söndag 18 maj 2008

Borta är åt helvete

Den här helgen har jag befunnit mig på okänd ort då en släkting till mig har gått och blivit sjuk. I dagens samhälle är det viktigt att värna om sina närmaste även om arbetet blir lidande, för det utgår jag från att det har blivit. Partiet blev ett zoo dagen då Torkel drev iväg till Dominikanska Republiken med Jan Dunkes eka. När jag och Jan Dunke stod på stranden och tittade på Torkel i båten utan åror, så förstod jag att det skulle sluta illa. När ordningen la sig över Ståhlingrad på eftermiddagen tillträdde Werner Wagner som partiledare, och partiets stadga och rutiner vändes upp och ner. Men efter fikastunden i fredags begav jag mig till den här platsen och den här staden. Jag har försökt att hålla kontakten med partikontoret per telefon, men mina försök att ringa har varit förgäves. Ingen svarar och lappen med nummret till Werners mobiltelefon har jag tappat bort.

Ikväll känner jag att min närvaro kommer att behövas i Ståhlingrad, så då ska jag styra hem min röda jeep och trotjänare. Jag hoppas verkligen att Tant Märta och Jan Dunke har hållt ställningarna där hemma.

fredag 16 maj 2008

Traktamenten och Torkel i majonäs

Fredagmorgon och jag sitter på kontoret, hårt arbetande och sörplar en kopp äckligt kaffe som har stått på mitt bord sedan igår. Men efter kalla krigets dagar har jag haft svårt för att slänga mat, man lär sig helt enkelt att uppskatta mat och dryck när man inte har mat i kylskåpet dygnet runt. Det är bara att titta på Ung Diktatur, de har aldrig varit med om krig och kan minsann inte äta upp mat som de lägger på tallriken. Men partiet ligger dessvärre dåligt till i opinionsmätningar, så medlemmarna kommer nog att lära sig värdet av mat den hårda vägen. Mer om detta kommer ni att kunna läsa om i mina memoarer från livet som är på väg att publiceras. Bara jag får tid över till att skriva klart memoarerna så ska ni få läsning så att det räcker och blir över.

Idag har jag sprättat upp kuverten med räkningar från alla världens kanter, och det var sannerligen ingen rolig läsning. Torkels äventyr i Paris och Finland har kostat partiet åtskilliga summor då den seniga bastugubben inte kan leva enkelt och bo på vandrarhem. Ska han äta så duger inte en ostmacka, utan det måste vara något finare. Restaurangnoterna var så höga så att jag bara kastade papprerna på golvet och gick ut. Därför har jag skrivit upp schema för fikastunden idag.

Men under dagen ska jag ringa några restauranger i Paris och Helsingfors för att fråga om det är tillåtet att ta sådana hutlösa priser. De finländska restaurangerna tänker jag lämna ifred, för de kan få ett bidrag efter vinterkriget. Men arroganta och domesticierade fransmän ska minsann inte ha våra pengar! Jag spenderade flera månader i deras regniga land för att undersöka den svenska kolonin, Normandie. Mycket har hänt sedan våra ärade vikingar erövrade platsen. Många krig har utkämpats där och vissa känner säkert till Dagen D, om inte föreslår jag en historiekurs för dumma analfabeter för viss kunskap måste man ha om världen. Nu är området mest regnigt och prytt med gamla krigskyrkogårdar, pampiga kyrkor och fästningar. Inte ens fransmännen vågar sig dit längre, men det är vårt land, TA GEULE till alla som har mage att säga något annat. C'est notre pais, donc nous le conquirrons.

Det var bland annat frågan om Frankrike och Finland som jag tänkte demonstrera för under första maj. Men tack vare vår eminenta partiledare kunde jag inte närvara vid manifestationen.

måndag 12 maj 2008

Från Paris till de finska skogsmarkerna

Efter att jag kom hem från min korta visit i Paris så upptäckte jag, inte oväntat, att jag genast fick en ofantlig längtan bort ifrån Ståhlingrad. Jag fick för några dagar sedan ett samtal ifrån min gode vän Juhani Jukkasjärvii som inviterade mig och (!) Werner Wagner till en bastuhelg i hans lilla timmerstuga utanför Helsingfors. Juhani är Juha Palmrots, alltså vår förre bödels, äldre broder. Vi träffades i vår ungdom när jag gick på Saunakonservatoriet i Helsingfors. Detta var alltså året efter att jag avslutat min utbildning på Moskvas Övre Kommunistiska Höskola. Jag och Stefan Ståhl träffades ju, som bekant, då jag gick mitt sista år på MÖKH och han gick sin kommunistiska basutbildning, som för övrigt är en fjuttig liten kurs på fem-sex dagar. Efter att vi avslutat våra studier kände vi att vi behövde ett sabbatsår och sökte därför in vid Helsingfors Saunakonservatorium där vi träffade den då unge Juhani Jukkasjärvii, som faktiskt var världsmästare i sin åldersgrupp i bastubadning på den tiden! Han kom att bli något av en mentor för mig och Ståhl som var väldigt oerfarna bastubadare.

Men tillbaka till saken; för att liva upp lite gamla minnen så ville alltså Jukkasjärvii träffas på lite bastu och kosken. Ståhl hade så mycket arbete så det fick bli partiledare Wagner, som förunderligt nog inte verkade ha något speciellt för sig, som ackompanjerade mig i Ståhls ställe. Och jag tänkte att det kunde vara bra för Werner se de spår som Sovjet lämnade efter sig under den tid då de ockuperade finland; betongens något gråare nyans och de fula husen som Helsingfors består av. För övrigt så är Finland ett fint land. Efter det att Skåne har avlägsnats från Sverige så kommer vi att sätta nästa plan i verket: nämligen återerövrandet av Finland! Vi moskvademokrater ska återställa Svea Rike som det var för 200 år sedan!

Bastuhelgen blev i alla fall lyckad trots Werner Wagners närvaro. Wagner och Juhani kom till och med riktigt bra överens där de satt och skrek "LÖJLE" och kastade sprit på aggregatet båda två!

Werner har dessutom tvingat mig att lägga upp den här bilden på en lego-konstruktion som han byggde medan han väntade på att jag skulle ta ut euro på banken innan finlandsresan. Jag har inte mycket att säga till om, eftersom han hotar med att ge mig sparken och dra in min pension.

lördag 10 maj 2008

Vi ser luckorna i försvaret

Nu hoppas jag att moderaterna tillämpar den beryktade yttrandefriheten, för moskvademokraterna, det vill säga jag, har sannerligen sett bristerna hos den svenska säkerhetspolisen, SÄPO. Under en hel vecka har jag lyckats infiltrera deras fikarum genom att sitta ner vid ett eget bord och stirra ner i min kaffekopp. Kaffet ur deras brummande automat var verkligen äckligt! Därav alla brister som stör systemet, till exempel, hur kunde jag infiltrera deras fikarum genom att låsa in en fjortonårig prao-elev på toaletten och sedan sno dets prao-bricka. Efter det var ju alla problem lösta - bara att marschera genom deras säkerhetskontroller med brickan på bröstet. En rundtur på anläggningen visade hur lätt det är att infiltrera SÄPO utan också en tibetan i städskrubben, talibaner från irak renoverade entré hallen, en mexikan under diskhon och slutligen jag i fikarummet. Mixen av alla nationaliteter förbryllade mig minsann.

Under veckan i fikarummet fick jag mina fördomar om moderaterna bekräftade. De där jävla moderaterna är helt sanslösa! Där satt jag i ett fikarum, mitt bland välavlönade människor med hög utbildning, och de pratade bara om sina ungar och om golf. De pratade även lite om sina jobb och gnällde över personer med arabiska och outtalbara namn som tydligen skulle figurera bland kriminella kretsar. Moderaterna hade ohyggligt mycket fördomar om hårt arbetande invandrare, men vad värre var så gnällde de över sina jobb. De sitter bara på sina välgödda arslen och sållar agnarna från vetet. De har nog inte byggt en egen staty någon gång, de beställer bara en staty och sedan hamnar den på plats. Deras lathet gör att de föraktar sjuka och utsatta människor i samhället, och baktalar dessa ointegrerade invandrare i samhället. Lösningen på problemen i Rosengård, Rinkeby och Angered, i Göteborg, är faktiskt att hjälpa alla sårbara människor som bor där.

Efter infiltreringsveckan var jag ju tvungen att släppa ut fjortonåringen från toaletten. Men när jag låste upp dörren fann jag till min stora förvåning en toalletstol som det var stopp i, och ett par skor utmed väggen. Nåväl, den kommer nog ut på ett eller annat sätt, tänkte jag, glad i hågen, och gick sedan hem till Stefan Ståhl.

tisdag 6 maj 2008

Dansk poesi: "Sköra drömmar"

"Sköra drömmar"

Partiledare bjuder in svartklädda vänner
De ger Skoog en sopkvast hans dag till ära
De trevliga gästerna till källaren ränner
Matti också, efter att ha bekänt sina drömmar kära.

Den tyske syntaren kommer upp efter ett tag
Hämtar en spann vatten, för att tvätta bort blod
Minister får onda aningar, vad har han gjort idag?
Och känner sig illa till mods.

I källaren ligger Matti död
Överdos han tagit, blivit farlig, hans vänner fick ihjäl honom slå
Golvet var av blodet rött, Ståhl var av ilska röd
Bloggen var konstigt nog blå.

Livets väg delar sig till mången stig
Dödens käftar slukar alla tält
Matti lyckades inte stoppa krig
Men i komposten bidrar han till att stoppa svält.

Denna dikt är skriven, söndagen till ära, av vår vän; den danske poeten. Eller Den danske poet, som han själv säger. För att läsa fler av hans verk, besök hans blogg: Newspring


Den borgerligaste borgen

Som ni säkert har märkt, våra kära och trogna läsare, så har vår blogg under de senaste dagarna gått igenom en mycket förvånansvärd och motbjudande förvandling. När Stefan Ståhl i Söndags bokfört dagens händelseförlopp och förklarat situationen med den döde syntharen, som nu ligger och förmultnar på vår fantastiska kompost, kom han in till mig och frågade mig varför i helvete vår blogg hade förvandlats till vad som ser ut att vara en tribut till det stora böljande havet en solig dag i början på juli, den är ju blåare än Jan Dunkes nya blåställ; och det är blått må ni tro!

I raskt tempo marscherade vi efter detta konstanterande upp till Werners rum, alltså mitt gamla kontor, varifrån allt bloggande sker eftersom vi inte har flyttat på datorn ännu. Ståhl röck hörlurarna från skallen på Wagner och jag tog ett stadigt grepp om hans svarta krage. Och så började korsförhöret.

Det visade sig att det var en av Werners syntharkompisar som hade kläckt den fantastiska idén att måla om bloggen och ändra slagorden "ett skitrött parti" till "Den borgerligaste borgen! Alliansen, släng er i väggen!". Jag beordrade Werner att genast återställa sidan till dess forna glans och glamour, men det gick inte alls eftersom Werner har ungefär lika bra hand med datorer som Stefan Ståhl. Här går man och tror att dagens ungdom är födda med de här egenskaperna, men Wagner verkar som vanligt krossa alla mina förväntningar.

För tillfället pågår nu en utredning som ska visa vem av de tre resterande svartisarna som är den skyldige, sedan så kommer personen i fråga att lynchas omgående. Jan Dunke, den händiga karlen, har blivit tillfrågad om att ställa om färgerna igen. Det är bara en fråga om dagar nu tills ni får tillbaka era sköna, gröna moskvademokrater!

söndag 4 maj 2008

DÖDSFALL!

Äntligen är Torkels bedrövliga födelsedag slut så att vi kan tänka på annat igen. Torkel var sur som vanligt igår eftersom hans gamla hembränningsapparat blev återställd till fax som vi så väl behöver, om inte för att hålla kontakten med Brunte Bukpress i den kambodjanska djungeln där han befolkar vår ambassad. Just nu är Torkel ganska mallig för Werner funderar på att ge honom en mer betydande post än partiutfyllnad. Torkel hoppas säkert på att bli partiledare, men så dum är nog inte ens Werner. Jaja, det är åtminstone roligt att Torkel är glad för en dag, så jag låter honom spatsera omkring i sin kostym och hatt, och prata med alla som han möter.

Igår kom dessutom Werners kompisar för att fira av Torkel. Werner har skaffat sig ett kompisgäng med fyra personer, alla har svart hår, svart skjorta med ett rött rep som slips och är lika dekadenta som Werner själv. Efter att ha dunkat Torkel i ryggen och gett honom en sopkvast gick syntarna ner i vår källare där Werner har inrett ett rum med soffor och en tv. De brukar träffas där regelbundet för att röka vattenpipa. En person stannade dock kvar för att prata med mig, det var svårt att höra vad han sa men jag tror att han kallade sig för Matti. Han pratade hur som helst om sina innersta drömmar, vilka uppenbarligen saknade totalt intellektuell substans då hans största dröm var att stoppa krig och sväva på ett moln som en gud.

Senare på kvällen kom Werner upp från källaren, han gick rakt in i köket och hämtade en hink vatten. Jag gick ut från mitt kontor med pennan bakom örat, Werner ryckte till när han fick syn på mig. Det visade sig att hinken med vatten skulle användas till att tvätta blod. Jag fick givetvis en obehaglig känsla i magen när Werner sa att han skulle torka blod i källaren, så jag följde med honom ner till gillestugan för att se var blodet kom ifrån. När jag kom in i rummet höjde jag på ögonbrynen och ryggade tillbaka. Sofforna var sönderrivna, det låg skumgummi över allt från sittsarna och på golvet låg Matti, död i sitt eget blod. Gruppen med syntare skrek och var alldeles förtvivlade. Jag höjde rösten och skrek NU JÄÄÄVLAR FÅR DET VAARA NOG!!! Det blev knäpptyst i rummet och jag kunde äntligen tänka klart, men för att undvika några nya utbrott körde jag ut alla fula syntare förutom Werner. Han skulle förklara situationen och varför vår blogg var blå idag. Det visade sig att Matti hade tagit för mycket av någon drog och hans uppförande var farligt för de andra i rummet. För att oskadliggöra Matti slog de helt sonika ihjäl honom.

Werner tog ett kraftigt tag om Mattis fötter och jag tog ett rejält grepp om hans huvud. Sedan bar vi ut Matti och slängde honom på partiets kompost. Jag beordrade Werner att täcka liket med de döda rådjuren som redan låg där. Visserligen är det Jan Dunkes uppgift att sköta vår kompost, men om han visste att det låg ett lik i komposten så skulle han aldrig gå i närheten av den, därför ska inte Jan Dunke ha kännedom om liket. Werner tvekade en stund innan han tog tag i greppen bredvid komposten och rörde om. När man rör om med en grep i en kompost så tillför man syre till avfallet vilket behövs för att få en fin matjord. Alla kadavrer kommer nog att bli fin matjord tillsammans med Matti.

Jag gick tillbaka in i partibyggnaden och ner i källaren för att skölja bort blodet på det gula betnggolvet. När Werner var klar med komposten kom han tillbaka till rummet. Sedan pratade vi en stund om röran som hade uppstått. Werner stank tyvärr alldeles förskräckligt av rådjurskadavrerna som har legat i komposten sedan förra året. De hamnade där efter att Jan Dunke besprutade våra äppelträd. Visserligen var det jag som övertalade Jan Dunke att använda ett starkt medel så att insekterna verkligen försvann från äpplena, men jag visste ju inte att rådjur åt äpplen. Werner svor över tranorna som hade attackerat honom vid komposten, och jag får faktiskt erkänna att det i vår fantastiska kompost finns mer tranor än maskar, hur det nu kommer sig. Förra veckan rapporterade tant Märta att hon till och med hade sett några gamar kretsa omkring ovanför den.

lördag 3 maj 2008

Torkel i Paris

Idag är det den tredje maj, alltså min födelsedag. Jag kan stolt säga att jag fortfarande är tre år yngre än den gamle gubben Stefan Ståhl, om jag minns rätt. Jag väcktes idag av mina partikamrater som stod och skrålade för full hals i dörröppningen: JA MÅÅ HAN LEEVA! Werner gav mig en påse karameller som jag har hällt upp i en skål för allmänheten att äta ur; jag vill se vilken effekt de har på dem som äter dem innan jag smakar själv. Ståhl och de andra hade inte några presenter med sig eftersom de anser att det är ett negativt kapitalistiskt tänkande.

Jag har känt mig lite värdelös nu sen jag kom hem ifrån mitt gamla Sovjet, eftersom jag numera inte fyller någon som helst funktion inom partiet, utan bara ses som utfyllnad av partilokalerna. Jag har språkat med Werner Wagner om en möjlig tilldelning av en mer betydande position inom partiet, och han svarade att han skulle tänka på saken. Den där maktgalna tysken borde ge mig min post som partiledare tillbaka, men det verkar inte som att han är särskilt pigg på det. Men faktum är att inte mycket blir gjort i ett parti där partiledaren bara sitter uppe på sitt kontor och stoppar i sig roliga piller och lyssnar på synth på så hög volym att det dammar om taket på nedervåningen.

För att inte gå ner mig för mycket genom att bara sitta och läsa kommunistiska manifestet och dricka kaffe hela dagarna så beslutade jag för några dagar sedan att åka till Paris. Jag bestämde träff med president Nicolas Sarkozy och tog första bästa flyg till Beauvais flygplats, 8 km utanför Paris. Efter två timmars flygresa och en timme med buss befann jag mig i Frankrikes bedrövliga håla till huvudstad. Gatorna var trånga och det fanns inte en bil utan två eller tre rejäla bucklor i plåten. Kl tre på eftermiddagen mötte jag Sarkan på ett litet fikRue Legendre där jag beställde en svindyr "café regulaire" för € 4, som visade sig vara en halv cl med beskt espresso. Det är ju helt otroligt att man inte kan få en vanlig jävla kopp kaffe i en av Europas största städer! Som att det inte skulle räcka med att vi fick så snålt med kaffe så fick vi en varsin pepparkaka fast det snart är sommar! Sarkan pratade om sin nya fru som är italiensk fotomodell och en känd sångerska. Jag berättade att min fru brann upp för ett år sen. Han tyckte att det lät tråkigt, men jag sa att jag var glad ändå. Och pengarna från hennes livsförsäkring räddade partiet ur en ekonomisk kris.

Efter att jag hade svalt den lilla klunken kaffe och den onödigt långa fikastunden var slut (den kunde ha gjorts flera minuter kortare om bara de där förbannade fransmännen kunde lära sig att prata engelska eller ryska!) så begav jag mig till Louvren för att besöka platsen där Jan Dunkes målning av den moskvademokratiska partiloggan borde hänga, bredvid Mona Lisa alltså. Men det visade sig att säkerhetspersonalen på muséet hade hängt den bakom Mona Lisa. Tydligen så hänger man för tavlor som man inte gillar och och skyller på säkerhetskäl! De påstod att en grupp terrorister som kallade sig för "bualaget" hade varit där och försökt riva ner den.

Efter denna enorma besvikelse och förödmjukelse påbörjade jag en vandring längs Champs Elysé mot triumfbågen, innan jag insåg att min dåliga hjärta aldrig skulle klara av den långa promenaden. Så jag åkte hem istället!

Vårt Partiprogram

1. Det finns bara ett enda tillåtet parti, Moskvademokraterna. Oppositionspartierna förföljs och de medlemmar som är kända av myndigheterna kastas i koncentrationsläger.

2. Valsystemet är helt ointressant eftersom det bara finns ett tillåtet parti och bara en kandidat till varje post som ledamot i Folkkongressen. Folkkongressen brukar sammanträda några få dagar om året för att med blixtens hastighet godkänna de åtgärder som regeringen redan vidtagit eller i bästa fall godkänna de åtgärder som regeringen föreslagit. Det har inte vid något tillfälle hänt att invändningar framförts mot regeringens politik i Folkkongressen.

Dock är även regeringens åtgärder egentligen ointressanta, eftersom också regeringen saknar makt. Den verkliga makten finns hos Moskvademokraterna och regeringen verkställer bara order från partiet.

3. Som framgått ovan är all makt koncentrerad till Moskvademokraterna och de formella institutionerna är helt maktlösa.

Några av våra ståndpunkter:

- Införsel av stenhård diktatur

- Skåne skall avlägsnas från nationen Sverige

- Ersätta kungen med sultan

- Nya motiv på de svenska mynten

- Alla problem löses med våld

- Fungerar inte våld så ökar tilldelningen

- Självmordsbombare i värnplikten

- Danska som officiellt språk

- Avskaffning av religion

- Dödsstraff för utövare av någon form av religion.

- Koncentrationsläger för oppositionella

- Val varannan vecka (tills vi har blivit valda, då avskaffas valen)

- Ledaren är en auktoritet

Projekt "Skånemuren"

Vad är egentligen Skånemuren? Skånemuren är ett projekt vars syfte är en total avskärmning av Skåne ifrån nationen Sverige. Detta kommer att ske med byggandet av en mur vid Skånka fronten. Tidigare försök att avlägsna Skåne har sorgligt nog misslyckats och detta är den femte prövade metoden som MD satt i verket.

Anmäl dig till självmordsbombarutbildningen i Ståhlingrad!

Är du trött på livet och önskar skada andra? Gå med i Ståhlingrad regementes självmordsbombarpluton!

Skicka ett mail till oss och berätta om ditt intresse, så skickar vi en blankett du kan fylla i och skicka till oss.

Vi behöver dig till självmordsbombarplutonen!

_____________________________________________