har Arbetat!

Ryktet som går är sant, jag skäms men så är det. Jag har inte hunnit se på någon avrättning eller kulturnyheterna idag. Det är illa, men för er som inte vet vad jag har gjort som tagit min kvalitetstid, så är det arbete som är svaret. Arbete går före allt med vissa undantag.
Jag har arbetat på ett emblem till partiet som verkligen
visar vad vi står för.
Den syns här nedan:



Skäran och hammaren är så klart med vår älskade stjärna.


Tyvärr så trodde Stefan Ståhl inte på Geten så jag måste hålla i högtiden, fikastunden och med mina punkter. Jag gissar att det är den ekonomiska situationen som det måste handla om. Fast jag får se vad jag vill ta upp.

Jag fick höra om moderaten, vår slaskiga Brunte Bukpress börjar få ont om mat igen, hehe det är den bästa nyheten vi fått sedan kolkrisen i Kambodja. Äntligen slipper vi kanske honom. Hittills idag har vi inte fått några hjälpfax. Så antingen har han tappat aptiten eller så har han fixat egen mat, Mango är gott! Fast i bästa fall har han förlorat krafterna åt att var eviga dag tjata om mat.
Tjatar barnen i Afrika om mat? Nej, de är snälla och gnäller inte för att bespara sina medmänniskor den bördan. De har lärt sig att ingen ändå hjälper till. Därför anser jag att barnen i Afrika måste vara de kommunister som har det svårast. Barnen där beter sig som riktiga kommunister med helskägg, men behandlas inte som kommunister.
Ville bara säga det.

Hasselhauf jobbar för en gångs skull

Nu har man återigen avverkat en arbetsdag med stor möda bara för att gå och lägga sig, sova och gå upp till en ny arbetsdag. Lyckligtvis har jag tiden vid makten i regeringen att se fram emot när vi har infört diktatur och total rättvisa råder.

För en dryg timme sen åkte Werner iväg till sjukhuset. Dum som han är tryckte han upp en stor bleckpenna i näsan och började både att skrika och gråta. Inte ens Tant Märta kunde hejda honom den här gången när han i ren panik välte partiets medicinskåp för att bryta upp låset till det. När han äntligen lugnade ner sig kunde vi andas ut och Jan Dunke körde honom till sjukhuset. Sedan kom Bernt von Hasselhauf ut från sitt kontor där han har suttit inlåst hela dagen och missat dramatiken utanför. Han har jobbat med en "mycket komplicerad uppgift" som han sade. Vad denna komplicerade uppgift bestod av har jag inte minsta aning om men jag gissar att han jobbar med partiets ekonomi. Visserligen säger Geten att Bernt sysslar med en bild, men av erfarenhet vet jag att det inte nödväntigtvis inte behöver vara sant bara för att Geten säger det.

Idag skramlade partiets fax till från 1962. Vi fick ett telegram från Kambodja, där moderaten Brunte Bukpress lever och förhoppningsvis arbetar för oss, som löd:

SKICKA MAT GENAST! KOKOSNÖTTERNA ÄR SLUT PÅ TRÄDEN OCH JAG HAR BARA ÄTIT MANGO I TVÅ VECKOR NU. jAG ÄR HUNGRIG OCH MÄTT BLIR JAG KNAPPAST AV ATT NI IGNORERAR MIG.

Hur denna moderat och översittare kan gnälla över att äta mat. Han äter för guds skull mango, inte för att jag vet vad det är men det låter gott. Är det någon som lagar goda rätter åt honom därnere? Mat från oss kan han glömma då han verkar leva gott på maten som finns där.

Imorgon är det en stor dag på veckan, nämligen fredag med fikastund. Bernt von Hasselhauf säger att han har mycket att prata om under mötet så det ska bli intressant. Jag har inte skrivit ner några punkter själv utan jag viger det här mötet åt Hasselhauf.

tisdag 26 februari 2008

En jobbig arbetsdag

Idag efter jobbet kände jag mig väldigt deppad. Jag fick som ni vet en väldigt tung uppgift på mig, Inkomstkällan till vårat kära parti. Mitt huvud hade stått stilla under hela dagen trots en överkonsumtion av kaffe. Jag måste ha ideer och det snabbt, annars kommer min kära staty att säljas som fyllnadsmaterial till vägar. Hoppas verkligen att jag kommer på bättre tankar imorgon.
Svenska Bingolotter känns lite fel när vi inte sänder sådana B-moderat program på våran klassiska anrika propagandakanal.

Efter arbetet försökte jag tillfredsställa mig med lite kultur och vin. Bödelns underfundiga avrättnings ritual fick duga som kultur för dagen och jag kände mig genast bättre. Han får mig alltid på bättre humör.

Något anmärkningsvärt för dagen var att jag hörde en bekant hostning som jag inte hört på mycket länge. Jag vet inte vem som gjorde den. Så jag gissar att det bara var inbillning, för den hostningen har jag inte hört på ett bra tag...

Skoogvallens renässans

Efter mötet i söndags tog jag mig en avkopplande promenad, eller som man också kan uttrycka det, jag flydde hals över huvud från Byalagets aktion i parken. När jag återvände till parken blev jag alldeles stum när jag beskådade nedskräpningen och den förstörda statyn. Parken är en utmärkt samlingsplats för högtidliga möten och vår nationalsymbol i Ståhlingrad. Vi kommer att hämnas för denna skymf!
Igår när jag kom till kontoret och sa åt Geten att arbeta med sina uppgifter istället för att störa Jan Dunke med sitt hjärndöda prat så gnällde han som vanligt. Trotsig och jobbig som han är frågade han varför Hasselhauf inte jobbar, och ja just det, var är Hasselhauf? Jag gick in på mitt kontor och började telefonera hem till Hasselhaufs grandiosa villa. Jag hade tur för en Hasselhauf som lät alldeles groggig av sömn grymtade hallå i telefonen. Efter en halvtimmes lång utskällning begav sig Hasselhauf till kontoret och fick kratta, hink och spade i famnen för att städa.

När jag var på väg hem igår fick jag se något mycket oväntat i parken, det fick mig att tvärstanna så att däcken skrek. Vad i hela friden är det som har tagit åt Hasselhauf? I parken stod en stor och ståtlig staty som var orubbar och liknade honom. Idag har Hasselhauf förklarat alltihop, och jag har konstaterat att han är en jubelidiot. Hur kan man få sådant storhetsvansinne?

För att nämna något om mötet i söndags så diskuterades Castros pension och dess effekter på omvärlden. Hasselhauf fick också en stor uppgift att hitta en inkomstkälla för partiet och arbete åt människorna från kolgruvan. Hasselhauf föreslog aktier men medlemmarna objektifierade förslaget högljutt och ett regn av frukt flög över Hasselhauf från åhörarna. Vad den definitiva lösningen blir återstår att se. Vi kanske kan sälja statyn i parken för några slantar.

måndag 25 februari 2008

Första dagen med staty av mig

Jadå min kära vänner, idag gjorde jag min förta dag på jobbet efter att jag blev väck av Ståhls ilskna stämma i telefonluren. Han ringde och väckte mig klockan sju imorse och skällde ut mig efter noter för att jag inte har varit där på ett tag. Jag förklarade i mitt sömndruckna tillstånd att jag har rest en hel del för att få en sann kommunistisk övertygelse efter den där förrädiska kvällen i baren med Brunte Bukpress. Aldrig mer sprit i baren! Ända sedan den dagen har jag hållt mitt löfte att hålla mig till konjak och vin.

Dagens slitiga arbetsdag bestod av att städa upp i Skoogvallen efter mötet igår som hölls av partiet. Efter partimötet kom de primitiva gubbarna från byalaget till parken och började genast göra spillror av parkens frigolitstaty och enda utsmyckning. När jag kom till parken i morgonsolens första strålar, så fann jag till min förfäran spillrorna av statyn.
Jag tog mig stolt an uppgiften att städa upp spillrorna av statyn och de tusentals bitarna av Roger Waldermans koneffti.
När detta var klart såg parken ut som ny och det går ju inte för sig. Vissa journalister skulle kunna tolka min perfekta städning som en upprustning av parken. Våra pengar ska minsann inte gå till en park som symboliserar vila. Därför fattade jag det excellenta beslutet att upprätta en staty av partiets mest framåtstående person-MIG.
Jan Dunke har gjutit en statyn som är skrämmande lik mig när jag tar hand om vår kära vän bastusultanen av Kambodja.


Statyn är 10 meter hög och väger 500 kg, de största beståndsdelarna är Bengans utgångna mjöl och rester från kolgruvans slagghög. Här ovan ser du den avteckna sig mot Bengans bageri.

söndag 24 februari 2008

Extramöte på Skoogvallen

Idag är det söndag och flera av partiets otaliga medlemmar kommer att samlas i Ståhlingrads centrala park, skoogvallen. I skoogvallen har många högtider firats, mycket glädje har delats och många överblivna torra brödbitar har slängts ut från Bengans bageri som ligger bara några meter därifrån. Sedan brukar duvorna ha fest där med brödet och den torrlagda fontänen, men idag är det medlemmarnas tur att vistas i parken.

Anledningen till att vi ska samlas i parken är att jag vill införa söndag som vilodag precis som de gamla traditionerna lyder. Den liberala Torkel såg genast till att bannlysa vilodagar och ansåg att man mycket väl kunde arbeta på söndagar. Dessutom vill jag diskutera framtiden för arbetarna i kolgruvan vars arbete förbjöds av arbetsmiljöverket. Jag börjar tröttna på att se dessa slöa män sitta i fikarummet och spela kort då de inte får gå ner i gruvan, eftersom den har klassats som farlig av den borgerliga staten. Fy fan! säger jag bara.

Werner har gått iväg till skoogvallen för att kratta grusgångarna, placera ut flygblad och göra folk medvetna om att vi kommer att vara där. Dessutom ska han sätta upp affischer om den hemska mannen Roger Walderman som fortfarande håller sig gömd. Jag skäms faktiskt över att behöva säga att vi fortfarande inte har hittat honom efter allt flitigt sökande.

fredag 22 februari 2008

Exklusiva bilder från paret Dunkes smekmånad

Idag bjuder partiet på en exklusiv finfin bild från Jan Dunkes och Märta Karlssons patetiska smekmånad. Självfallet följde hela partiet med dem till Kolmården på deras stora dag och på så sätt berövades de den största delen av magin. Vår sträma ekonomi tillät oss inte att hyra separata rum, utan i enlighet med kommunismens ideologi delade jag, Werner och Hasselhauf på ett dubbelrum med brudparet på ett gemytligt vandrarhem. Jan Dunke hade som vanligt med sig radar och kunde genast ta itu med alla bin och myror som också ville dela rummet med oss.

Jag vaknade mitt i natten av en röst med tysk brytning som beordrade tant Märta att flytta sig lite åt sidan för att ge plats åt honom. Det var Werner som utnyttjade sin position som partiledare. På grund av platsbrist fick han nämligen lov att dela säng med brudparet. Nog sagt om det, nedan har ni bilden och för en gångs skull har Dunke krängt av sig blåstället och ser ut som en helt vanlig tjockis.


Ännu en smekmånad förstörd! Senast var på Torkels, men det är en annan historia. Väl mött!

Ståhl

torsdag 21 februari 2008

Partikontoret belägrat

Nu var det länge sedan ni hörde av oss men jag har faktiskt ett parti att sköta också. Den som tror att ett parti sköter sig självt kan få pärmarna om budgetutformningar och böcker om Chrustovs tips om valfusk, för mitt skrivbord knäcks nästan av alla böcker och pärmar som jag läser. Tyvärr tar den tradiga men ack så nyttiga läsningen tid, och dessutom har jag en Werner att hålla reda på. Bara det frestar på humöret, speciellt eftersom han är partiledare och jag är tvungen att följa hans konstiga idéer.

I tisdags var det dags för bastukongress och samtliga deltagare trängde ihop sig i bastum för en svettig konferens. Helt plötsligt tar Werner fram en flaska vatten och börjar hälla på aggregatet, vatten tänkte jag tills jag kände den välbekanta doften. Nej, inte nu igen sa jag tyst för mig själv i spritångorna. Sedan kände jag förståndet försvinna och såg hur medlemmarna vinglade ut ur bastun.

I onsdags vaknade jag förståligt nog med en kraftig huvudvärk, men onsdag är en arbetsdag så jag gick upp. När jag kom till kontoret väckte jag Werner och kokade kaffe åt honom. När kaffet var klart hörde jag en folkmassa utanför kontoret som skrek. Det var alltså byalaget med Sven-Gunde Abrahamsson i spetsen som demonstrerade. De demonstrerade mot Werners förslag att höja skatterna till 110%, visserligen inser jag också att förslaget är helt orimligt och jag tänkte att vi skulle rösta ner Werner på bastukongressen i tisdags men han inte innan medlemmarna blev fulla, men jag var tvungen att skicka ut Werner på gatan för att hejda demonstrationståget. Byalaget har en god övertalningsförmåga och är duktiga att få med sig folk, så Werner var tvungen att stoppa dem. Men vem tror ni satt på Sven-Gundes axlar efter en kvart och ropade slagord mot partiet? Ja, just det - den odugliga Werner.

Jag gick ut på gatan med kaffekoppen i handen och plockade ut Werner från tåget, samt mottog några ord av den obstinata Sven-Gunde. Sedan gick vi in på mitt kontor och Werner skrek för full hals "MER FRIHEEET ÅT FOOOLKET!" Jag tog genast upp en pärm från bordet och slog den i huvudet på Werner. Sedan började jag att tala honom till rätta vilket utlöste en gråtattack för den stackars Werner. Jag tog in honom i köket till Tant Märta och lät henne trösta honom. Hon har verkligen en bra hand med Werner och ibland undrar jag om hon är en ängel, inte konstigt att Jan Dunke gifte sig med henne!

När folkmassan hade försvunnit och Werner hade lugnat ner sig så blev han utskickad till markaden för att fylla på matförråden åt partiet. Imorgon är det fredag med en sedvanlig fikastund, och jag har många punkter som jag kommer att ta upp under mötet.

måndag 18 februari 2008

Måndag efter vilohelg

Då det fortfarande är långt kvar till det kommande valet år 2010 tog jag en behövlig vilohelg. Jag har varit på fiskesemester i Norrland, utan att vilja skryta måste jag berätta att jag fick en gädda som vägde 8 kilo. Det är minsann inte dåligt! Mitt personliga rekord är 11 kg vilket verkar hålla i sig.
Nu är jag äntligen hemma i Ståhlingrad, och det är också skönt. Borta bra men hemma bäst stämmer faktiskt. Tant Märta står i köket och arbetar hårt med att koka gäddan som jag drog upp. Visserligen kan stora gäddor vara sega att tugga men hon är en duktigt kokerska, så fisken blir nog god till slut. Rödbetorna som växte i mitt land i sommras har gått åt till den kulinariska middagen och jag måste skicka Werner till marknaden imorgon för att fylla på matförråden. Alla medlemmar äter ju så ofantligt mycket när Tant Märta lagar mat. I helgen fick Jan Dunke och Werner avnjuta en härlig köttfärslimpa som hon hade lagat. Det vattnades i min mun när hon talade om det efter att jag har levt en helg i skogen med tält och te gjort på tallbar.

När jag kom till kontoret imorse fann jag till min stora förvåning att flera dörrar till kontoret var insparkade. Jag drog snabbt slutsatsen att ett inbrott måste ha ägt rum, och blev alldeles kallsvettig för planerna till hur vi ska hantera fackrörelserna när vi tar makten får inte komma utanför kontoret. Jag rusade ner till Jan Dunkes verkstad där han satt och reparerade Werners kvaddade cykel. Med andan i halsen frågade jag Dunke vad som hade hänt och det visade sig att Werner hade sparkat in dörrarna under helgen. Werner börjar gå mig på nerverna.

Dessutom har jag idag varit tvungen att utnämna Geten till ledare för organisationen Ung Diktatur efter månader av tvekan. Tack vare Torkels dumma misstag att ersätta mig med Werner som vice diktator har tvingat Werner att överge sina gamla åtaganden. Den andra fadäsen som Torkel hann med under sitt liv var att lägga sitt testamente i ett bankfack utan att ge någon nyckeln. Vem ska få hans cigarrer och fina samling av kostymer och hattar nu?

torsdag 14 februari 2008

Brustna hjärtans dag

Idag vaknade jag hemma i mitt pitoretskt inredda hus och gnuggade tröttheten ur ögonen. Månaderna utan Torkel har varit slitsamma med många skandaler, men också många lyckliga stunder. Torkels svängande humör frestade på tålamodet, och framförallt sedan Brunte Bukpress och Bernt von Hasselhauf kom med i partiet. Torkel har aldrig varit ödmjuk mot människor, men när två kapitalister gick med i partiet blev det bara för mycket för honom. Hans höga whiskykonsumtion ökade dramatiskt.

Med tankarna snurrande i huvudet och efter en förtärd frukost satte jag mig i min jeep och styrde mot partikontoret. När jag svängde upp på parkeringen fick jag en glimt av solen i ögonen. Den har hållit sig borta mycket länge. Idag kom den fram med Tant Märtas kommentar, "den känner på sig att det är alla hjärtans dag". Jag fick en stark impuls att ruska om henne och skälla ut henne, för man hyllar inte kapitaliska pretentiösa högtider. Lyckligtvis lyckades jag motstå impulsen och muttrade lite för mig själv och gick sedan in på kontoret. Varför ska jag med mitt höga anlete köpa rosor och pappers hjärtan när det inte gör någon nytta. När dagen är slut hamnar alla röda hjärtan i papperskorgarna, och alla vissna rosor slängs också.

När jag gick uppför trapporna hörde jag höga skrik, det lät som att någon hade satt Werner i sträckbänken. När jag stod utanför min dörr låg Werner Wagner utanför min dörr med tårfyllda ögon. Jag som är van vid Werners uppföranden och märkliga sinnestillstånd som ständigt skiftar gick bara över honom, arbete går ju före Werner. När jag gick in i mitt arbetsrum såg jag en stor och präktig blomsterbukett på mitt bord. Jag suckade och sköt den åt sidan, sedan hörde jag Werners snyftande när han klev in genom dörren. Han förklarade sedan att han kände sig ensam på alla hjärtans dag - kärlekens dag när man ska dela ut hjärtan till personer som man tycker om. Jag blev ännu mer irriterad på den emotionellt svaga Werner som nu tog av min dyrbara tid till sina bekymmer. Jag röt åt honom att han minsann fick gå ut, alla hjärtans dag är trots allt bara en dag för kapitalistiska intressen och knappast något man sörjer.

När jag äntligen hade fått ut Werner och kunde stänga igen dörren tog jag upp ett kuvert som låg på bordet. Jag öppnade det och upptäckte till min förfäran att det var en inbjudan till en föreställning för alla hjärtans dag på folkets hus är i Ståhlingrad. Det känns som att den här dagen förföljer mig genom att bryta ner Werner och skicka inbjudningar som jag inte har bett om. Jag slängde ifrån mig kuvertet och började förbereda fredagens fikastund, visserligen Werners uppgift men av en man i hans tillstånd kan man knappast förvänta sig mycket.

Till förmiddagsfikat hade Tant Märta bakat kärleksmuffins och jag fick återigen slå ihop käkarna för att hålla inne ilskan för den här dagen. Sedan kom Jan Dunke in till fikarummet med sina grova och jordiga händer och kramade om Tant Märta. Under Torkels frånvaro har de gift sig, i en kyrka till råga på allt. Jag har skällt ut dem tiotals gånger för mitt förstånd räcker inte till för att förstå varför man frivilligt gifter sig i en kyrka. De gjorde faktiskt det, och det strider starkt mot partiets agenda. Inom partiet är vi ateister och därmed hyllas inte religiösa fästningar och tillställningar!

onsdag 13 februari 2008

MD gör ny entré

Nu var det sannerligen länge sedan ni hörde av oss, kära kamrater. Ja, vi lever faktiskt fortfarande, tro det eller ej. Alla förutom Torkel. Mycket har hänt de senaste månaderna och vi har inte kommit oss fatt att skriva förrän nu. Som ni märker har Bernt von HasselHAUF (som inte ens kan stava sitt eget namn, den idioten till analfabet) tagit över Torkels position som skribent på partiets blogg.

Det hela började en kulen höstmorgon i oktobers begynnelse när vi sjösatte Jan Dunkes hembyggda eka. Jan Dunke är ju, som ni alla vet, en skicklig snickare och sjöfartyget höll standarden. Jan Dunke var stolt som en tupp när båten rullades på stockar (ja, de fick äntligen ett användningsområde) ut i det böljande havet. Men något som både jag och Dunke hade glömt, men som Torkel, som satt i båten, snart blev varse om, var att ekans åror inte existerade. Jan Dunke hade helt enkelt glömt att bygga årorna, och Torkel drev snabbt ut till havs. Jag och Dunke stod där som ett par fån och såg Torkel försvinna bortom horisonten medan Werner fnittrade okrontrollerat åt Torkel som viftade med armarna och i ren panik ropade på hjälp.

Någon som inte skrattade senare var jag när vi efter ett par månader fick brev från Dominikanska Republiken som sa att Torkel inte längre fanns ibland oss, och Werner Wagner som vice diktator tog över partiet.

Med Werner som ledare flyter allting på bra, ibland tror han att han är en stor ödla och han har nästan övertygat oss andra om det med sina bristande intellektuella förmågor, om det inte vore för alla sprutor i sopkorgen, och sopåkare Åke som stack sig på en kanyl från vår soptunna. Allt detta pekar troligen på att Werner har varit i en djup psykos under sina ödletillfällen. Jag har därför avfärdat detta som humbug, förutom när han skrämde iväg bastusultanen med sitt ödleutfall vilket fick konsekvenser när nästa leverans med basturis kom till Ståhlingrad - med ett fördubblat pris! På tal om bastun har det inte gått en bastukongress sedan Torkels försvinnande utan att Werner har hällt sprit på agregatet och samtliga medlemmar av kongressen vinglat ut ur bastun, fulla som svin.

Hur som helst kommer bloggandet att ta ny fart med Hasselhauf som skribent istället för Torkel.

Vårt Partiprogram

1. Det finns bara ett enda tillåtet parti, Moskvademokraterna. Oppositionspartierna förföljs och de medlemmar som är kända av myndigheterna kastas i koncentrationsläger.

2. Valsystemet är helt ointressant eftersom det bara finns ett tillåtet parti och bara en kandidat till varje post som ledamot i Folkkongressen. Folkkongressen brukar sammanträda några få dagar om året för att med blixtens hastighet godkänna de åtgärder som regeringen redan vidtagit eller i bästa fall godkänna de åtgärder som regeringen föreslagit. Det har inte vid något tillfälle hänt att invändningar framförts mot regeringens politik i Folkkongressen.

Dock är även regeringens åtgärder egentligen ointressanta, eftersom också regeringen saknar makt. Den verkliga makten finns hos Moskvademokraterna och regeringen verkställer bara order från partiet.

3. Som framgått ovan är all makt koncentrerad till Moskvademokraterna och de formella institutionerna är helt maktlösa.

Några av våra ståndpunkter:

- Införsel av stenhård diktatur

- Skåne skall avlägsnas från nationen Sverige

- Ersätta kungen med sultan

- Nya motiv på de svenska mynten

- Alla problem löses med våld

- Fungerar inte våld så ökar tilldelningen

- Självmordsbombare i värnplikten

- Danska som officiellt språk

- Avskaffning av religion

- Dödsstraff för utövare av någon form av religion.

- Koncentrationsläger för oppositionella

- Val varannan vecka (tills vi har blivit valda, då avskaffas valen)

- Ledaren är en auktoritet

Projekt "Skånemuren"

Vad är egentligen Skånemuren? Skånemuren är ett projekt vars syfte är en total avskärmning av Skåne ifrån nationen Sverige. Detta kommer att ske med byggandet av en mur vid Skånka fronten. Tidigare försök att avlägsna Skåne har sorgligt nog misslyckats och detta är den femte prövade metoden som MD satt i verket.

Anmäl dig till självmordsbombarutbildningen i Ståhlingrad!

Är du trött på livet och önskar skada andra? Gå med i Ståhlingrad regementes självmordsbombarpluton!

Skicka ett mail till oss och berätta om ditt intresse, så skickar vi en blankett du kan fylla i och skicka till oss.

Vi behöver dig till självmordsbombarplutonen!

_____________________________________________