Den tredje dagen

Den tredje dagen är kommen och tiden för Byalagets reträtt har nått sin ände. Idag hölls långa diskussioner vidare om vår gisslan Allan Stendum skall avrättas eller värvas till partiet. Efter en lång svettig debatt bestämdes det att Allan Stendum kommer att värvas till partikamrat i MD för att sedan skickas till Kambodja för att bli vår nye ambassadör, så var även detta problem löst. Skulle det senare visa sig att Stendum missköter sitt arbete eller på något annat sätt gör oss besvikna kommer han onekligen att avrättas på plats.

Under morgondagen kommer våra experter att ta i tu med Stendum och vi planerar att ha honom helt omvänd inom en månads tid. Äntligen får vi användning för vår kära gamla tortyrkammare igen! Vilka minnen jag har ifrån den tortyrkammaren! Det har känts ganska meningslöst att jag och Stefan Ståhl själva städade den efter att vår senaste patient, Eskil Abrahamsson, gjorde ett hastigt besök där. Det tog timmar av skurande att få bort blodet som etsat sig fast i golvet under alla de lyckliga år den varit i användning. Sedan partiet började föra en mjukare politik i våras för att locka väljare har den, till min stora förtvivlan, använts mindre och mindre.

Förväl, nyhetsbyrån

När vi tidigt i morse anlände till Ståhlingrad möttes vi av en förödande syn. Ståhlingrads nyhetsbyrå, vår största internationella länk stod i fulla lågor. Runt detta brinnande inferno stod vår nemesis inom organisationer i Ståhlingrad; nämligen Byalaget. Den gamla stofilen till maffialedare, Sven-Gunde Abrahamsson, haltade fram till oss och sade att "där får ni betalt för gammal ost" varpå Stefan Ståhl slog till honom i ansiktet. Sedan var slagsmålet i full gång och eftersom byalaget mestadels består av griniga äldre män så hade vi övertaget. Visserligen är varken jag eller Stefan Ståhl unga längre, men vi ringde Werner Wagner och bad honom att samla ihop Ung Diktatur, vårat dödligaste vapen.

Det hela slutade vid fem-tiden med ett gisslandrama som pågår även i denna stund. Vi har kidnappat byalag-medlem Allan Stendum som för tillfället sitter inburad med vatten och bröd i vår bastu men som under dagen kommer att transporteras till vår militärbas. I utbyte mot vår gisslan begär vi att Byalaget inom tre dagars tid lämnar Ståhlingrad och därmed ger oss ensam makt över staden. Vi kräver även att få våra gamla partikvarter tillbaka.

Om inte Byalaget följer instruktionerna så kommer Stendum omedelbart och hänsynslöst att avrättas, alternativt tvångskonverteras till Moskvademokraterna. Vi får se vilket humör jag är på när timglasets sand runnit ut. Vi har metoder för båda alternativen.

Ståhlingrads nyhetsbyrå är från och med idag stängd. Inga fler internationella rapporteringar kommer att ske över internet på ett tag, men vem vet, kanske kommer den tillbaka en vacker dag? Jan Dunkes arkiv lyckades vi inte rädda utan har för andra gången sedan denna blogg startades förintats och Dunke måste ännu en gång flytta ner i partikontorets källare. Han hade ändå mestadels motorsport-tidningar i sitt "arkiv", så förlusten är inte i det största laget. Vart partiets arbeten tog vägen har jag fortfarande ingen klarhet om.

Nyhetsbyråns sida kommer att vara öppen under ännu en tid framöver, så passa på att besöka den medan den fortfarande finns här i världen. Sidan stängs under nästa vecka.

Gränsen är dragen

Det är afton och jag och partikamrat Stefan Ståhl befinner oss i en skruttig gammal hyrbil på vår väg hem ifrån Skåne. Ståhl kör bilen och jag sitter under min varma iranska kamelfäll och smuttar på en kopp kaffe medan jag rapporterar partiets läge till det svensktalande folket världen över. Werner Wagner har vi tillsammans med de överlevande UD-medlemmarna ifrån kravallerna i Rostock skickat hem i förväg på en buss ifrån Danmark. Werner kom att bli en alldeles för tung börda för oss att bära efter vad som hände emellan honom och hans moder och jag hade inte orkat med honom när jag måste koncentrera mig.

När jag och Stefan Ståhl idag vid elva-tiden påbörjade vår utmätning av vad som snart kommer att vara gränsen emellan Sverige och Skåneland så tog vi oss friheten att beslagta några kvadratkilometer skånsk mark genom att dra ut lite på linjen. Allt för att gynna det egna riket! Stefan Ståhl har hittat sig en fin sjötomt som han tänker bebygga så fort muren är byggd och platsen är säker ifrån skåningar. Hela dagen har man fått höra om hans fantastiska planer på arkitektur och om hur han så fort han kommer hem ska be Jan Dunke att skissa ritningar på hans nya residens.

Strofen "ta ifrån Skåne och ge till de egna" läggs till på listan med förslag på slagord som kommer att tryckas på mynten efter att vi tar makten i Sverige år 2010.

Vi passerar nu milstenen "Ståhlingrad 37" vilket betyder att det är 3,7 mil kvar till partikontoret, den varma bastun och mitt oöppnade paket med lyxkaffe ifrån Java.

Imorgon kommer en efterlängtad bastukongress att hållas då vi kommer att diskutera våra framgångar och bakslag i Rostock-kravallerna under högljudda smiskljud ifrån kambodjas finaste björkris.

Tältning på dansk mark

Då var månadsbudgeten redan slut och vi har slagit upp tält ute i den danska vildmarken på vår väg ifrån Tyskland mot Skåneland.

Vi har inte fått några rapporter hemmifrån så jag antar att allt är i sin ordning där. Hos oss är däremot stämmningen körd i botten eftersom UD-ledare Werner Wagner sitter och storgråter. Detta dels efter att ha blivit utkörd ifrån sitt barnahem av sin nazistiska moder och dels efter en snedtändning på heroin. Inte ens de två älgarna som sprang förbi vårt läger för en halvtimme sedan ryckte upp honom, och tyskar älskar ju älgar!

Jag är själv inte heller särskilt glad eftersom Wagners otroligt högt spelade synth håller på att spränga mina trummhinnor.

Stefan Ståhl pallade inte trycket utan tältar ensam några kilometer härifrån. Han kommer att möta oss under morgondagen när vi fortsätter vår resa mot nya äventyr och inspektioner i Skåne!