Dunke lättad

Jan Dunke har, precis som en eller två andra partimedlemmar, visat sig vara mycket nöjd med vårat beslut om att anställa en andra träl här på partikvarteret. Han och Tant Märta kommer väldigt bra överens och det tycks som att några av alla de rynkor på Dunkes panna försvinner när han ser henne.

Någon som jag däremot har börjat irritera mig på är Bernt von Hasselhauf, som vikariat för Dunke under dennes semester i Kambodja. Han är nu helt sysslolös och fyller ingen funktion alls förutom den att han går mig på nerverna, något som Stefan Ståhl verkar ha aningen roligt åt.

Ståhl anser att Hasselhauf ska ta över ledningen i Ståhlingrads kolgruva, men jag har satt mitt veto emot detta förslag eftersom jag vet att det bara är av vänskapliga skäl som Ståhl föreslår honom. Han har ingen utbildning av någon sort, utan har klarat sig igenom livet bara med hjälp av sitt snobbiga namn. Detta vet i synnerhet Stefan Ståhl, som känt Hasselhauf sedan sin barndom. Hellre ser jag honom driva runt i korridorerna utanför kontoren, visslande och sparkande på medicinbollen som han alltid tycks bära med sig, än att se honom i ledningen av kolgruvan vars inkomst finansierar hela Ståhlingrad.

Historisk bilddokumentär över Ståhlingrad del 1

För att ge hängivna läsare en lite djupare insikt i vår vardag så har vi bestämt oss för att posta bilder på vår omgivning och Ståhlingrad.

Werners kontor:
Det är här som han har sina vilda fester med sina andra jag.











Partikvarteret:
Se hur det har vuxit igen nu när Jan Dunke har varit bortrest.












Här är mina whiskeyflaskor.













Ståhlingrads levande centrum:
Det är här all aktivitet i Ståhlingrad utspelar sig. I mitten ser ni Skoogvallen, den grönskande parken med torghandel på lördagar. Det är även här som bagare Bengt kastar ut brödsmulor till fåglarna kl 5 varje morgon.


Fortsättning följer...

Tant Märta

Idag hände det oerhörda: MD har fått sin första kvinnliga medlem sedan 1953.

Den nya kvinnan presenterades av mig inför partiet. Reaktionerna var inte särskilt oväntade. Stefan Ståhl slog näven i i bordet och skrek, röd som en tomat i ansiktet, att jag har blivit helt ifrån vettet! "En kvinna i partiet?? Och jag som äntligen lyckats tysta ner historien från 1953!"

Werner Wagner satte kaffet i halsen och började hosta och fräsa ut det över bordet samtidigt som han svor högljutt på tyska. "SCHEEEEISE!!!" ljöd över fikarummet och Werners ena känga flög genom luften för att missa mitt huvud med några få centimeter.

Bernt von Hasselhauf reste sig upp ifrån stolen och gick ut ifrån rummet.

Vår nya medlem heter Märta Karlsson och har jobbat, ända tills idag, på Bengans bageri här i Ståhlingrad. Hon kommer att bli assistent till Jan Dunke, som har klagat på jobböverbelastning med all städning. Visserligen tycker han om sitt arbete, men han finner det aningen betungande att jobba över fyra timmar om dagen för att hinna med alla uppgifter vi ger honom. Hon kommer även att sköta kaffebryggandet, bakandet och alla andra kvinnogöror på kontoret som Dunke tidigare utfört. Jag är säker på att hon kommer att trivas här!

Getens välförtjänta straff

Som jag tidigare sagt så borde jag nog börja berätta för Stefan Ståhl när jag åker iväg på något ståhej utanför Ståhlingrad. Som vanligt så har den där Geten i UD berättat historier om mig grundade på sanningar som han tolkat till något helt motsatt än det jag menat. Att be en spinkig idiot i tjugoårs-åldern med getskägg och gamnacke att föra vidare mina meddelanden till Ståhl är något man borde passa sig för! Han gör verkligen allt för att smutsa ner mitt glamourösa rykte och oära min stolthet! Jag straffade honom med att klippa av honom skägget med Jan Dunkes häcksax medan Stefan Ståhl höll i honom i ett stadigt polisgrepp. Sedan vi gjort detta lovade han att aldrig mer hitta på några lögner om mig och sprang gråtande ur rummet och Stefan rev min avskedningsansökan på mitten.

Idag spydde den gamla faxen ifrån 1962 ut en ny rapport ifrån Kambodja: Brunte Bukpress har slagit sig på tummen med hammaren och har sjukskrivit sig i en vecka. Där ser ni vad lata moderater är! Jag skickade ett svar där jag klargjorde för Jan Dunke att han måste jobba för två om den där borgaren sjukskriver sig. Mitt tips till honom är att gå ut i djungeln, skära av kraftig lian och ge Bukpress så många piskrapp som behövs för att få honom på benen igen!

Omröstningen stängd

Det märks tydligt vilka idioter det är som har rösträtt i det här landet! Idag var slutdatumet för skatteomröstningen och denna omröstnings slutsats kan ses som konkreta bevis för folkets okunnighet och idioti. Här följer omröstningens alternativ samt deras procent av rösterna som tydligt bevisar att folket inte vet sitt eget bästa:

Vilka ska betala skatt?

1. Endast de som jobbar: 4%

2. Endast arbetslösa: 4%

3. Det ska inte finnas någon skatt - bara moms på böcker av borgerliga författare: 16%

4. Endast Werner Wagner: 20%

5. Alla ska betala skatt - i proportion till inkomsten: 25%

6. Alla ska betala lika i skatt - oberoende av inkomsten: 29%

Nej, det blir nog upp till oss att bestämma över den här frågan! Aldrig mer ska någon tro att de kan komma och basa över våra beslut! Men mer om detta en annan gång. Partiet präglas för tillfället av många pressande ting och denna lilla fråga kan klubban falla över en annan gång.

Den enda i partiet som över huvud taget är nöjd med utkomsten av den här historien är Werner Wagner, som slapp bli utvald till den ende personen i hela nationen med plikt att betala skatt: han fick endast en femtedel av alla Sveriges befolknings röster. Som en liten kompromiss så kommer dock Wagners lön att dras in en aning för att göra upp för skatten han inte behöver betala, han är ju trots allt inte svensk medborgare och jobbar sådeles svart för att inte bli upptäckt.