En jobbig arbetsdag

Idag efter jobbet kände jag mig väldigt deppad. Jag fick som ni vet en väldigt tung uppgift på mig, Inkomstkällan till vårat kära parti. Mitt huvud hade stått stilla under hela dagen trots en överkonsumtion av kaffe. Jag måste ha ideer och det snabbt, annars kommer min kära staty att säljas som fyllnadsmaterial till vägar. Hoppas verkligen att jag kommer på bättre tankar imorgon.
Svenska Bingolotter känns lite fel när vi inte sänder sådana B-moderat program på våran klassiska anrika propagandakanal.

Efter arbetet försökte jag tillfredsställa mig med lite kultur och vin. Bödelns underfundiga avrättnings ritual fick duga som kultur för dagen och jag kände mig genast bättre. Han får mig alltid på bättre humör.

Något anmärkningsvärt för dagen var att jag hörde en bekant hostning som jag inte hört på mycket länge. Jag vet inte vem som gjorde den. Så jag gissar att det bara var inbillning, för den hostningen har jag inte hört på ett bra tag...

Första dagen med staty av mig

Jadå min kära vänner, idag gjorde jag min förta dag på jobbet efter att jag blev väck av Ståhls ilskna stämma i telefonluren. Han ringde och väckte mig klockan sju imorse och skällde ut mig efter noter för att jag inte har varit där på ett tag. Jag förklarade i mitt sömndruckna tillstånd att jag har rest en hel del för att få en sann kommunistisk övertygelse efter den där förrädiska kvällen i baren med Brunte Bukpress. Aldrig mer sprit i baren! Ända sedan den dagen har jag hållt mitt löfte att hålla mig till konjak och vin.

Dagens slitiga arbetsdag bestod av att städa upp i Skoogvallen efter mötet igår som hölls av partiet. Efter partimötet kom de primitiva gubbarna från byalaget till parken och började genast göra spillror av parkens frigolitstaty och enda utsmyckning. När jag kom till parken i morgonsolens första strålar, så fann jag till min förfäran spillrorna av statyn.
Jag tog mig stolt an uppgiften att städa upp spillrorna av statyn och de tusentals bitarna av Roger Waldermans koneffti.
När detta var klart såg parken ut som ny och det går ju inte för sig. Vissa journalister skulle kunna tolka min perfekta städning som en upprustning av parken. Våra pengar ska minsann inte gå till en park som symboliserar vila. Därför fattade jag det excellenta beslutet att upprätta en staty av partiets mest framåtstående person-MIG.
Jan Dunke har gjutit en statyn som är skrämmande lik mig när jag tar hand om vår kära vän bastusultanen av Kambodja.


Statyn är 10 meter hög och väger 500 kg, de största beståndsdelarna är Bengans utgångna mjöl och rester från kolgruvans slagghög. Här ovan ser du den avteckna sig mot Bengans bageri.

Rejis försa arbetsdag

Reji Roy är en lustig kille. Idag var jag vitte till Rejis första avrättning. En slumpmässigt vald partimedlem fick äran att bli försökskanin. Juha Palmrots slöa gamla yxa slant några gånger, men Reji fick av hans huvud på femte försöket, dock hade offret då redan brutit nacken och avlidit. Tant Märta poppade popcorn och vi satt alla och mumsade i oss medan Reji slet som ett djur på sin första arbetsdag i militärbasen. Reji skrämer mig lite med sin galna blick, men den kommer vi nog alla att vänja oss med i sinom tid. I största drag är Reji Roy en hygglig kille. Jag är säker på att han kommer att passa in i vår stora familj till parti.

Eftersom Roy hanterade yxan så elegant så jag har avbeställt den nya giljoltinen och på så sett sparat en slant!

Hemma med en ny finne i bagaget!

Som ni alla säkert vet (även om vi inte har lämnat ut några som helst uppgifter om det) så har partiet under de senaste två veckorna befunnit sig i Belgien i hopp om att hitta en vallonsk ersättare till vår bortgångne finska bödel. Valonerna sägs vara en hårt jobbande arbetskraft och deras smide är legendariskt.

Efter tre timmar på Antwerpens gator gav Werner upp hoppet och slog sig ner på närmaste hak, där han spenderade resten av kvällen. Vi har inte kunnat blogga med mobilen eftersom, som ni kanske minns, så kastade Stefan Ståhl in den igenom Sven-Gunde Abrahamssons fönster för en tid sen.

Efter att Ståhl hadu burit hem den påtagligt alkoholpåverkade Werner genom natten i Antwerpen gick han och la sig. Själv gick jag runt på gatorna och kollade på allt gatuliv tills jag fick syn på en gammal pub med 1700-tals inredning. Perfekt! Tänkte jag och började gå över till andra sidan vägen där puben låg. När jag stod utanför dörren till puben och skulle gå in snubblade jag på något. Jag fick en liten bula i pannan efter att huvudet slog i asfalten, men när min sans började komma tillbaka upptäckte jag till min stora förvåning att den stora stenen faktiskt var en finne. Jag reste upp honom och tog med honom in till puben där han en gång hade varit. Sedan satt vi hela kvällen och pratade medan jag drack några glas med en underbar whiskey.

När solen hade gått upp och jag hade vaknat till liv igen kände jag något tungt som låg över mig, samt något hårt i ryggen. Jag låg alltså på en parkbänk med finnen över mig, fråga mig inte varför. Efter allt detta blev det inte bättre än att finnen fick följa med hem till Ståhlingrad och bli vår nya bödel.

Nu återstår bara att presentera Reji Roy för alla partimedlemmar imorgon på fikastunden. Sedan ska kölistan till tortyrkammaren betas av. Vår nya giljoltin är på beställning!