Rejis försa arbetsdag

Reji Roy är en lustig kille. Idag var jag vitte till Rejis första avrättning. En slumpmässigt vald partimedlem fick äran att bli försökskanin. Juha Palmrots slöa gamla yxa slant några gånger, men Reji fick av hans huvud på femte försöket, dock hade offret då redan brutit nacken och avlidit. Tant Märta poppade popcorn och vi satt alla och mumsade i oss medan Reji slet som ett djur på sin första arbetsdag i militärbasen. Reji skrämer mig lite med sin galna blick, men den kommer vi nog alla att vänja oss med i sinom tid. I största drag är Reji Roy en hygglig kille. Jag är säker på att han kommer att passa in i vår stora familj till parti.

Eftersom Roy hanterade yxan så elegant så jag har avbeställt den nya giljoltinen och på så sett sparat en slant!

Hemma med en ny finne i bagaget!

Som ni alla säkert vet (även om vi inte har lämnat ut några som helst uppgifter om det) så har partiet under de senaste två veckorna befunnit sig i Belgien i hopp om att hitta en vallonsk ersättare till vår bortgångne finska bödel. Valonerna sägs vara en hårt jobbande arbetskraft och deras smide är legendariskt.

Efter tre timmar på Antwerpens gator gav Werner upp hoppet och slog sig ner på närmaste hak, där han spenderade resten av kvällen. Vi har inte kunnat blogga med mobilen eftersom, som ni kanske minns, så kastade Stefan Ståhl in den igenom Sven-Gunde Abrahamssons fönster för en tid sen.

Efter att Ståhl hadu burit hem den påtagligt alkoholpåverkade Werner genom natten i Antwerpen gick han och la sig. Själv gick jag runt på gatorna och kollade på allt gatuliv tills jag fick syn på en gammal pub med 1700-tals inredning. Perfekt! Tänkte jag och började gå över till andra sidan vägen där puben låg. När jag stod utanför dörren till puben och skulle gå in snubblade jag på något. Jag fick en liten bula i pannan efter att huvudet slog i asfalten, men när min sans började komma tillbaka upptäckte jag till min stora förvåning att den stora stenen faktiskt var en finne. Jag reste upp honom och tog med honom in till puben där han en gång hade varit. Sedan satt vi hela kvällen och pratade medan jag drack några glas med en underbar whiskey.

När solen hade gått upp och jag hade vaknat till liv igen kände jag något tungt som låg över mig, samt något hårt i ryggen. Jag låg alltså på en parkbänk med finnen över mig, fråga mig inte varför. Efter allt detta blev det inte bättre än att finnen fick följa med hem till Ståhlingrad och bli vår nya bödel.

Nu återstår bara att presentera Reji Roy för alla partimedlemmar imorgon på fikastunden. Sedan ska kölistan till tortyrkammaren betas av. Vår nya giljoltin är på beställning!

Ännu ett jobb för Juha Palmrot

Med en hög hög med papper ifrån oräkneliga statliga organ på våra samveten har dagen framskridit utan vidare resultat i att finna en lösning på hur vi ska kunna slingra oss ur den knipa som kolgruvan lagt över oss. Ja, det är sant. Jag skäms. Jag skäms över att vi inte lyckats hålla kolgruvans arbetares arbetsförhållanden i hemlighet. Vår spion på arbetsmiljöverket har gjort oss alla mycket besvikna och avrättades därför brutalt i morse av partiets käre bödel Juha Palmrot, som redan 1967 påbörjade sitt arbete med att sätta misslyckade partimedlemar på plats.

Igår kom Stefan Ståhl och Bernt von Hasselhauf sent på kvällen till kontoret och väckte mig ur min oroliga sömn genom att högljutt lasta in ett dussin stora timmerstockar i hallen, fråga mig inte varför.

Werner Wagner har på senaste tiden börjat umgås misstänksamt mycket med "Tant" Märta Karlsson. Jag är medveten om att han gillar hennes mat, men jag kan inte hjälpa att misstänka att han är ute efter något annat, ung och dum som han är.

Kolgruvans möjliga fall?

Nu ligger vi minsann pyrt till!

Arbetsmiljöverket var idag morse på besök i vår kolgruva där de utförde en inspektion av våra arbetares hälsa. Som ni kanske förstår så ledde detta till att de bestämde sig för att arbeta för nedläggningen av vår gruva.

Två utav tre arbetare led av allvarliga sjukdomar som stendammslunga eller skörbjugg och våra barnarbetare led av arbetsskador så till den högsta grad att de behöver förtidspensioneras redan innan tio års ålder. Det blir en stor förlust för oss som måste dela ut skadestånd till höger och vänster bara för snorungarnas skull.

Tydligen så har vi, som aldrig gjort en fluga förnäm, lyckats bryta mot varenda liten paragraf i mänskliga rättighetsdeklarationen.

Vi står inför en tid av prövningar och otaliga mutor, det känner jag i knäskålarna. Det är i stunder som denna man önskade att man hade en gud att tillbe. Självklart är inte detta fallet.
Kapitalisten Brunte Bukpress feta konto, som Jan Dunke lyckats knäcka koden till, kommer sannerligen att komma till hands nu, ty mutor är dyra!

Dunke lättad

Jan Dunke har, precis som en eller två andra partimedlemmar, visat sig vara mycket nöjd med vårat beslut om att anställa en andra träl här på partikvarteret. Han och Tant Märta kommer väldigt bra överens och det tycks som att några av alla de rynkor på Dunkes panna försvinner när han ser henne.

Någon som jag däremot har börjat irritera mig på är Bernt von Hasselhauf, som vikariat för Dunke under dennes semester i Kambodja. Han är nu helt sysslolös och fyller ingen funktion alls förutom den att han går mig på nerverna, något som Stefan Ståhl verkar ha aningen roligt åt.

Ståhl anser att Hasselhauf ska ta över ledningen i Ståhlingrads kolgruva, men jag har satt mitt veto emot detta förslag eftersom jag vet att det bara är av vänskapliga skäl som Ståhl föreslår honom. Han har ingen utbildning av någon sort, utan har klarat sig igenom livet bara med hjälp av sitt snobbiga namn. Detta vet i synnerhet Stefan Ståhl, som känt Hasselhauf sedan sin barndom. Hellre ser jag honom driva runt i korridorerna utanför kontoren, visslande och sparkande på medicinbollen som han alltid tycks bära med sig, än att se honom i ledningen av kolgruvan vars inkomst finansierar hela Ståhlingrad.

Historisk bilddokumentär över Ståhlingrad del 1

För att ge hängivna läsare en lite djupare insikt i vår vardag så har vi bestämt oss för att posta bilder på vår omgivning och Ståhlingrad.

Werners kontor:
Det är här som han har sina vilda fester med sina andra jag.











Partikvarteret:
Se hur det har vuxit igen nu när Jan Dunke har varit bortrest.












Här är mina whiskeyflaskor.













Ståhlingrads levande centrum:
Det är här all aktivitet i Ståhlingrad utspelar sig. I mitten ser ni Skoogvallen, den grönskande parken med torghandel på lördagar. Det är även här som bagare Bengt kastar ut brödsmulor till fåglarna kl 5 varje morgon.


Fortsättning följer...

Tant Märta

Idag hände det oerhörda: MD har fått sin första kvinnliga medlem sedan 1953.

Den nya kvinnan presenterades av mig inför partiet. Reaktionerna var inte särskilt oväntade. Stefan Ståhl slog näven i i bordet och skrek, röd som en tomat i ansiktet, att jag har blivit helt ifrån vettet! "En kvinna i partiet?? Och jag som äntligen lyckats tysta ner historien från 1953!"

Werner Wagner satte kaffet i halsen och började hosta och fräsa ut det över bordet samtidigt som han svor högljutt på tyska. "SCHEEEEISE!!!" ljöd över fikarummet och Werners ena känga flög genom luften för att missa mitt huvud med några få centimeter.

Bernt von Hasselhauf reste sig upp ifrån stolen och gick ut ifrån rummet.

Vår nya medlem heter Märta Karlsson och har jobbat, ända tills idag, på Bengans bageri här i Ståhlingrad. Hon kommer att bli assistent till Jan Dunke, som har klagat på jobböverbelastning med all städning. Visserligen tycker han om sitt arbete, men han finner det aningen betungande att jobba över fyra timmar om dagen för att hinna med alla uppgifter vi ger honom. Hon kommer även att sköta kaffebryggandet, bakandet och alla andra kvinnogöror på kontoret som Dunke tidigare utfört. Jag är säker på att hon kommer att trivas här!

Getens välförtjänta straff

Som jag tidigare sagt så borde jag nog börja berätta för Stefan Ståhl när jag åker iväg på något ståhej utanför Ståhlingrad. Som vanligt så har den där Geten i UD berättat historier om mig grundade på sanningar som han tolkat till något helt motsatt än det jag menat. Att be en spinkig idiot i tjugoårs-åldern med getskägg och gamnacke att föra vidare mina meddelanden till Ståhl är något man borde passa sig för! Han gör verkligen allt för att smutsa ner mitt glamourösa rykte och oära min stolthet! Jag straffade honom med att klippa av honom skägget med Jan Dunkes häcksax medan Stefan Ståhl höll i honom i ett stadigt polisgrepp. Sedan vi gjort detta lovade han att aldrig mer hitta på några lögner om mig och sprang gråtande ur rummet och Stefan rev min avskedningsansökan på mitten.

Idag spydde den gamla faxen ifrån 1962 ut en ny rapport ifrån Kambodja: Brunte Bukpress har slagit sig på tummen med hammaren och har sjukskrivit sig i en vecka. Där ser ni vad lata moderater är! Jag skickade ett svar där jag klargjorde för Jan Dunke att han måste jobba för två om den där borgaren sjukskriver sig. Mitt tips till honom är att gå ut i djungeln, skära av kraftig lian och ge Bukpress så många piskrapp som behövs för att få honom på benen igen!

Omröstningen stängd

Det märks tydligt vilka idioter det är som har rösträtt i det här landet! Idag var slutdatumet för skatteomröstningen och denna omröstnings slutsats kan ses som konkreta bevis för folkets okunnighet och idioti. Här följer omröstningens alternativ samt deras procent av rösterna som tydligt bevisar att folket inte vet sitt eget bästa:

Vilka ska betala skatt?

1. Endast de som jobbar: 4%

2. Endast arbetslösa: 4%

3. Det ska inte finnas någon skatt - bara moms på böcker av borgerliga författare: 16%

4. Endast Werner Wagner: 20%

5. Alla ska betala skatt - i proportion till inkomsten: 25%

6. Alla ska betala lika i skatt - oberoende av inkomsten: 29%

Nej, det blir nog upp till oss att bestämma över den här frågan! Aldrig mer ska någon tro att de kan komma och basa över våra beslut! Men mer om detta en annan gång. Partiet präglas för tillfället av många pressande ting och denna lilla fråga kan klubban falla över en annan gång.

Den enda i partiet som över huvud taget är nöjd med utkomsten av den här historien är Werner Wagner, som slapp bli utvald till den ende personen i hela nationen med plikt att betala skatt: han fick endast en femtedel av alla Sveriges befolknings röster. Som en liten kompromiss så kommer dock Wagners lön att dras in en aning för att göra upp för skatten han inte behöver betala, han är ju trots allt inte svensk medborgare och jobbar sådeles svart för att inte bli upptäckt.

Hemma ifrån SMÅLAND

Idag när jag kom hem ifrån min lilla tripp så möttes jag av ett högt vrål av hat ifrån partiets medlemmar som alla sovit alldeles innanför partikontorets portar i väntan på att lyncha mig vid min återkomst. I nästa ögonblick kastade någon av psykfallen ifrån Ung Diktatur en stor gatusten i huvudet på mig och jag vaknade inte fören då Stefan Ståhl hällde en hink skurvatten i ansiktet på mig och skrek för fulla lungor att jag minsann borde veta bättre än att åka till Skåne och roa mig! Och för omröstningen som nu är i full gång fick jag ytterligare en sten i huvudet, denna gång ifrån Ståhl själv! Jag har i alla mina dagar aldrig sett en man så till den högsta grad förbannad som Ståhl var då.

Varifrån dessa absurda idéer om att jag varit i Skåne kommer ifrån har jag ännu inte fått klart för mig, men sanningen är att jag inte alls har varit i Skåne, utan i Småland. Där har jag varit för att gå på folkmusikfestivalen i Korrö och dansa till lite svängig musik. Det är ju inta alla som kan njuta av den skramliga rock-musiken som Stefan Ståhl lyssnar på eller Werners skräniga synth!
Vem som gett Ståhl falska uppgifter om min resa ska jag gå till botten med så fort mitt omplåstrade huvud slutar bulta och värka.

Något som jag har lärt mig av den här historien är att vi nog måste börja berätta för varandra inom partiet vad vi har för oss när vi spårlöst försvinner till någon annan del av världen. Det är ju inte precis första gången som det här händer! Om jag minns rätt så har Stefan Ståhl vid flera tidigare tillfällen gjort samma sak.

Ett epokgörande beslut

Idag fälldes ett beslut som kom att bringa många av partiets medlemmar till chocktillstånd. Vi har bestämt oss för att låta folket delta i en votering. Frågan är en som vi inte kommer överens om inom partiet och vi har därför beslutat att låta allmänheten säga vad de tycker. Det är väldigt olikt oss att göra något sånt här, för det är ju som vi alltid har sagt, folket vet inte sitt eget bästa. Men just nu har vi inte tid att käbbla medlemmar emellan och således, som en sista väg ut, så ska vi låta folket avgöra. Jag försäkrar er om att det här är en engångsföreteelse, så få inte upp hoppet i onödan.

Frågan vi inom partiet är så splittrade inom är den angående skatten.

Ska man betala skatt i proportion till inkomsten, så att den med hög inkomst får betala mer än den med låg? Eller ska vi ha det som borgarna vill? Att alla betalar lika skatt, oberoende av inkomst, så att stackars Wallenberg inte behöver betala mer än vad en socialbidragstagare gör?

Eller ska vi kanske slopa skatten helt, och i stället betala skola och vård ur egen ficka?

Det är nu upp till er att besluta. Kommer ni dock fram till ett beslut som vi i MD inte samtycker med så kommer själva vi att ta fram en resolution som gynnar oss.

Åt helvete med klimatengagemanget!!

I Blekinge och nästan hela Skåne har det hittills regnat mer än tre gånger så mycket som en normal julimånad. Kring Hanöbukten har vissa områden fått fem gånger mer regn än normalt.

DN, 24 juli - 07

Så stod det när jag i morse satt med fötterna på frukostbordet och läste tidningen. Så min fråga är: varför ska vi, som i alla tider lett en kamp mot Skåne, försöka förhindra att detta händer? Nej, rödbetorna som vi planterat i Stefan Ståhls trädgård måste omedelbart grävas upp, kokas och läggas in. Det här är den första uppgiften som jag ger Bernt von Hasselhauf, som kommer att vikariera för Jan Dunke när denna är i Kambodja och reser ambassad tillsammans med Brunte Bukpress, moderaten som i fyllan blev medlurad i partiet och gjord till ambassadör. Vi väntar en ny rapport ifrån Dunke i eftermiddag.

Werner Wagner har även ett utsökt recept på tysk rödbetssoppa, så vi kommer att leva gott en tid här framöver, särskilt eftersom matvraket Jan Dunke inte är här och äter oss ur huset.

Vårat nyöppnade forum visar inga tecken på liv. Antagligen så är våra medlemmar så nöjda med partiet att de inte har något att säga till om. Att det är dödsstraff på kritik mot partiet kanske också har ett finger med i spelet. Om det är fallet så har vi väl inget annat val än att stänga ner forumet.

MDforum - ett litet reklamavbrott i bloggen!

Nu har det äntligen kommit! Moskvademokraternas eget diskussionsforum.

Eftersom vi är mån om att veta vad våra läsare tycker så råder vi alla att skriva i det!

Inget medlemskap krävs!

Adressen till forumets sida är: http://mdforum.forumotion.com

Har du några frågor eller funderingar om partiet så kan du ställa dem där.

Just nu pågår en vild omröstning på forumet om vem som är den mest populära partimedlemmen! Gå in på forumet och rösta på din favorit.
Förutsatt att ni röstar på mig alltså, annars så kan ni dra åt skogen!

Länk till omröstningen.

Tack på förhand!
________________
Torkel Skoog

Nya medlemmar funna!

Idag kom jag och Stefan Ståhl hem tidigare än väntat ifrån den krog-kongress som i morse blev inklämd i våra fullspäckade scheman. Istället för att supa skallen av oss som vi vanligtvis brukar göra vid dessa tillfällen så hittade vi två personer som ägnade sig åt det nöjet. Den ena personen var ingen annan än den sanna moderaten Brunte Bukpress, mannen som tidigare i veckan åsamkade Stefan Ståhl en bruten tå genom att i full fart plöja över honom med sin automobil. Den andre var Bernt von Hasselhauf, Ståhls ende barndomskamrat och Napoleons ättling i rakt nedåtgående led.

De var båda så redlösa så att vi inte bara lyckades få dem båda att gå med i partiet, utan också att få Bukpress att skriva på papper om att bli ambassadör i Kambodja på livstid. Så var det problemet ur världen! Vidare vi kan lita på Bukpress eller inte får framtiden utvisa.

Bukpress åker tillsammans med Jan Dunke till Kambodja kl 05.00 för att resa ambassaden.

Vad vi ska ge slöa Bernt för uppgifter får vi se när han har nyktrat till.

En liten rapport ifrån gårdagens blodiga och svettiga kongress

Igår hölls ännu en bastukongress där desperata försök att utse vår nye ambassadör misslyckades. Om vi inte kommer fram till något resultat snart så måste vi nog försöka att ta in någon utifrån till posten.

För övrigt flöt kongressen på bra förutom att jag efter en stunds bastande upptäckte att jag tappat stora mängder hud ifrån mina brännsår och i fukten börjat blöda i stora vattenfall. Werner Wagner fick panik och skrek att han inte tålde se andras blod och sprang vettskrämd ut genom dörren. Senare hittade jag honom i ett hörn i duschrummet där han satt och karvade sig i handleden med en morakniv som han uppenbarligen hade stulit ur Jan Dunkes verktygslåda. Jag tog den ifrån honom och tog med den upp till Dunkes kontor då jag ändå skulle dit och hämta några hinkar klorin till allt blod i bastun som måste torkas bort. Wagner fick hjälpa mig att städa. Han hade ju faktiskt blodat ner en hel del själv.

Jobbiga brännsår

Med vad som känns som tredje gradens brännskador över hela häcken står jag nu framför datamaskinen och skriver. Jag har inte kunnat sitta på flera dagar och sova måste jag göra på mage. Politiken och min position som partiledare har jag helt överlämnat till Werner Wagner, men han stod trots detta hela gårdagen ute på gården med Jan Dunke och en motorsåg och sågade i det nyinkommna timmret. Självfallet missade han inte chansen att såga sig själv i benet, självdestruktiv som han är. Jag misstänker att han bara är ute efter uppmärksamhet. Han grät som ett barn när jag skulle destillera såret, inte av smärta utan av sorgen av att jag hällde ut den fina ryska vodkan som jag har inlåst i ett kassaskåp som alla utom Wagner kan koden till. Senare tog han några sprutor med var jag antar var bedövningsmedel och var helt frånvarande i ett flertal timmar. Hans pupiller var stora som golfbollar.

MD engagerar sig i klimatfrågan

Som ni säkerligen har lagt märke till så har inga rapporter lagts upp här sedan i fredags. Detta beror på att jag, tillsammans med Stefan Ståhl och nyutnämde miljöminister, Werner Wagner, har jobbat på ett nytt omfattande miljöprojekt. Enligt de uppgifter som Valfuskutskottets topphemliga minister gått ut med till pressen så är det "självklart att även MD värnar om planetens och människans framtid." Sanningen är att vi i första hand lanserade det här projektet för att vinna väljare, men när jag tänker efter så saknar faktiskt vårat parti ett miljöprogram och detta kräver förstås förändringar. Vi kommer säkerligen att ersätta inte bara Vänsterpartiet, men även Miljöpartiet i riksdagen efter nästa val.

Vad går då detta projekt ut på? Vad är det vi har gjort?
Det ska jag berätta för er.

Vi har spenderat hela helgen med att plantera i vårat nyuppgrävda trädgårdsland.

Hur i helvete ska då detta bidra till att sakta växthuseffekten? Det kanske ni undrar.

Så här är det: växter tar upp koldioxid och gör om det till bland annat syre. Eftersom det är den ökade mängden koldioxid i atmosfären som skapar klimathotet så kommer helgens planterande av rödbetor och palsternackor att bromsa ökningen något. Vi högt uppsatta män måste föregå med gott exempel. Vi kommer att gå till historien som de som åstadkom det som miljökämpar som Al Gore aldrig gjorde, att istället för att åka välden runt i avgas-vomerande flygplan och berätta för folk hur de ska leva sina liv först ändra på sig sin egen livsstil.

Jag uppmanar alla att snarast införskaffa sig ett trädgårdsland. Inte bara suger växterna åt sig koldioxid, du slipper dessutom köpa grönsaker som har färdats lång väg i förorenande lastbilar och därmed hjälper du till ytterligare.

Er miljövänlige,

Torkel Skoog

Kontorsfest

Ja, då var jag hemma igen! Måttligt berusad av alla mina starka mediciner satte jag igår alla slöfockar här på kontoret tillbaka i arbete! Tänk att så fort man är borta så tar de ledigt! Men jag förväntade mig inte mer utav dem måste jag erkänna. Allt bråkande med partikamraterna resulterade i ytterligare bröstsmärtor och jag fick sätta mig några timmar i bastun för att varva ner.

Idag var det fest på kontoret. Det är kul att se att man är uppskattad trots att mina kollegor alltid klagar på hur jag behandlar dem. De är väl ute efter mina pengar förstår jag. Men efter sjukhusbesöket är jag fattig som en kyrkråtta och kommer att få leva snålt en tid framöver, så att försöka få ut pengar ur mig är en dålig idé! Det är inte alla som har det som Jan Dunke, madrassen fylld med pengar!

Werner Wagner kom efteråt fram till mig och berättade att det var jag som skulle betala för festligheterna.

Bröstsmärtor.

Bastu.

Det har lugnat ner sig nu och det har blivit dags att sova.
Jag önskar er alla en god natt!

Er sömnige,
Torkel Skoog

En lektion i elektronik

Efter en välförtjänt vilodag återvände jag för några få minuter sedan till partikontoret efter en varm, solig dag på stranden för att bli mött av en rasande Stefan Ståhl som i sitt vrede dunkar min toppmoderna 3G-telefon i skrivbordet efter att desperat försökt få igång kameran. Jag ropade genast på Jan Dunke som fick springa efter Ståhls lugnande piller som han har inlåsta i en byrålåda för att undvika överdoserande eller eventuella försök till stöld av Werner Wagner.

Efter att Stefan Ståhl lugnat ner sig informerar han mig om den kupp mot Byalaget som skall utföras ikväll. Jag tänker själv inte ta del av operationen eftersom jag har ett mycket svagt hjärta som inte klarar av höga grader av spänning. I stället har jag bett en UD-medlem vars namn jag inte hann uppfatta, men som bland hans vänner kallas för Geten (huruvida detta är ett smek- eller öknamn kan diskuteras, men det kommer jag inte att göra), att lära Ståhl hur min mobila telefon används. Ungdomar är ju födda med de där kunskaperna nu för tiden.

Fortsatta detaljer om kuppen kommer att ges av Stefan Ståhl när den är genomförd. Jag önskar dem verkligen lycka till, men nu måste jag sova för klockan är redan 19:15 och jag lägger mig alltid vid den här tiden på måndagar. Mina traditioner får inte rubbas!

Byabloggen lanserad

Byalagets blogg är nu satt i verket. En i högsta grad oseriös blogg om jag får säga det själv. Redan deras första inlägg inehåller personangrepp och förolämpningar mot partiet.

Vill du se detta djävulens verk med egna ögon så följ denna länk:

Byalagets Intresseförening

Spänt läge i Ståhlingrad

När jag i morse när jag vaknade i min gröna kontorsstol som för tillfället fyller den essensiella funktionen som sovplats, sträckte på benen som jag haft liggande på skrivbordet bland mina dyra Whiskeyflskor och gav ifrån mig en stor gäspning, funderade jag till en början vad det var för skrålande rytmiska pipljud som väckte mig tills jag kom underfund med att det var telegrafen. Meddelandet var undertecknat av Sven-Gunde Abrahamsson och innehöll en hjärtgripande nyhet.

I samband med nedläggningen av Ståhlingrads Nyhetsbyrå så kommer Byalaget att starta ett eget propagandamedium: de tänker starta en egen blogg!

Vi ser väldigt allvarligt på detta och har därför beslutat att trots allt genomföra en likvidering av Allan Stendum. Detta kommer att lämna platsen som ambassadör i Kambodja tom, men finner det av högsta vikt att säga till på skarpen. Det är vi som sköter hjärntvättningen här i Ståhlingrad, så har det alltid varit och så skall det förbli. Jag fruktar att detta drag utfört av Byalaget kommer att resultera i ett inbördeskrig ståhlingradbor emellan och jag uppmanar alla att snarast välja sida. Lita inte på någon! Din granne kan vara din fiende och förrädare! Ståhlingrads gator är inte längdre säkra.

Propagandaminister Stefan Ståhl kommer att få ett helvete framöver med att hålla våra oppinionssiffror uppe, det är inte längre väljare, utan soldater vi pratar om!

Werner Wagner ombeds att snarast möjligt rusta upp Ung Diktatur för strid.

Nu drar vi ut i fält, kamrater. Nåde den som står i vår väg!

Orättvis särbehandling av partimedlem

Werner Wagner har på senaste tiden påbörjat ett oerhört fjäskande för Stefan Ståhl. Jag misstänker en sammansvärjning och är på extra vakt emot dem båda. Werner Wagner gav exempelvis idag en Chuck Berry-tröja till Ståhl medan jag fick nöja mig med att ingenting få. På den under dagen fastställda kölistan till tortyrkammaren har jag därför lagt till Wagner på en snabb fjäsk-avvänjning nu i kväll. Vi är ju för tusan kommunister, då duger det inte sån här orättvis behandling som vi idag har åskådat!

Å andra sidan behövde Ståhl lite nya kläder istället för sina vanliga gamla golfskjortor och manchesterbyxor. Jag kan även spekulera runt att Werners gåva till Stefan Ståhl var en pik mot hans dåliga klädsmak. Uppenbarligen så har inte Ståhl förstått piken.

Hur som helst så är Wagners handlingar mycket o-etiska. Hans dagliga svenska-glosor kommer därför imorgon att röra områdena rättvisa och kamratskap. Något som är väldigt viktigt inom vårt parti.

Den tredje dagen

Den tredje dagen är kommen och tiden för Byalagets reträtt har nått sin ände. Idag hölls långa diskussioner vidare om vår gisslan Allan Stendum skall avrättas eller värvas till partiet. Efter en lång svettig debatt bestämdes det att Allan Stendum kommer att värvas till partikamrat i MD för att sedan skickas till Kambodja för att bli vår nye ambassadör, så var även detta problem löst. Skulle det senare visa sig att Stendum missköter sitt arbete eller på något annat sätt gör oss besvikna kommer han onekligen att avrättas på plats.

Under morgondagen kommer våra experter att ta i tu med Stendum och vi planerar att ha honom helt omvänd inom en månads tid. Äntligen får vi användning för vår kära gamla tortyrkammare igen! Vilka minnen jag har ifrån den tortyrkammaren! Det har känts ganska meningslöst att jag och Stefan Ståhl själva städade den efter att vår senaste patient, Eskil Abrahamsson, gjorde ett hastigt besök där. Det tog timmar av skurande att få bort blodet som etsat sig fast i golvet under alla de lyckliga år den varit i användning. Sedan partiet började föra en mjukare politik i våras för att locka väljare har den, till min stora förtvivlan, använts mindre och mindre.

Förväl, nyhetsbyrån

När vi tidigt i morse anlände till Ståhlingrad möttes vi av en förödande syn. Ståhlingrads nyhetsbyrå, vår största internationella länk stod i fulla lågor. Runt detta brinnande inferno stod vår nemesis inom organisationer i Ståhlingrad; nämligen Byalaget. Den gamla stofilen till maffialedare, Sven-Gunde Abrahamsson, haltade fram till oss och sade att "där får ni betalt för gammal ost" varpå Stefan Ståhl slog till honom i ansiktet. Sedan var slagsmålet i full gång och eftersom byalaget mestadels består av griniga äldre män så hade vi övertaget. Visserligen är varken jag eller Stefan Ståhl unga längre, men vi ringde Werner Wagner och bad honom att samla ihop Ung Diktatur, vårat dödligaste vapen.

Det hela slutade vid fem-tiden med ett gisslandrama som pågår även i denna stund. Vi har kidnappat byalag-medlem Allan Stendum som för tillfället sitter inburad med vatten och bröd i vår bastu men som under dagen kommer att transporteras till vår militärbas. I utbyte mot vår gisslan begär vi att Byalaget inom tre dagars tid lämnar Ståhlingrad och därmed ger oss ensam makt över staden. Vi kräver även att få våra gamla partikvarter tillbaka.

Om inte Byalaget följer instruktionerna så kommer Stendum omedelbart och hänsynslöst att avrättas, alternativt tvångskonverteras till Moskvademokraterna. Vi får se vilket humör jag är på när timglasets sand runnit ut. Vi har metoder för båda alternativen.

Ståhlingrads nyhetsbyrå är från och med idag stängd. Inga fler internationella rapporteringar kommer att ske över internet på ett tag, men vem vet, kanske kommer den tillbaka en vacker dag? Jan Dunkes arkiv lyckades vi inte rädda utan har för andra gången sedan denna blogg startades förintats och Dunke måste ännu en gång flytta ner i partikontorets källare. Han hade ändå mestadels motorsport-tidningar i sitt "arkiv", så förlusten är inte i det största laget. Vart partiets arbeten tog vägen har jag fortfarande ingen klarhet om.

Nyhetsbyråns sida kommer att vara öppen under ännu en tid framöver, så passa på att besöka den medan den fortfarande finns här i världen. Sidan stängs under nästa vecka.

Gränsen är dragen

Det är afton och jag och partikamrat Stefan Ståhl befinner oss i en skruttig gammal hyrbil på vår väg hem ifrån Skåne. Ståhl kör bilen och jag sitter under min varma iranska kamelfäll och smuttar på en kopp kaffe medan jag rapporterar partiets läge till det svensktalande folket världen över. Werner Wagner har vi tillsammans med de överlevande UD-medlemmarna ifrån kravallerna i Rostock skickat hem i förväg på en buss ifrån Danmark. Werner kom att bli en alldeles för tung börda för oss att bära efter vad som hände emellan honom och hans moder och jag hade inte orkat med honom när jag måste koncentrera mig.

När jag och Stefan Ståhl idag vid elva-tiden påbörjade vår utmätning av vad som snart kommer att vara gränsen emellan Sverige och Skåneland så tog vi oss friheten att beslagta några kvadratkilometer skånsk mark genom att dra ut lite på linjen. Allt för att gynna det egna riket! Stefan Ståhl har hittat sig en fin sjötomt som han tänker bebygga så fort muren är byggd och platsen är säker ifrån skåningar. Hela dagen har man fått höra om hans fantastiska planer på arkitektur och om hur han så fort han kommer hem ska be Jan Dunke att skissa ritningar på hans nya residens.

Strofen "ta ifrån Skåne och ge till de egna" läggs till på listan med förslag på slagord som kommer att tryckas på mynten efter att vi tar makten i Sverige år 2010.

Vi passerar nu milstenen "Ståhlingrad 37" vilket betyder att det är 3,7 mil kvar till partikontoret, den varma bastun och mitt oöppnade paket med lyxkaffe ifrån Java.

Imorgon kommer en efterlängtad bastukongress att hållas då vi kommer att diskutera våra framgångar och bakslag i Rostock-kravallerna under högljudda smiskljud ifrån kambodjas finaste björkris.

Tältning på dansk mark

Då var månadsbudgeten redan slut och vi har slagit upp tält ute i den danska vildmarken på vår väg ifrån Tyskland mot Skåneland.

Vi har inte fått några rapporter hemmifrån så jag antar att allt är i sin ordning där. Hos oss är däremot stämmningen körd i botten eftersom UD-ledare Werner Wagner sitter och storgråter. Detta dels efter att ha blivit utkörd ifrån sitt barnahem av sin nazistiska moder och dels efter en snedtändning på heroin. Inte ens de två älgarna som sprang förbi vårt läger för en halvtimme sedan ryckte upp honom, och tyskar älskar ju älgar!

Jag är själv inte heller särskilt glad eftersom Wagners otroligt högt spelade synth håller på att spränga mina trummhinnor.

Stefan Ståhl pallade inte trycket utan tältar ensam några kilometer härifrån. Han kommer att möta oss under morgondagen när vi fortsätter vår resa mot nya äventyr och inspektioner i Skåne!

Moder Wagner

Nu är det kväll i Stuttgart och vi sitter alla samlade i familjen Wagners kök. En pressad tystnad råder. Werner Wagners ömma moder just fått reda på vad vi moskvademokrater är för typer och att Werner är medlem i ett kommunistiskt parti. Hon har precis slutat skrika efter att under en halvtimmes tid gormat och skrikit om att Werner är en landsförrädare. 
Detta förklarar de stora, röda, hakkorsprydda flaggorna hon har 
hängandes i finrummet. 

Vi tänker inte stanna en dag till hos denna förskräckliga människa,
utan åker i morgon tillbaka mot Sverige och inspektionen av den skånska skräckväldet. 

God kväll tills vi hörs igen (om nu inte denna naizist till 
Wagner mördar oss i sömnen det vill säga)!

Er tillgivne Torkel Skoog.

G8

Då är det dags för oss moskvademokrater att bege oss mot Rostock och G8-mötet. Det är av högsta vikt att vi närvarar vid mötet. Vi skulle ha åkt tidigare om det inte var för alla omröstningar.

Werner Wagner har samlat ihop alla rebulutionära ungdomar i UD och vi sätter oss alla i en buss mot Arlanda och flyger sedan till Tyskland för att komma fram innan kravallerna tar slut. Med ryggsäckarna fulla av släggor och kofötter ska vi nog kunna få upp några gatustenar och krossa några fönster.

Wagner är väldigt uppspelt eftersom det här är hans första resa till "das vaterland" som han säger, på mycket länge. Efter kravallerna åker vi ner till Stuttgart och hälsar på hans gamla mamma.

Nationaldagnen

Idag är det som alla svenska medborgare säkerligen vet Sveriges nationaldag. Vad vi svenskar däremot inte vet är vad det egenteligen är som vi firar. Jag kan fråga vem som helst om de vet vad det är som de firar och i nästan samtliga fall får jag svaret "nej".

Nej, helt ovetande ska alla ungdomar ut och fira och dricka sig lustiga. Stolta patrioter går ut på gatorna och slår ner invandrare som också de deltar i firandet av... ja, vad? För alla okunniga förmedlar jag härmed att nationaldagen är ett firande av att Gustav Vasa den 6 juni år 1523 tog makten i Sverige.

Så varför firar vi detta? Ännu en gubbe som ska styra och ställa över allas vardag kunde väl knappast ha varit så förtjusande? Om man ändå hade något som man kunde vara stolt över att fira som exempelvis våra grannar i Norge, som firar att de blev av med nazisterna, men icke.

Jag anser att vi borde avskaffa nationaldagen tills dess vi svenskar har någonting vi kan vara stolta över. Min födelsedag kanske?

Vem blir den nye kambodjanske ambassadören?

Söndag igen. Som på många förflutna söndagar måste jag påminna partikamrat Stefan Ståhl om att han faktiskt inte är ledig på det komersiella kristna humbug som kallas för vilodagen. Inom partiet slutar arbetsveckan på lördag och börjar igen på söndagen. Jag skulle vara glad om han inte gick ut i medierna om att han slarvar med sitt arbete för det han gör ger oss ett oseriöst rykte.

På tisdag kommer vår kambodjanske ambassadör att utses under bastukongressen. Vi har två kandidater inom partiet till valet. 

De lyckliga kandidaterna är:

1. Jan Dunke.
Tveksamt eftersom ingen kan ersätta det jobb han gör för oss här i Ståhlingrad; nämligen att vara både vaktmästare, tolk och svenskalärare.

2. Werner Wagner.
Också detta är ett dåligt alternativ. Wagner leder vårt ungdomsarbete, Ung Diktatur, och är även partisekriterare. Dessutom klarar han inte av att kommunicera förståligt utan Jan Dunke som tolkar åt honom och Dunke måste stanna i Ståhlingrad.

Allt tyder på att vi måste värva en ny politiker till denna post, vilket i o för sig är bra med tanke på våra låga medlemssifror. De flesta av våra medlemmar är revulotionära ungdomar i Ung Diktatur som knappast kan föra en debatt utan att kasta gatusten på sin motståndare, men jag ska be Wagner att se efter om det finns något ljus emellan medlemmarna i vårt ungdomsförbund. Åldrarna i Ung Diktatur varierar mellan tonåringar och pensionärer, så man kan tycka att någon av de små politiska själarna borde ha mognat.

Om du som läsare av bloggen är intresserad av medlemskap i MD så kan du skriva till oss och berätta ditt intresse. Vi är öppna för alla.

Och som Göran Persson skulle ha sagt: alla ska med, så enkelt är det!

Ambassad i Kambodja + Som kaffe för Själen preview

Våra vänskapsband med bastusultan Kong Foi IV är starkare än någonsin förut och det är nu fastställt att Ståhlingrad kommer att upprätta en ambassad i Kambodja. Ståhlingrad är visserligen ingen egen stat, men eftersom lagarna och reglerna här skiljer sig så pass mycket ifrån övriga Sverige så anser vi att en separat ambassad behövs. Vem som skall utses till ambassadör är ännu inte fastställt.

Men inte allt är glatt och roligt här i Ståhlingrad. Gårdagen präglades av en fasansfull upplevelse. Vårt favoritfik slog nämligen igen för gott. Jag och Stefan Ståhl skrev en kolumn i vårt ständigt uppdaterade manifest: Som Kaffe för Själen.

Igår när vårt favoritfik slog igen för gott så fick vi traska övar till det så mycket dyrare fiket på andra sidan gatan. De har godare kaffe än vårt gamla, men ack så mycket dyrare. Därmed myntades det nya ordspråket: "Det är priset som ger smaken"

Hellre billigt än gott säger jag!

Ny vänskapsband slutna med Kambodja

Igår anlände som sagt bastusultanen till Ståhlingrads järnvägsstation. Han var mycket upprörd över att jag inte kom och mötte honom som vi hade bestämt. Att jag skulle bemött honom var förstås någonting som han och Stefan Ståhl bestämt och sedan glömt att informera mig om. Jag är idag 20000 rubel fattigare efter att ha betalat igen mina spelskulder till Kong Foi IV och vi har efter många år av konflikter slutit vänskap.

Förhandlingarna om den utökade björkrisimporten är nu fastställda. I framtiden kommer 50 kg ris att levereras till bastun direkt ifrån Kambodjas finaste fält, i stället för som tidigare 49 kg. KongFoi hade med sig ett smakprov på hans omtalade ris och jag måste säga att det blev blev en ypperligt förhöjd grad av njutning när jag piskade den över min svettiga kropp under våra förhandlingar i partiets kongressal (bastu). Även Werner Wagner såg ut att gilla det nya riset, och han brukar minsann vara kräsen!

Kong Foi har bestämt sig för att stanna här i Ståhlingrad tills dess Stefan Ståhl kommer hem. Jag har erbjudit honom att bo i Stefan Ståhls residens under tiden han stannar, vilket han glatt tackat ja till. Kong Foi får även fri tillgång till all mat och vatten i huset samt Ståhls säng.

Rapport ifrån propagandaminister Stefan Ståhl

Stefan Ståhl har idag meddeelat att han inte kommer at komma hem ifrån Berlin fören tidigast någon gång nästa vecka. Han ringde i morse och berättade för mig att vi har ett viktigt möte med Kong Foi, 
bastusultanen av Kambodja, angående en utökad import av björkris. Bastusultanen anländer till Ståhlingrad under morgondagen och vi kommer att träffas för första gången på länge, något som oroar mig då jag fortfarande är skyldig honom pengar. Jag är rädd att alla pengar som jag fick ut på hemförsäkringen när mitt hus brann ner, samt det jag fick på min frus livsförsäkring kommer att gå åt till att betala skulder! 

Förbättring av propaganda

Torsdag och ensam på kontoret. Werner Wagner har inte anlänt till arbetet ännu och propagandaminister Stefan Ståhl har lämnat mig en lapp där det står att han åkt till Berlin av politiska skäl. Han ska enligt sin lapp besöka den tyska förbundspresidenten, Horst Köhler, och prata om ett internationellt samarbete angående ett projekt som ska förbättra vår propaganda och göra den mer inflytelserik. Det kan nog behövas då partiets tillflöde av medlemmar ökar och vi allt mer börjar likna en sekt. Moskvademokraterna skall vara ett parti som är öppet för alla, förutom de som vi inte tycker om förstås. En ny propagandaplan kan sannerligen komma väl till hands!

Werner Wagners utveckling inom det svenska språket går framåt med rasande fart. Man kan till och med föra halvlånga diskussioner med honom på ett barns nivå. Anledningen till Werner Wagners snabba framsteg är antagligen hans barnsliga sinne! Barn har ju lättare att lära sig främmande språk sägs det! Snart tror jag han är redo för att ta sitt ansvar och börja köpa in, precis som jag och Stefan Ståhl måste göra, kaffe till partiets fikastunder. Han har ännu inte förstått att han inte får ta av vårt kaffe så därför är det dags för honom att börja betala för sig! Det enda problemet som kommer att uppstå är att han bor och äter här på kontoret på partiets bekostnad och därför får han ingen lön. Att han inte får någon lön medför att han inte har några pengar vilket i sin tur betyder att han inte borde ha råd med kaffe och borde därför skaffa sig ett andra jobb.

Den enda sanna kommunismen

"Den enda sanna fungerande kommunismen råder i herrarnas duschrum" Är du en man som någonsin har duschat på allmän plats så vet du nog vad jag pratar om. När man efter ett träningspass med några bekanta masar sig in i duschrumet råder en total kommunism. Den som har med sig shampo, duschgel eller dylikt delar glatt med sig av vad han har till alla stackars behövande proletärer. Detta gäller även med personer som man inte känner särskilt väl. Att inte dela med sig är oacceptabelt, detta vet alla, men det avskräcker samtidigt ingen från att medta sina hygienprodukter. Har jag rätt? Kommer det alltid vara så här? Råder den sanna kommunismen endast i herrarnas duschrum eller kan vi lära oss av detta och ta det med oss ut ur duschen och in i samhället?

Kampen mot övervakningen fortsätter!

Under förmiddagen har jag besökt creepers hemsida och det verkar som att vår aktion att sätta en övervakare på bloggen har fungerat fullt ut. Inte en enda myndighet har besökt bloggen! Detta var sannerligen en skakande samt oroande överasskning. Den låga traffiken av besökare på vår blogg bekymmrar mig och jag har därför registrerat oss på ett antal sidor som kommer att länka till oss och vi kommer därför automatiskt att få ett större tillflöde av besökare. Men oroa er inte! Bara för att vi inte är övervakade betyder inte det att vi kommer avsluta kampanjen mot övervakningen!

Stefan ståhl kom hemvinglandes igår hög som ett hus och påstod sig ha varit i Norge på uppdrag han själv tilldelat sig att stärka relationerna mellan oss och vårt grannland. Jag hyser inga tvivel om att han i själva verket varit och firat nationaldagen och att detta bara är en ursäkt för honom att slippa betala kostnaderna själv. Jag skäms för att tillkännage det, men han tar efter mig.

Igår skrev Stefan Ståhl: "Ett ståtligt firande med folkdräkter är något som vi borde införa i Sverige." Om detta är jag överens med honom. Vår egen nationaldag firas numera bara av patrioter och nationalister! Svenska flaggan har blivit till en rasiternas och nazisternas märke och nationaldagen till deras högtid! Den borde däför förbjudas och vi skulle exempelvis istället kunna fira nationaldag samtidigt som Norge! Det är mer än värt att fira tyskarnas utdragande ur vårt kära grannland!

Planer inför framtiden

Inget nytt har hänt på kontoret idag och det börjar bli lite tråkigt. Kanske ska jag fråga Stefan Ståhl om han kan tala med Jan Dunke så att Jan Dunke i sin tur kan säga till Werner Wagner att vi borde ordna lite kravaller eller dylikt. Jag kan inte prata med Jan Dunke själv efter vad som hände under bastukongressen i tisdags och Werner Wagner kan fortfarande inte tillräkligt med svenska för att kunna göra sig förstådd inför mig.

Stefan Ståhl kom på mig med fingrarna i kakburken när jag under gårdagen satt och chattade med en dam ifrån Skåne som svarat på min kontaktannons. 
Nu påstår han att mina ändrade planer om Skånemuren kom upp på tapeten för att jag
intresserat mig för en skånska. Jag försäkrar er att detta inte är sant, jag vill bara verka ödmjuk inför svenska folket, det är allt! Ingen vill väl bli styrda av mig och Stefan Ståhl om vi inte verkar trovärdiga. 

I morgon är det min tur att köpa fikabröd och denna vecka kommer vi förhoppningsvis inte att få några böter för fortkörning eftersom min bil blev konfiskerad och jag måste antingen gå till fots till bageriet eller baka kakorna själv med lite hjälp av Werner Wagner. Dock är det sistnämnda riskabelt eftersom man aldrig vet vad den där syntaren häller i smeten!

Creeper - den lilla övervakaren

Jag har på senare tid börjat ana en övervakning av vår blogg ifrån de svenska myndigheterna. Därför har jag idag installerat en så kallad Creeper som låter oss bekräfta mina misstankar.

Lite om creeper:
Creeper är ett enkelt övervakningssystem för den allmänhet som vill kunna se vad våra svenska myndigheter, militär och politiska partier är ute och letar efter för information på det svenska Internet. Men det bygger på att just du är med och sköter din del av övervakningen. Syftet är att försöka tillföra något till diskussionen om övervakning i den pågående debatten om integritet och FRA:s övervakning av den svenska allmänheten.

Om det skulle visa sig att någon av de ovan nämnda snokar runt på vår blogg så kommer deras IP adress att registreras på den här sidan. Följ länken eller tryck på creeper-knappen lite längdre ner på sidan.

Självklart vill vi på Moskvademokraterna hjälpa till att sätta dit de svenska myndigheterna! Vi ser det som en plikt för vårt parti att delta i det här projektet. Ingen ska få komma i vägen för vår kamp! Tack för mig.

Plagierar gör jag då inte!

Idag kom förvånadsvärt många människor fram till mig på gatan och alla frågade mig en och samma sak: "Har du fått dina senaste idér till projekt Skånemuren ifrån Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta?

Jag svarar nu på denna fråga en gång för alla: Nej, det har jag inte. Jag har till och med bestämt mig för att ta bort delen i nazitestet då de passerande skåningarna måste säga "All makt åt Torkel, vår befriare!" för att försäkra er alla om att min politik inte är någonting jag plankat ifrån en barnbok.

Arga skåningar benådas

Vi har fått många arga brev hit till moskvademokraterna. Breven kommer ifrån skåningar som påstår sig vara icke-nazister. De är irriterade över förslaget om deras avskärmning och jag är faktiskt redo att göra en kompromiss. Jag har aldrig tänkt tanken förut, men kanske alla skåningar inte är nazister?

Under fikastunden igår uteblev kaffebrödet och då jag inte stoppade i mig vetelängder så fick jag tid att tänka. Jag och Stefan Ståhl har diskuterat fram ett gemensamt beslut om skånemuren där passager mellan Skåne och Sverige faktiskt kommer att förekomma. I dessa kommer nazidetetorer vara utplacerade och den passerande måste svara på frågor om sina personliga åsikter vad gäller etisk rensning, rakade skallar o.s.v. Den som klarar sig igenom nazitestet kommer att få ett brännmärke på bröstet och är efter detta en godkänd turist i Sverige.

Nya förslag på bidragspolitik

Idag lades under kongressen ett nytt förslag på ombildning i vår bidragspolitik fram som genast tillämpades.

Som Kaffe för Själen: Kapitalbalken kapitel 5, §71.
Alla ansökningar om bidrag skall omedelbart avvisas.

Inom den kommunistiska stat MD preparerar kommer man inte längdre minnas ordet bidrag. Om alla ska vara jämlika och ha samma rättigheter så fungerar inte en politik där de fattiga får stöd uppifrån och därför kommer detta stöd att slopas tolalt. Istället så kommer alla kapitalistsvin här runt i landet få dela med sig av sedlarna de sparar i madrassen och på så sätt kommer klasskillnaden att slätas ut. Denna princip kommer att tillämpas så fort märkbara skillnader i ekonomin syns på folket.

Paragraf 71 till ära har jag skrivit om texten på den välkända melodin "i natt jag drömde"

I natt jag drömde något som
jag ofta drömt förut,
jag drömde det var fred på jord
för alla bidrag var slut.
Jag drömde om en jätte sal,
där statsmän satt på rad,
så skrev dom på ett konvolut
och reste sig och sa:
2.
Det finns inga bidrag mer,
det finns ingen kontribution,
och ingen känner längre till
att någon någon gång varit rik.
På gatorna gick folk omkring
och drog från krog till krog,
och alla drack varandra till
och klagade och svor.
3.
I natt jag drömde något som
jag ofta drömt förut,
jag drömde det var fred på jord
för alla bidrag var slut.
I natt jag drömde något som
jag ofta drömt förut,
jag drömde det var fred på jord
för alla bidrag var slut.

Helt makalöst sångbar. Jag har gått omkring och skrålat på den här visan hela eftermiddagen. Jag ska kanske be Jan Dunke att sätta ackord på den, vi får se. Jag hoppas hur som helst att min lilla sång har fått någon att komma till insikt om hur förskräckligt det kapitaliskiska samhälle vi bor i egenteligen är.

Kontaktanons

Under kongressen idag fick vi höra om Werner Wagners och våra unga hopp i Ung Diktatursstrapatser i övre Skåne och om hur Werner visat UDmedlemmarna hur man bygger skogskojor på tyskt vis. Jag har idag även lagt upp en kontaktannons på USmilitarysingles.com då min fru dog för ett par veckor sedan och jag börjar bli desperat. Här är en länk till den. Jag får säkerligen mångfaldigt av individer av det motsatta könet på kroken. Vår vaktmästare Jan Dunke som kan det där med datorer har hjälp mig att trimma annonsen till dess bästa. Jag är lite missnöjd med att han tog med mina rök- och alkoholvanor, det ser ju inte bra ut. Jag skulle ha varit med när han skrev den.

Memoarer

Som ni alla vet så fyllde jag under gårdagen år. Den tredje maj firades det. Den tredje maj skrevs det, som det varje år görs denna dag, i mina memoarer. Jag blickar tillbaka på mitt långa liv, åren på stridfältet och alla de dagar jag suttit djupt försjunken i papper, slitandes för att få min vilja igenom hur stark än motströmmen verkade, alla kvällar jag suttit och svettats i bastun disskuterandes politik med min gamle vän Stefan Ståhl istället för att vara hemma hos min familj. Min familj som nu inte längre existerar. Jag är nu den äldsta levande medlemmen i släktet Skoog. Släkten är värst säger man ju, och jag drar en lättnads suck nu när jag är befriad ifrån dem.

Jag har börjat känna mig som hemma här på mitt kontor. Har finns allt vad jag behöver här i livet. Här finns de verk jag har vigt mitt liv till och här ska jag stanna. Kaffe finns det här också.

Telegram ifrån Werner

I morse vaknade jag upp i min nu heltida bostad samt kontor av att faxen började skräna vid femtiden. Det var Jan Dunke som faxade över sin översättning av Werner Wagners telegram ifrån gårdagen. Telegrammet lyder som följande:

STOPPADE AV AKTIVISTER IFRÅN SVERIGEDEMOKRATERNA. STOP. NAZISTERNA HAR OSS ÖVERBEMANNADE. STOP. SÖKER ASSISTANS SKICKA TRUPPER. STOP. SLUT PÅ MEDDELANDET.

Vi har inte skickat några trupper. Detta av anledningen att vi inte har hunnit eftersom vi inte förstått vad Werner skrivit. Vi skulle självklart ha hjälp Werner om vi visste vad som försegick där nere. Dessa sydliga bataljer gör mig bara ännu mer motiverad. Avskärmningen av Skåne, denna mörka naziinfluerade part av vårt land, måste omgående påskyndas. Sverigedemokraternas snabba ökning av väljare skrämmer mig. Om det fortsätter som det gör så kommer vi snart inte ha några andra val än att antingen avlägsna Skåne ifrån Sverige eller att låta oss ledas av dessa rashetsare. Jag ser inte vart vi gick fel. Jag förstår inte hur man kan gå på deras onda planer.

Till folket i Sverige, av alla färger, kön och åldrar säger jag: Låt er inte luras!

Till befolkningen i Skåne vill jag bara säga: gör inget motstånd och undanröjandet kommer att gå fredligt till, men gör motstånd och vi kommer att slåss tillbaka!

1 MAJ!

Det är första maj och vi kommunister är ute på gatorna landet runt och demonstrerar och visar vårt missnöje. Hammaren och skäran flaggar för fullt i vinden och vi sörjer alla min residens som vid gårdagens sopeldande brann till marken. Jag befinner mig nu i Stockholm tillsammans med Stefan Ståhl och några av våra stödmedlemmar här i huvudstaden. Vi sitter och surar över en kopp kaffe inne på café Marx efter att vi blivit stoppade mitt i vår mycket fredliga aktion av militanta aktivister ifrån MUF som helt utan förvarning försökt stena oss. Vår aktion bestod av en vägspärr utanför riksdagen. Det måste tilläggas att aktionen inte hade något egentligt syfte utan gjordes bara för att visa att vi finns.

Werner Wagner och UD befinner sig vi Skånska fronten. Vidare detaljer om händelserna där kommer när jag får reda på det.

Valborgsfirande i Ståhlingrad

Dagens demonstrationer har bara börjat men det är redan fullt
hålligång här jag står på Ståhlingrads gator och bloggar mobilt.
Glasrutor krossas och stenar kastas mot polisen. Kravallerna leds av
vår egen UD leare, Werner Wagner. Han har förvånande nog väldiga
kunskaper inom detta ämne och leder upploppen med järnhand. Hans
nyfunna svenska ordförråd kommer väl till hands och han skriker med
jämna mellanrum ut ord som ''revolution'' och ''kamp'.

Alliansen behandlar oss omänskligt!

Den regerande alliansen talar ofta om människor som befinner sig i utanförskap. Då menar de arbetslösa, sjuka och fattiga. Grupper som jag själv tillhör. Även invandrare ungdomar sägs tillhöra denna "utanförskap".

Alliansen anser att vi fattiga själva bär skulden för vår fattigdom. Man tror inte på vår förmåga att själva ta sig ur detta som de kallar ”utanförskap” och man tror heller inte att den viljan finns. Därför måste vi tvingas med Fredrik Reinfeldts stora läderpiska. Jag blev själv att sälja min bil idag under hot av regeringen då den var värd mer än 10 000 kr och jag måste därför gå till jobbet i fortsättningen. Det är då sanerligen tur att jag oftast bor på mitt kontor!

Hoten ifån alliansen:
Man skär ned på a-kasseersättningen till en nivå som inte går att leva på, man minskar sjukersättningen, man hotar dra in på socialbidragen. Desutom ger man skattesänkningar till alla andra men inte till denna grupp.

Detta visar mycket tydligt vilken människosyn vår regering har. De anser att vissa människor, nämnligen de man inte har någon användning för, är mindre värda än andra och dem kan de behandla hur illa de vill för det är de som har makten.

De tror de är något! Jag säger bara: Vänta bara tills det är vi som håller i piskan! Då blir det inte roligt för borgarna!

Gränslösa interna ombildningar

Nu när jag för några timmar sedan kommit till förståelse om Jan Dunkes ofantliga skarphet så har jag bett honom att måla om vår tråkiga gamla partilogga. Jag fick ju för inte alls länge sedan bevittna hans färdigheter i teckning då han ritade en fantombild av Stefan Ståhl efter att han attackerat Werner. Med den tidigare loggan, fotot på en rödklöver, som mall har Dunke skapat den vackra färgkompositionen som kan ses på Louvren samt här till höger. Inte dåligt för en vaktmästare!

Födelsedagsfirande på kontoret.

Idag fyller partimedlem Stefan Ståhl år. Han föredrar att vi håller hans ålder hemlig och vi får respektera det. Jag kan bara säga det att han idag inte längre är under 67 år. Vi på kontoret har förstås firat med att Stefan bjuder alla på kaffe. I present så fick Stefan tillbaka en bok jag lånat av honom tidigare i år och som jag inte orkat läsa klart.
Jan Dunke ifrån dörrutskottet har idag smort gångjärnen till mitt kontor. De har gnisslat så mycket på senaste tiden och det började verkligen gå mig på nerverna för Werner Wagner springer så mycket i dörrarna. För övrigt så har Werner gjort stora framsteg i att lära sig det svenska språket så Jan Dunke är kanske inte så värdelös som jag tidigare har trott.

Nyhetsbyrån har blivit populär i utlandet, särskilt i USA från vilka jag har fått många ilskna och upprörda samtal. Idag har bland annat en artikel om en man i Sudan som blivit tvingad att gifta sig med en get varit aktuell. Hela världen är ju vår angelägenhet och vi måste hålla våra läsare uppdaterade.

Utskotten står färdiga

Idag offentliggörs de nya utskotten inom partiet. Partiet har delats in enligt följande:

• Fikautskottet- Har hand om frågorna rörande partiets fikande och bastande. Det är nog det här utskottet som Werner kommer att hamna på kant med, med tanke på hans kaffevanor.
• Försvarsutskottet- Försvaret och offensiven.
• Valfuskutskottet- Vad det här utskottet gör kommer framtiden att utvisa...
• Wernerutskottet- Här kommer Jan Dunke att jobba dygnet runt med att lära Werner svenska. Vi kommer att ge Jan en lista med ord som vi vill att Werner ska lära sig under dagen.

Dagens lista med ord är:

1. Diktatur
2. Makt
3. Sverige
4. Kaffedebitering
5. Samt våra namn
   

• Överutskottet- Styr över alla de övriga utskotten. Det är förstås här jag sitter och bossar över mina partimedlemmar.
• Propagandautskottet- Jag blev övertalad av Stefan Ståhl att ha med det här utskottet.

Listan kan bli lång men de andra utskotten är inte värda att nämna.

Ändringar i språk

Nu har jag varit inne och fifflat lite i bloggens inställningar och sett till att datum samt de små länkarna under inläggen kommer att vara på danska i stället för engelska, som tidigare har gällt. Detta har jag gjort med majoritetstöd av partiets medlemmar. Vi hade nyss en liten omröstning för att undvika ytterligare uppror och för en gångs skull stod den största delen av partiet på min sida, ja till och med Werner Wagner som inte förstod ett ord av vad jag sa stod var med mig på förslaget. Det var faktiskt bara Stefan Ståhl som röstade mot förslaget.

Språkförändringarna kommer att gälla veckan ut om inte Stefan ändrar tillbaka det när jag inte ser på.

Vårbudgeten redovisas

Tisdag. Kongressen sammanträder i bastun senare idag. Frågan om hur Ståhlingrads nyhetsbyrå kommer att finansieras kommer att diskuteras. Jag är själv negativ till påhittet som skedde utan min medverkan. Vi får väl se om Stefan Ståhl och Jan Dunke orkar hålla igång verksamheten, för att inte tala om Werner Wagner, som har fått ytterligare en blog att ansvara för. Själv står jag helt utanför verksamheten, min medverkan har blivit efterfrågad, men avvisad. Jag har ju faktiskt ett politiskt parti att styra och det är mer än nog med arbete.

Denna blog har sedan den av mig och Stefan Ståhl skapades i mars månad inte, måste jag sorgset meddela, dragit in ett enda öre på reklamen som visas på sidan. Vi hade hoppats att tjäna lite på vårt bloggande, men besökarna räcker tydligen inte till! Tur är då att den inte heller kostar oss någonting. Partiets budget ser trots omständigheterna bättre ut än vanligt och vi ligger på första gången på många år hyfsat långt ifrån konkurs, till och med över plustecknet! Detta har vi mycket att tacka Ung Diktatur, samt att vi inte längdre betalar någon hyra för våra lokaler sedan vi ockuperade skolan. Jag hoppas verkligen att nyhetsbyrån kommer att vara kostfri, för annars kommer jag att avveckla den.

Förnämt besök

Jag sitter just nu på partiets gemensamma kaffestund - idag är den den enda dag vi bjuder våra medarbetare på kaffe! Vi har denna förtjusande dag besök av både min homosexuella advokat, Sylvester Wallenberg, och partiets jurist, Lars Leionbürg. Detta för att reda ut konflikterna som skakat partiet under veckan. Sylvester är mycket duktig, han har hjälpt mig ur många svåra och krångliga situationer i sina dagar. Jag tror att jag kan slingra mig ur även denna röra.

Stefan Ståhl hävdar sin avundsjuka inför vår jurist. Han säger att även han vill åka utomlands och kunna bete sig illa utan att bli bestraffad. Jag förstår inte vad han pratar om. Han är även väligt upprörd över hans indragna kafferanson, men jag förstår inte varför eftersom idag är sista arbetsdagen för honom den här veckan, eftersom han inte längdre jobbar som partisekriterare och kaffet är dessutom gratis idag.

Vi kommer nästa vecka att skapa ett flertal utskott inom partiet då det har börjat bli för rörigt att ha alla papper i samma pärmar. Från och med nästa vecka kommer varje utskott att ha en varsin pärm. Vår vaktmästare och arkiverare, Jan Dunke har blivit trött på att sortera partiets alla osammanhängande papper i sitt stora källararkiv.

Ståhlingrads nyhetsbyrå kommer snart att få en egen hemsida. Den internationella rapporteringen kommer numera, precis som allt annat nu för tiden, att ske virtuellt. En länk till denna sida kommer att finnas på bloggen.

Ytterligare straff

Kärlen har gått ur marken och idag har jag språkat med Stefan Ståhl
angående den tidigare incidenten. Han har bett om ursäkt ett flertal
gånger, men jag har ändå bestämt mig för att straffa honom. Hans
kafferansonering kommer dras in den här veckan och hans position sompartisekriterare har jag överlämnat till Werner Wagner.
Jag har också bestämt att Werner kommer att få betala för allt kaffet
han dricker upp för mig i fortsättningen. Jag kommer härmed att dra av
varje kopp ifrån hans lön.

Skånemuren har återligen blivit aktuell då vi har bestämt oss för att ta med Ung Diktatur ner till Skåne för att mura. Vi har fortfarande inte råd med byggmaterial, men jag hoppas att det kommer att ordna sig. UD får kanske lov att sälja flygbladen istället för att dela ut dem, det kostade en hel del att trycka upp dem.

Ytterligare två straff utdelade av er tillgivne

Torkel Skoog

Stefan Ståhl ställs inför Ultimatum

Misshandeln av UDs ledare, Werner Wagner, har utretts vidare. Det har kommit till kännedom att den som har gjort sig skyldig till brottet var, inte jag som tidigare anklagats, utan Stefan Ståhl själv. Detta efter att vår storvuxne, tunnhårige, samt tysktalande vaktmästare, Jan Dunke, ritat en fantombild efter Werners beskrivning.

Stefan Ståhl har varken bloggat eller vågat visa sig på jobbet sedan det fruktansvärda hände. Jag misstänker att misshandeln var ännu ett steg i hans ondskefulla plan att ta över min post som partiledare inom MD. Detta innebär förstås vissa konsekvenser för Ståhl. Hans kafferanson har redan delvis givits bort till Werner Wagner och vid vidare misskötsel så kommer även ballerinakex dras bort.

Jag ställer Stefan Ståhl inför ett ultimatum:
Antigen säger han förlåt till mig och Werner, så att vi kan glömma den här tragiska händelsen eller så kommer hans kafferanson att gradvis försvinna mot intet.

Flygblad och myteri

Under gårdagens bastukongress överlämnades positionen som ungdomsförbundsledare till Werner Wagner efter att jag tröttnat på den.

Jag och Stefan Ståhl har nu tillsammans med UDs nyutsedde ledare tagit fram flygbladen som kommer att delas ut av Ung Diktatur. De ser ut som här nedan visat.

Stefan Ståhls påstående om att jag har slagit Werner är mycket förolämpande. Det är emot min politik att använda våld. Jag vet inte varför Stefan Ståhl går ut med sådana här falska skandaler, men jag börjar ana att han är ute efter min plats som partiledare. Jag kommer att undersöka detta vidare och om detta är fallet så kommer jag att dela ut ett passande straff till förrädaren. Hans kafferanson kommer att förminskas och hans position som propaganda minister och vice diktator kommer att ifråntas honom. Förhoppningsvis har detta skrämt Ståhl och förhindrat vidare utveckling av myteriet.

Politik 24/7

Vilodagen är nu kommen till stora delar av Svea Rikes befolkning. Politiken däremot vilar aldrig och jag sitter som vanligt på mitt stökiga kontor, dränkt i papper. Werner, som för tillfället bor på partikontoret då han inte ansträngt sig att hitta ett ordentligt boende, gick tidigt imorse (efter att ha druckit ytterligare av mitt och Stefan Ståhls kaffe) till kyrkan för att få i sig lite billigt nattvardsvin.
Ung diktatur har visat sig bidra till stor framgång för partiet då bara medlemsavgiften i sig drog in en summa pengar så omfattande att den kommer att täcka fikakostnaderna för partiet i åtminstonde två dagar om vi snålar med kakorna. För övrigt så har Ung Diktatur inte uträttat särskilt mycket, utan är mer som en stödförening än ett ungdomsförbund men det ska det bli ändring på. Vi på moskvademokraterna är ju inte precis kända för att vara särskilt lugna. Medlemmarna har stora demonstrationer att vänta sig.

Idag, som alla andra dagar, så kommer jag att sitta och gnugga händer och smida nya planer inför framtiden. Vi har nämnligen en ny taktik att vinna väljare:

Den perfekta diktaturen.
Den perfekta diktaturen är ett samhälle där människor inte bryr sig och inte lägger sig i, utan frivilligt låter andra bestämma. Då försöker de aldrig använda sig av mötes- och yttrandefrihet i någon viktig fråga, och behöver inte märka att dessa friheter i verkligheten saknas.
Sverige i början av 2000-talet har till stor del blivit en sådan diktatur.

Över 20% av Sveriges befolkning röstade inte i förra valet.
Dessa människor stödjer uppenbarligen inte demokratin då de inte vill vara med och påverka.
Så varför försöker vi inte vinna alla dessa soffliggares, dessa diktaturens vänners röster?
Över 20% av vår befolkning befinner sig redan på vår sida.
Frågan är bara: hur för vi över de resterande 80%?

Denna fråga lämnar jag över till vår käre propagandaminister Stefan Ståhl.

Den stora kaffekrisen

Efter en lång natt av telefonsamtal från skolminister Jan Björklund hasade jag mig med mina rödsprängda ögon upp ifrån mitt stökiga kontor mot partiets kaffeautomat för att med fasa bevittna Werner Wagner halsa det sista kaffet. Jag hade ju köpt hem nytt, färskt, kaffe ifrån Iran som nu under loppet av bara några få dagar har tagit slut och det har kommit till min kännedom att vår nye partikamrat är en extrem kaffemissbrukare då han på bara några dagar druckit kaffe för ett värde av 275:-. Jag har kontaktat vice diktator Stefan Ståhls residens och berättat om mina problem för hans telefonsvarare. Jag hoppas att han köper lite nytt kaffe på vägen till jobbet för annars vet jag inte hur varken jag eller han kommer att klara oss igenom dagen.

Mitt arbete med Ung Diktatur kommer att fortskrida under dagen och möjligtvis så kommer vi att ha en demostration eller liknande mot uppdrickninen av mitt och Stefan Ståhls privata kaffe. Övriga partimedlemmar ska, som de alltid förr har handlat, ta med sig sitt eget kaffe till jobbet. Vi delade ju ut officiella partitermosar förra året som jag knappt har sett skymten av. Bättring, kamrater!

Ung Diktatur

Nu var det sannerligen ett tag sedan jag postade någonting på bloggen men jag får skylla på den ohyggliga villervalla som präglat mina helgfria dagar sedan min återkomst till Ståhlingrad.
Sven-Gunde är måttlöst förargad på mig efter omständigheterna i Iran och övar att jag inte över huvud taget ens övervägde att ta med hans sons kropp hem till fosterlandet för jordsättning. När han nämner det så kommer jag faktist att undra vad som blev av Eskils lik. I morse vaknade jag med ett avhugget hästhuvud från terrorgruppen Byalaget i min säng. De anstränger sig verkligen för att hålla sitt maffiarykte uppe.

Jag har sedan min hemkomst dessutom jobbat med partiets senaste impuls, nämnligen ungdomsförbundet Ung Diktatur. För att visa den nya generationen av ledare världen över folket i Ståhlingrads stöd till partiet måste vi kunna visa upp konkreta bevis. Detta för att visa sådana dära nybörjare som Tony Blair sin plats. Ungdomsförbundet kommer att vara öppet för åldrar 11 - 64 år och kommer att utföra bl.a. aktioner till partiets gagn. Vill man gå med i Ung Diktatur så skickar man, precis som man alltid gör med oss, ett mail till partiet.

Klagomål har haglat ifrån skolminister Jan Björklund efter att han, efter en förvånande lång tid, fått reda vi har kastat ut ungarna ifrån Ståhlingrads skola för att bygga partikontor men även denna högt uppsatta man vet att han inte har någon makt över Ståhlingrad. Vad som skall utföras här i arbetarnationen vi konstruerar kräver ingen utbildning . Industraliseringen av Ståhlingrad kommer eventuellt att sättas till verket så fort valet 2010 är vunnet.

Försenad i Tyskland

Mitt plan från Iran har blivit försenat i Stuttgart på okänd tid. Men jag har haft tur i oturen. På en nattklubb i tisdags kväll träffade jag en mycket trevlig ung man vid namn Werner Wagner. Han är intresserad av att ersätta Eskil Abrahamssons post som ansvarig utgivare för bloggen och som partisekreterare då han varit arbetslös sedan några år tillbaka. Werner komer att följa med planet till Sverige med mig och Sven-Gundes nya fru. Jag har inte fått veta vad hon heter ännu, jag glömde fråga hennes föräldrar vad hon hette när jag köpte henne i förrgår för sheik Muhammads kameler.

Nu när vi har Werner Wagner med i teamet så är Eskil Abrahamsson så gott som glömd.

Eskils död förkunnar vi

Som vice diktator Stefan Ståhl antager så ligger kamelsheiken mycket riktigt bakom det brutala mordet på Eskil Abrahamsson. Jag och Eskil Abrahamsson köpslog i torsdags eftermiddag om sheikens kameler och Abrahamssons fru. All kamelhandel görs ju som alla vet upp med kvinnor som valuta. När sheik Muhammad inte ville ha Eskils fru då han påstod att hon var på tok för gammal för hans smak blev Eskil ypperligt förnärmad och som hämd tog han fram sin rakkniv och rakade sheikens finaste kamel. Det blev direkttransport till sträckbänken för Eskils del och efter en långvarig tortyr avled Eskil Abrahamsson i fredags eftermiddag i Iran knappt sextio år gammal.

Eskil Abrahamsson var sannerligen en stor man. Inte för att han fick någonting jag kan minnas gjort ordentligt men han hade ett odrägligt beteende som jag säkert kommer att minnas ett tag.
Jag tror att Eskil fann sin död värdig då han själv medverkade i bygget av vår militärbas och själv spenderade stora delar av sin tid i dess tortyrkammare. Vi kommer alla att minnas Eskil, ja iallafall tills vi hittar en ersättare men det borde väl inte ta så lång tid.

För att kompensera byalagsledaren och fadern Sven-Gunde Abrahamsson så får han en ny fru av partiet, hans gamla dog ju för några år sedan och det kan ju vara kul med någon lite yngre. Jag tar med henne på planet vid min hemresa.

Sågbladen ligger i baksätet på min bil.

Inga kameler, nytt partiprogram.

Den så kallade kamelhandeln är nu avslutad. Eskil fick tag på en tolk, men vi får icke desto mindre inhandla några kameler efter att Eskil rakade en av Sheik Muhammads finaste kameler för att göra sig en egen kamelfäll. Vår vision om kamelkavalleriet har härmed gått i spillror.

Jag har läst igenom och modifierat det nya partiprogrammet som propagandaminister Stefan Sthål skickade till mig och jag har publicerat det längst ner på sidan. För att undvika missförstånd så skriver jag det nya programmet även i detta inlägg:

1. Det finns bara ett enda tillåtet parti, Moskvademokraterna. Oppositionspartierna förföljs och de medlemmar som är kända av myndigheterna kastas i koncentrationsläger.

2. Valsystemet är helt ointressant eftersom det bara finns ett tillåtet parti och bara en kandidat till varje post som ledamot i Folkkongressen. Folkkongressen brukar sammanträda några få dagar om året för att med blixtens hastighet godkänna de åtgärder som regeringen redan vidtagit eller i bästa fall godkänna de åtgärder som regeringen föreslagit. Det har inte vid något tillfälle hänt att invändningar framförts mot regeringens politik i Folkkongressen.

Dock är även regeringens åtgärder egentligen ointressanta, eftersom också regeringen saknar makt. Den verkliga makten finns hos Moskvademokraterna och regeringen verkställer bara order från partiet.

3. Som framgått ovan är all makt koncentrerad till Moskvademokraterna och de formella institutionerna är helt maktlösa.

Jag har också lagt till en ny attraktion på bloggen: nämnligen KOMMUNISTNYTT. Här kan du läsa dagligen uppdaterade kommunistnyheter.

P.S. Eskil är död.

Hemma hos kamelsheiken

Det var då på tiden att jag, och medlemmarna förstås, fick veta vad som försigår hemma i samhället. Dock ogillar jag din stroppiga attityd, om jag inte säger till av alla krafter så är det ju ingen som gör något. Dessutom är det jag som är er partiledare, så ni ska göra som jag säger.
Här i Iran framskrider i alla fall gillets arbete. Jag och Eskil kom igår efter stor möda fram till Muhammad Gahleb, Irans främste kamelsheik. Förhandlingarna har inte gått som jag tänkt mig. Sheiken kan varken prata danska eller engelska och han vill inte släppa in oss i sin residens. Jag har skickat tillbaka Eskil till bebyggelsen för att leta reda på en tolk åt oss. Själv har jag spenderat natten under en palm utanför Muhammad Gahlebs bostad, nedbäddad i min kamelfäll. Mitt bloggande sker via min nya supermorderna mobil som jag köpte för partiets pengar.

Läget i Iran

Stefan Ståhl får då aldrig något ordentligt gjort om jag inte är hemma och ser efter honom. Det är ju därför jag alltid måste vara den som åker ut och förhandlar, för att han inte får något gjort! Men medan jag är borta så blir ingenting uträttat där hemma istället, kolla bara på när jag var i Bryssel senast, då hade han det bara trevligt i en vecka och umgicks med bastusultanen av Kambodja. Skärp dig, Stefan! Jag råder dig att publicera detaljerna om tisdagens bastukongress omgående.

Jag och Eskil kom helskinnade fram till Iran som planerat. Vi befinner oss nu på ett skruttigt litet hotell i utkanten av Tehran, det enda stället med tillgång till intetrnet på mils avstånd. Vi har ännu inte mött kamelsheiken, eftersom vi inte kan hitta en enda taxichaufför som vågar släppa in oss i sitt fordon. Jag tror att de är rädda för Eskil, de tycker nog han ser otäck ut. Han är ju så ful, med det där skägget som han vägrar att raka av sig. Vi har laddat upp för den några mils vandring i ödemarken som vi kommer att realisera dagen efter idag. Gårdagen spenderades vid poolen. Eskil har fått en förskräcklig solbränna och börjar flagna på näsan. Själv har jag klarat mig ganska bra under min halmhatt. Jag hör av mig om kamelförhandlingarna någon gång.

Revolutionen är ett faktum

Under dagen har vi blivit utkastade ur bystugan. Vi har kommit på kant med Byalaget, och vårt partihögkvarter kommer därför att behöva flyttas. De enda två alternativen vi har är att antigen förflytta oss till regementets baracker eller Ståhlingrads lågstadieskola. Självklart valde vi skolan, och ungarna skall köras ut omgående. Själv kommer jag att gå under jord under en obestämd tid då Byalaget är ute efter mig. Jag och partikamrat Eskil Abrahamsson kommer att åka till Iran för att köpslå om kameler då kamelryttarutbildningen åter har blivit aktuell. Vi reser ikväll och vi kommer att stanna i Iran så länge som förhandlingarna kräver. Stefan kommer som vanligt att stanna kvar i Sverige och hålla ordning på saker och ting. Rapporter kommer att komma från utlandet.

Morgondagens bastukongress kommer att ledas av Stefan Ståhl, och kamelaffärerna kommer då att tas upp.

Som Kaffe För Själen

Det är nu klart att jag och Stefan kommer att ge ut vår bok Som Kaffe för Själen.
Boken består av en himmelsk blandning av vår egna politik och poesi. Boken kan förbeställas genom att skicka ett mail med dina personuppgifter samt din kontokod och kontonummer till oss.
Vi levererar boken så fort vi har skrivit klart den.

Fikakongressen 16/3

Jaha då var det fredag igen. En upprorisk dag med partimedlemar som tror att de ska fika på den nya tiden fast vi gick tillbaka till den gamla. Ibland undrar man vad det är för typer man jobbar med. Idag hölls veckans första kongress. Mitt förslag om den nya konservativa inriktningen av partiets politik har avslagits, byalaget är mycket upprörda, men det struntar väl jag i! Skrammelbössor har delats ut till våra stödmedlemar och vi hoppas att pengarna kommer att börja rulla in. Vidare har vi beslutat att murandet kommer att ske i sommar. Sparningen av pengar till tegelstenar skall påbörjas inom kort.

Det är fortfarande spänt inom partiet efter mina utgifter i Bryssel och mitt uteblivna föredrag. Men vill de ha något gjort så får de väl göra det själva. Skyll inte allt på mig!

Ajöken

EU-bidrag avslaget

Det har gått rykten om att jag inte visade mig på föredraget jag skulle hålla om projekt "Skånemuren". Jag är rädd att dessa rykten är sanna. I morse försov jag mig något kollosalt och när jag vaknade hade jag en förskräcklig huvudvärk, det måste vara den ovana bakteriefloran som spökar. Jag har väl druckit något konstigt... Hur som helst så blir det inget bidrag ifrån EU, då de fann mig i högsta grad opålitlig. Denna resa kom att kosta partiet mycket pengar, något som vi för tillfället har väldigt ont om. Tror du att du skulle kunna spela av Kong Foi lite pengar, Stefan? Jag har ingen annan idé om hur vi annars ska kunna få ekonomin att gå ihop det till slutet av månaden när våra socialbidrag kommer.
Jag har ett förslag på skrammelbössor till min fond som jag ska ta upp på fredagskongressen när jag kommer hem. Alla medlemar uppmanas till att gå ut på gatan och samla in pengar till partiet.

Tråkigt det där med Eskil föressten. Men du har rätt, några dagar till kan väl inte skada.

Hej Stefan!

Jag kom helskinnad fram till Bryssel igår, och har tagit in på stadens lyxigaste hotell eftersom partiet betalar. Imorgon är mitt stora föredrag och jag hoppas att det kommer att gå bra.
Kom du föressten ihåg att släppa Eskil igår, Stefan? Vi lovade ju att han skulle släppas då.

Ha det bra där hemma i Sverige, nu ska jag gå och leta reda på en snobbig restaurang.
Puss puss

Angående fikapausen..

I onsdags beslutades det på kongressen att fredagens fikapaus skulle flyttas fram en timme (från ordinarie tid kl. 14.00 till 15.00). Detta beslut har blivit hårt kritiserat av de berörda och under fredagen och lördagen har våldsamma demonstrationer ägt rum utanför partiets högkvarter. All internettrafik stoppades och vår blogg har därför inte kunnat uppdateras. Två demonstranter dog i kravallerna. Fikapausen har flyttats tillbaka till sin vanliga tid, och ballerinakexen har återinförts. Det verkar inte som att någonting kan förändras inom partiet utan att detta får våldsamma konsekvenser. Jag överväger att ta upp ett förslag på en mer konservativ politik när jag kommer hem ifrån Bryssel på torsdag.
Min väska är nu packad och jag är redo för att resa imorgon. Jag kommer att fortsätta att rapportera på bloggen ifrån Bryssel under veckan.

Till sist skulle jag bara vilja säga att jag skulle vara tacksam om morgondagens bönemöte tillängnades mig. Önska mig en lycklig resa!

En lugn dag

Idag vaknade jag på mitt röriga kontor av en fruktansvärd hicka. Igår kväll gick jag igenom de sista förberedelserna inför min resa till Bryssel på måndag. Vi skall ansöka om bidrag till projektet "Skånemuren". Jag ska hålla ett föredrag där om vad projektet går ut på.

Skånemuren är vår nya isoleringsteknink som kommer att fulständigt skärma av Skåne ifrån resten av vår nation. Tidigare försök att hugga bort skåne har misslyckats.

Förslaget om kamelryttare har avslagits, då brist på kameler råder. Frågan tas upp igen senare i vår.

Eskil Abrahamsson frisläppt!

Befriandet av Eskil Abrahamsson som diskuterats tidigare i veckan har idag beviljats. Avrättningarna under veckan har mycket riktigt lett till låga medlemssiffror, och jag har tagit tillbaka mitt påstående. En förlust av ännu en minister är mer än partiet skulle klara av och Eskil skall därför få en mildare dom. Eskil släpps ifrån tortyrkammaren måndag nästa vecka.

En ödesdiger dag i kongressen

Kongressen har idag bestämt att utse en ny syndabock för gårdagens omständigheter.
Eskil Abrahamsson skickades tidigare idag till vår militärbas för behandling.

Utbildning för självmordsbombare i lumpen?

Ännu en dag går mot sitt slut. Idag har en ny motion tagits upp under partikongressen.
Partiet finner att utbildning för självmordsbombare i lumpen bör införas, med tanke på jordens snabbt ökande befolkningsmängd. Utbildningen skall finansieras av eleverna själva, och kommer att vara ganska dyr. Vem bevöver pengar när man är död?

Utbildning för kamelryttare diskuteras. Ett fast beslut kommer under veckan.

Val av nytt motto

Under den pågående kongressen med partiets otaliga medlemmar diskuterades den nya utformningen av vårt motto.

Vi har bytt ut de gamla slagorden "makt, stake och brevlådor" mot "För i helvetes jävla skit".

Vidare har motiven på enkronorna diskuterats. Kungen ska bort ifrån vartenda jävla mynt!

Förslag på nya motiv:
- Domkraft eller skiftnyckel
- Fidel Castro
- Kungen
- Sultanen av Bhutan

Andra förslag är mycket välkomna.